Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huzuler - Hv- - Hvaler, Hvalöerne - Hvar 8 Dag - Hwass, Thora - Hwasser, Ebba Charlotta Elisa (Elise), f. Jacobsson - Hwasser, Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Huzuler—Hwasser
186
Huzuler [hotsoTar], rutenskt herdefolk med
säregen, ålderdomlig kultur i östkarpaterna
(gränsområdet mellan Polen, Tjeckoslovakien
och Rumänien). De idka boskapsskötsel och
ägna sig numera även åt skogsarbete och
tim-merflottning. Deras hemslöjd står högt. Jfr
G. Bolinder, »Underliga folk i Europas mitt»
(1928). G.B-r.
Hv-, Ord på Hv-, som ej återfinnas här,
torde sökas på V-.
Hvaler, förr Hvalöerne, låga klippöar
i östfold fylke, Norge, vid inloppet till
Oslo-fjorden och gränsen mot Sverige; 3,857 inv.
(1920). Störst är Kirkeöy (26 kvkm).
Hvar 8 Dag, en 1899 i Göteborg uppsatt
illustrerad veckotidskrift; lämnar främst
bilder till dagskrönikan men även noveller m. m.;
varje nummer inledes med en aktuell svensks
biografi. Red. är sedan början Hjalmar
Bratt, ägare Hvar 8 Dags förlags a.-b.
Hwass, Tora, pianist (1861—1918);
debuterade 1891, medverkade vid
kammarmusikaftnar och gav konserter i Sverige och
Danmark. 1901 ff. var hon bosatt i London som
professor i piano vid konservatoriet i
Hamp-stead. Högt uppburen pianolärarinna. T. N.
Hwasser, Ebba Charlotta Elisa
(Elise), f. Jacobsson, skådespelerska
(1831 16/3—94 28/i). Blev 1849 elev vid Kungl.
teatern, var från 1850 anställd där och från
1863 med
livstidsenga-gemang fäst vid de
kungl. teatrarna samt
drog sig tillbaka 1888.
Bland fru H:s roller
märkas Ofelia, Julia,
Hermione, Kleopatra
och lady Macbeth i
Shakespearedramer,
Clärchen i »Egmont»,
Tekla i »Wallensteins
död», Maria Stuart,
Myrrha i
»Sardana-palus», Tekmessa i
»Kungarna på Salamis», Sigrid i »Bröllopet på
Ulfåsa», Jane Eyre samt Ibsenrollerna Hjördis,
Fru Inger till östråt, Nora, Lona Hessel och fru
Alving. — Fru H. var sin tids stora
skådespelerska och nämnes som den svenska scenens
största. Hennes från början romantiskt
patetiska stil gjorde sig småningom fri och steg i
det högre dramat till enkel och imponerande
skönhet, i det moderna skådespelet och
komedien till levande, fullödig realism. Med skarp
individualisering och djup, ofta djärv
karakteristik skapade hon ett underbart skiftande
galleri av kvinnogestalter, alla sprungna ur en
sällsynt rik personlighets huvud och hjärta. —
Fru H. var sedan 1858 g. m. sekreteraren vid
Kungl. teatern, sedermera hovkamreraren D
a-niel H. (1817—71), Israel H:s bror- och
fosterson, mest känd i sällskapslivet som
sångare och kvickhuvud. G. K-g.
Hwasser, Israel, läkare,
universitetslärare (1790 17/i2—1860 prästson från Älv-
karleby. Blev student i Uppsala 1804 och
med. dr (primus) 1813, prof, i praktisk
medicin i Åbo 1817 och led. av Finlands
Colle-gium medicum, till vars v. ordf, han
utsågs 1824. H.
återvände till Sverige 1829
och var 1830—55 prof,
i teoretisk och
praktisk medicin i
Uppsala. Han blev fil.
he-dersdr vid univ. i
Helsingfors 1840, var lèd.
av Vet.-akad. (1848)
och Sv. akad. (1854).
Uppsala
läkareförening är stiftad av H.
H. var en genialisk
personlighet, vars
ve
tenskapliga alstring ägde sin styrka i
rikedomen på idéer mer än i sträng tankeskärpa
och analys. H. såg universitetets uppgift i
att till ett organiskt helt och för ett
gemensamt ändamål sammanhålla
vetenskapens alla forskningsgrenar samt att
därigenom upprätthålla dettas inflytande på
samhällets högsta livsyttringar och
självständighet mot tillämpningsskolornas
nyttig-hetssträvanden. Planen att förlägga
läkarutbildningen till en särskild högskola i
Stockholm hade därför i honom en övertygad och
ihärdig motståndare. H. ägde en sällsynt
förmåga att fängsla sina åhörare genom den
snillets kraft och övertygelsens värme, som
präglade hans undervisning. Till följd av sin
personliga läggning och medicinens
naturfilosofiska inriktning under hans studieår hängav
sig H. mer åt spekulativa betraktelser än åt
strängt empiriska iakttagelser vid
sjukbädden. Han lade stor vikt vid studiet av
medicinens historia, vilken han bearbetade i en
rad avh., t. ex. över Olof Rudbeck (1846).
H:s vetenskapliga åskådning hade
medicinsk utgångspunkt, uppfattningen av
sjukdomens och förgängelsens väsen såsom en
självförstöring. Den tanken, att individen,
när den bestämmer sig själv, bestämmer sin
egen undergång, blev uppslaget såväl till hans
uppbyggnad av sjukdomsläran som till hans
uppfattning av alla övriga spörsmål ang.
människans kroppsliga och andliga liv. Målet
för hans strävan var att finna en
överensstämmelse mellan andens och naturens lagar.
Häri var han en lärjunge till Schellings
filosofi, som han även i andra avseenden
närmade sig. Till H:s grundtankar, utvecklade
till en världsåskådning, som han kallade den
biologiska, hörde idén om det ur det eviga och
heliga utgående livet, släktets genom
genera-tionsakten uttalade makt över individen,
nödvändigheten av det andliga medvetandets
seger på personlighetens alla områden, det
enskildas underordnande under det allmänna i
samhället. Som två grundkrafter till
mänsklighetens förädling genom religionens makt
angav H. kvinnans kärlek och ynglingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
