Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håga - Hågakolonien - Hågäl - Håhl, Johan Fredrik - 1. Håkan Röde (svensk konung) - 2. Håkan Magnusson (svensk konung) - Håkanson, Anders Edvin - Håkansson, Anders af - Håkansson, Julia Mathilda, f. Stenius - Håkansson, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Hågakolonlen—Håkansson
236
el. efter år 1000 f. Kr. Graven, som av många
skäl måste anses vara en hövdinge- el.
kunga-grav, har intet med vikingakonungen Björn
at Haugi att skaffa. Litt.: O. Almgren,
»’Kung Björns hög’ och andra fornlämningar
vid Håga» (1905). H. R-h.
Hågakolonien, se Hall, sp. 301.
Hågäl, zool., se Hajar.
Håhl, Johan Fredrik, präst (1835—
1918), son till kyrkoherden Johan Isac
H. (1807—65), som utgav »Linköpings stifts
herdaminne» (3 dir, 1846—49). H. blev fil. dr
1860, teol. dr 1893 och prästvigdes 1867, blev
1868 kyrkoherde i Stora Malm och 1877 i
Stora Åby; pastor primarius i Stockholm
från 1897. H. översatte Aristofanes’
»Fåg-larne» (1892) och »Riddarne» (1898). (B. A.)
Håkan, svenska konungar. — 1. H. R ö d e,
enl. vissa ingalunda säkra källuppgifter
konung i Sverige under senare hälften av
1000-talet. Närmare uppgifter om hans regering
och person saknas. — 2. H. Magnusson,
konung Magnus Erikssons och Blankas av
Namur son (1339—80), utsågs 1343 till
konung i Norge och 15 febr. 1362 till konung
i Sverige. H. måste i Sverige redan 1363 träda
tillbaka för Albrekt av Mecklenburg; se vidare
Håkon, norska konungar, 7. (S. T-g.)
Håkanson, Anders Edvin,
industriid-kare (f. 1859 “/is), dotterson till Sven
Erik-son (se d. o., sp. 981). Utexaminerades 1883
från Tekniska högskolan i Stockholm,
anställdes efter omfattande textiltekniska studier
utomlands 1887 som fabriksledare vid
Rydbo-holms a.-b:s spinneri och väveri, blev 1912
bolagets verkst. dir. och är alltjämt ordf, i
dess styrelse. H. har intagit en framskjuten
ställning inom den svenska bomullsindustrien
och var 1903—10 led. av Första kammaren
(höger) för Älvsborgs län. G. H-r.
Håkansson, Anders af, frih.,
ämbetsman, politiker (1749—1813), son till O. H.
Blev 1771 häradshövding i Östra härad i
Blekinge, fick 1788 lagmans titel och blev s. å.
justitieborgmästare i
Karlskrona. H. blev
1789 riksdagsman i
borgarståndet, där han
som led. av hemliga
utskottet var en av
Förenings- och
säkerhetsaktens mest
nitiska befrämjare. Som
chef för Handels- och
finansexpeditionen
från 1790 blev H.
Gustav III:s verklige
finansminister. Efter
Gustav III:s död entledigades H. från
befattningen med finansärendena. Han deltog i
riksdagarna 1792 och 1800 (vid bägge led. av
hemliga utskottet). Han blev 1800
landshövding i Blekinge, adlad 1801 med namnet a f
H. och frih. 1809. Efter Gustav IV Adolfs
avsättning utarbetade H. på regeringsuppdrag
ett förslag till ny författning, »Håkanssonska
förslaget», som i flera hänseenden låg till
grund för den slutliga regeringsformen. H.
bevistade riksdagarna 1809 och 1812; vid den
förra blev han bondeståndets sekr. men måste
avgå på grund av intriger. Han blev 1812
president i Kommerskollegium. H. slöt sin
ätt. Han var kunnig, skicklig, snarfyndig och
oförfärad samt god talare. Om H:s förslag
till regeringsform se uppsatser i Hist. Tidskr.
av N. Höjer (1910) och C. G. Edelstam (1916);
brev från Gustav III till H. äro utg. av Lydia
Wahlström i Hist. Tidskr. 1913. (E. F-ck.)
Håkansson, Julia Mathilda, f. S t
e-n i u s, skådespelerska (f. 1853 4/0). Elev av
Hedvig Winterhjelm och Signe Hebbe,
debuterade hon 1886 som Nora i »Ett dockhem» på
Dramatiska teatern,
var 1887—88 och 1892
—93 anställd vid
Svenska teatern i
Helsingfors, 1888—91 hos Aug.
Lindberg (se d. o.),
ledde 1891-92 och 1893—
95 tills, m. Tore
Svenn-berg (se d. o.) egna
turnéer och
gästspelade bl. a. i
Helsingfors och Bergen, var
1895—98 anställd vid
Vasateatern och 1899
—1902 vid Svenska teatern, ledde 1898—99
och 1902—05 tills, m. Svennberg samt 1905—
07 ensam eget sällskap och är från 1907
anställd vid Dramatiska teatern. Bland fru H:s
roller märkas Klytemnestra i »Elektra»,
Her-mione i »En vintersaga», Rebecka West i
»Ros-mersholm», Hedda Gabler, Hjördis i
»Härmännen på Helgeland», Rita i »Lille Eyolf», Lona
Hessel i »Samhällets pelare», Ella Rentheim i
»J. G. Borkman», fru Alving i »Gengångare»,
Svava i »En handske», Anna Hjelm i »Kung
Midas», Henriette i »Brott och brott», Alice
i »Dödsdansen», Tekla i »Fordringsägare»,
Kameliadamen, Magda i »Hemmet», Agnes
Jordan, Paola i »Tanquerays andra hustru»,
hertiginnan i »Sällskap där man har tråkigt»
och fru de Tréville i »Äventyret». — Fru H.
var 1890-talets och det börjande nya seklets
stora moderna skådespelerska i Sverige.
Realismens och naturalismens drama fann i henne
en de stora kvinnoödenas tolk, som trängde
till nerven av de gestalter hon skänkte scenens
liv. Från början avgjort intellektuellt betonad,
har hennes förnäma konst med åren vunnit i
värme, och hennes eleganta esprit som
komediens grande dame har efterträtts av en solig
humor under grå lockar. Fru H. var sedan 1871
g. m. operasångaren Hjalmar Emanuel
H. (1844—1901), anställd vid de kungl.
teatrarna 1868—88 och från 1870 kantor i Jakobs
församling. G. K-g.
Håkansson, Olof, talman för bondeståndet
(1695—1769). Var född i Blekinge, visade
tidigt god talegåva och fick kommunala upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
