Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkansson, Olof - Håkantorp - 1. Håkon (Haakon) Adalsteinsfostre, den gode (norsk konung) - 2. Håkon (Haakon) Toresfostre (norsk konung) - 3. Håkon (Haakon) Herdebred (norsk konung) - 4. Håkon (Haakon) Sverresson (norsk konung) - 5. Håkon (Haakon) Håkonsson, den gamle (norsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Håkantorp—Håkon
238
drag. Han blev riksdagsman vid 1726 års
riksdag och bevistade sedan som hela
Blekinges fullmäktig de 11 riksdagarna till 1769
(utom större delen av riksdagen 1765—66).
H. var vice talman
redan 1734 och sedan
talman vid varje
riksdag utom 1765. I
början försiktigt
partilös, tillstyrkte H.
1740—41 kriget men
var 1742—43 snarare
krigspolitikens fiende.
Han slöt sig 1751
mera bestämt till
hattarna, bekämpade 1755
hovpartiet och blev
t. o. m. slagen under
ett våldsamt uppträde i ståndet 29 nov. s. å.
Då mössorna 1765 fingo makten, blev H. ej
talman och uteslöts 24 aug. s. å. under en
obetydlig förevändning ur ståndet. 1769 var han
tillbaka och åter talman. H. hade ett skarpt
huvud, klokt omdöme och utmärkt minne samt
var slug och varsam. Han ledde oftast sitt
stånd efter sin vilja. Från korruption var han
ej fri och tyckes i början ha tagit emot både
engelska och franska pengar, dock utan att
låta sig bestämmas därav. L. S.*
Håkantorp, socken i Skaraborgs län,
Gudhems härad, inom Falbygden (se d. o.), n. om
Falköping; 7,oi kvkm, 200 inv. (1929).
Ge-nomflytes av Slafsan. 411 har åker, 170 har
skogs- och hagmark. Ingår i Stenstorps,
Brunnhems, S. Kyrketorps, Segerstads,
Valtorps och H:s pastorat i Skara stift,
Falköpings kontrakt.
Håkon (Ha akon), norska konungar.
1. H. Adalsteinsfostre, kallad H.
den gode (d. omkr. 960), son till Harald
Hårfager och Tora från Moster. H. föddes
enl. traditionen på faderns ålderdom och
sändes till konung Ethelstan (se d. o.; sagornas
Adalste[i]n) av England för att uppfostras;
denna förbindelse mellan de båda konungarna
hade trol. till förutsättning deras
gemensamma strid mot vikingar. Kort efter
Haralds död återkom H. till Norge, där han
snart fick stöd hos hövdingarna, ej minst
bland de av Sigurd Ladejarl ledda trönderna,
och med hjälp av dem lyckades han driva
sin äldre bror Erik Blodyx ur landet. H.
sökte införa kristendomen men mötte hårt
motstånd, i synnerhet bland trönderna, och
var därefter, förefaller det, herre endast över
kustlandskapen från Hålogaland till Viken.
Enl. traditionen inrättade han
Gulatingslagen och införde ledingsväsendet på
Vestlan-det. H:s sista regeringsår fylldes av strider
med Erik Blodyx’ söner, vilka efter faderns
död (954) med hjälp av sin morbror kungen
i Danmark sökte sätta sig i besittning av
makten i Norge. Detta lyckades dem, sedan
H. dräpts, sannolikt omkr. 960. Jfr Eyvind
Skäldaspillir. J. Schr.
2. H. T o r e s f o s t r e (d. 1095), son till
Harald Hårdrådes son Magnus, som en tid
var samregent med Olof Kyrre. H.
uppfostrades hos hövdingen Tore på Steig i
Gudbrands-dalen och korades 1093 på öreting efter Olofs
död till konung, varemot hans kusin Magnus
Barfot hyllades i Viken. Det var i
Trönde-lagen och på Oplandene H. fick anslutning,
och han säges ha efterskänkt skatter och
avgifter. Hans herravälde hade till
förutsättning böndernas motstånd mot det av Magnus
representerade rikskungadömet och hade sin
fasta grund i kustdistrikten. H. dog plötsligt
vid 26 års ålder under en jakt. J. Schr.
3. H. Herdebred, »axelbred» (1147—
62), son till konung Sigurd Mun. H. togs
redan vid tio års ålder (1157) till konung av
ett upprorsparti, som var missnöjt med Inge
Krokryggs regemente. 1159 drog detta parti
med H. till Nidaros, där han togs till
konung över den tredjedel av landet, som
tillkom honom i fädernearv. Vid Gautelven kom
det till ett slag med Inge och hans anhängare,
vari H:s parti blev fullständigt besegrat, men
1161 lyckades H. fälla Gregorius Dagssön i
nuv. Bohuslän och en månad senare vid Oslo
konung Inge. Så blev H. ensam konung i Norge,
men Inges anhängare valde nu Erling Skakkes
femårige son Magnus till konung. I en strid
mot Erling vid ön Säkken i Romsdalsfjorden
stupade H., ej fullt femton år gammal. O.A.Ö.*
4. H. S v e r r e s s o n (d. 1204), konung
Sverres son, valdes efter faderns död till
konung på öreting (1202). Han började sin
regering med att försona sig med prästerskapet
och återkalla de landsflyktiga biskoparna.
Det bann, som under faderns sista levnadsår
vilat över riket, löstes, och det såg ut som
om partistridigheterna skulle upphöra. H. dog
i Bergen nyårsdagen 1204. O. A. ö.*
5. H. H åko n ss o n, till skillnad från
sin son kallad den gamle (1204—63), den
föregåendes oäkta son med Inga från Varteig.
H., som föddes efter faderns död, hyllades
efter konung Inges död 1217 både på öreting
och i Gulatingslagen. Det spända
förhållandet mellan H. och Inges halvbror, den
äregirige Skule Bårdsson, utjämnades därigenom,
att Skule som jarl sattes att råda över en
tredjedel av landet. Efter baglerkungen
Filips (se B a g 1 e r) död slöto sig de gamla
bag-lerhövdingarna till H. Men 1218 fick denne
att strida mot ett nytt upprorsparti i Viken,
ribbungarna; sedan deras uppror kuvats, 1225,
sökte H. vinna den mäktige Skule Bårdsson,
ingick äktenskap med dennes dotter Margareta
och gav honom hertigtitel. Skule lät dock
1239 utropa sig till konung på öreting i
Nidaros, slog vid Låka i Romerike H:s här men
blev någon tid därefter på staden Oslos gator
slagen av H. samt dräptes 1240 av H:s
anhängare. Med Skules fall slutade de
inbördeskrig, som i mer än hundra år hade
sönderslitit Norge, och 1247 lät H. kröna sig i
Bergen av påvlige legaten Vilhelm av Sabina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
