Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hålkamera - Hålkäl - Håll - Hålla av - Hålland - Hållfasthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Hålkäl—Hållfasthet
244
uppstår en uppochnedvänd bild, B. H. kan
brukas som fotografisk kamera, men emedan
hålobjektivet för att ge en tillräckligt skarp
bild måste ha en liten diameter (0,3—0,6 mm),
kräves naturligtvis relativt lång
expone-ringstid. J. H-g.
Hålkäl (ty. Hohlkehle, av hohl, ihålig,
urholkad, och Kehle, strupe, även räffla), ränna,
en konkav profil. H. förekommer inom
byggnadskonst och konsthantverk som
prydnads-element, särskilt i
listverk (se d. o.).
Man skiljer mellan
stående h. (båda
kanterna skjuta lika
långt fram; bild 1), stigande h. (övre
kanten skjuter framom den nedre; bild 2) och
fallande h. (nedre kanten skjuter framom
den övre; bild 3). E. L-k.
Håll, ett sjukdomssymtom, som kan ha
flera orsaker. Det lokaliseras vanl. till bröstet
el. ryggen, ofta nog som ett »styng», mera
sällan till buken. Det vanligaste h. är
reu-matisk-neuralgiskt samt kännetecknas av
häftig lokal smärta (styng el. sting) omedelbart
efter någon häftig rörelse eller efter hosta,
nysning o. dyl. eller ock utan någon av den
sjuke själv iakttagen orsak. Reumatiskt h.,
vanl. förenat med ömhet för tryck, flyttar sig
lätt från ett ställe till ett annat. Pleuritiskt h.,
vid lung- och lungsäcksinflammation,
framkallas av den inflammatoriska utsöndringen eller
beläggningen av fibrin på lungsäckens båda
blad. Vid lungans rörelser känns denna
ojämnhet som ett hinder för andningen, någon gång
endast som en skrapning, men i de flesta fall,
åtm. vid akut och häftig inflammation, som
ett verkligt h. Ett dylikt flyttar sig endast
långsamt, är vanl. begränsat och ger ej
alltid någon ytlig ömhet i bröstkorgsväggen.
Smärtorna vid s. k. angina pectoris,
hjärtkramp, kunna ock kännas som h. men dock
närmast som en kramp genom hjärtat (se
Hjärtsjukdomar, sp. 1135). I
bukmusklerna inställer sig ofta h. efter häftig hosta
(muskelbristningar?). S. k. mjälthugg är
ett h. i mjälttrakten av buken. Det
framkallas av häftiga rörelser (springande etc.),
men dess närmare natur är okänd. Även
smärtor vid bukhinneinflammation, ss.
omkring blindtarmen, gallblåsan etc., kunna
kännas som h. och torde böra förklaras i
analogi med det pleuritiska h. (se ovan). Mot
reumatiskt h. nyttjas med fördel värme,
massage, liniment och s. k. antireumatiska
pulver (se Huvudvär k). Det h., som utlöses
vid inflammationer i inre, serösa hinnor,
behandlas alltefter orsaken som lungsäcks- eller
som bukhinneinflammation. — Jfr
Ryggskott. I. H.
Hålla a v, gira med fartyg från vinden;
man säger t. ex. »hålla av ett streck», »hålla
av för mötande fartyg» o. s. v. — Hålla
kurs, styra fartyget i den riktning man
vill komma fram. — Hålla loven,
bibe
hålla fartygets läge i lovart om annat fartyg
el. föremål. — Hålla lätt, vid
bidevind-segling ej styra alltför nära vinden utan så,
att alla segel väl fylla. — Hålla ned,
falla a$ från kursen mot i lä befintligt annat
fartyg el. föremål. — Hålla sjön, ligga till
sjöss med fartyg utan att söka hamn, (ö-g.)
Hålland, livligt besökt turistort i
Undersåkers socken, Jämtland, vid
Bräcke—Storlien-banans inträde i fjälltrakterna. Nära H.
bildar Indalsälven Ristafallen. Vid H. skola,
sanatorium och ålderdomshem för lappar.
Hållfasthet betecknar inom tekniken i allm.
ett materials förmåga att, utan att brista,
motstå mekanisk påkänning från belastning
eller yttre krafter. Den ansträngning, för
vilken materialet utsattes, framkallar däri
en spänning eller påkänning, som hålles i
jämvikt av materialets h. Denna angives
liksom påkänningen till sin storlek i vikt per
ytenhet, vanl. kg per kvcm. H. är högst olika
hos olika slag av ämnen och varierar
dessutom med det sätt, varpå de yttre krafterna
utöva sin verkan. Man skiljer mellan följ,
huvudslag: drag-, tryck-, böjnings-,
avknäck-nings-, skjuvnings- och torsions- el.
vrid-ningshållfasthet. Draghållfasthet
ta-ges i anspråk, när kraften verkar i axial
riktning och strävar att töja eller sträcka
materialet, samt benämnes även
sträckhållfasthet (t. ex. vid kättingar, linor, dragstänger).
Tryckhållfasthet är motståndet mot
en kraft, som i axial riktning strävar att
sammantrycka materialet, utan att
utböj-ning i sidoled förekommer (t. ex. vid murverk,
låga stöd). Böjningshållfasthet är
förutsättningen för att ett långsträckt
föremål skall tåla påverkan av en mot
längdriktningen vinkelrätt anbragt kraft eller last
(t. ex. vid balkaj-, axlar).
Avknäcknings-hållfasthet påfordras, om en kropp i
förhållande till sitt tvärsnitt är mycket lång
och densamma påverkas i längdriktningen av
en kraft, som strävar att utböja kroppen i
sidoled (t. ex. pelare, strävor); tryckning och
avknäckning äro företeelser, som kunna stå
varandra nära.
Skiuvningshållfast-h e t har man att räkna med, då ett material
utsattes för avklippnings- eller
avskärnings-påkänningar vid påverkan av två i samma
sek-tionsyta motriktade krafter (t. ex. vid bultar,
nitar). Torsions- el. vr i d nin
gshåll-fasthet gör sig gällande, då de yttre
krafterna sträva att vrida en i någon punkt
fasthållen eller bromsad kropp kring dess axel
(t. ex. axelledningar med remskivor).
Anspråken på h. växla med olika
belastningsförhållanden. Sålunda frestar en last
i vila eller en lugn påkänning betydligt
mindre på materialet, än då belastningen är
växlande, allra helst om den kontinuerligt
utsätter materialet för påkänning i växlande
riktningar. Man har på senare tid ägnat allt
större uppmärksamhet åt fordringarna på h.
mot utmattning hos materialet, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
