Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hållfasthet - Hållnäs - Håll- och reservskjuts - Hållplats - Hållrot - Hållsfjärden, Hållsviken - Hållö - Hålobjektiv - Hålogaland - Hålogaland bispedömme - Hålrumskonstruktioner - Hålskepp - Hålsöm - Hålta - Håltegel - Håltravers - Hålvener - Hånger - Hångsdala - Hångstafallen, Hångstaforsarna - Hår, hos djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Hållnäs—Hår
246
mot fortgående försvagning av h. genom
långvarigt upprepande av samma slags växlande
påkänningar. Plötsliga överbelastningar
innebära ofta risker för särskilt farliga
påkänningar. Hållfasthetslärans tillämpning på
maskindelar och byggnadskonstruktioner
avser att giva det ingående materialet sådana
former och dimensioner, att det med
tillräcklig säkerhet kan motstå de på dem verkande
krafterna utan att undergå för stora
formförändringar. Några inom hållfasthetsläran
förekommande viktiga huvudbegrepp äro:
elasticitetsgräns, den största
påkän-ning ett material kan uthärda, utan att
någon kvarblivande formförändring inträder
efter avlastningen; brottgräns
(hållfast-hetsmodul), den påkänning, vid vilken
materialet brister; tillåten påkänning,
den högsta ansträngning, för vilken ett
material enl. erfarenhet bör med hänsyn till
olika belastningsförhållanden och de
påverkande krafternas verkningssätt utsättas. Icke
allenast materialmängden utan även
formgivningen är att beakta vid dimensioneringen
av de enstaka delarna i en konstruktion.
Endast därigenom åstadkommes att med minsta
möjliga material ernå största möjliga h.,
vilket är det ur ekonomisk synpunkt
ändamålsenliga. Mot den risk för oförutsedda
påkänningar och ojämnheter i materialet, som alltid
förefinnes, söker man vid dimensioneringen
skydda sig genom anläggande av en viss s
ä-kerhetsfaktor. Mycket vanligt är att
anlägga en s. k. femdubbel säkerhet, vilket
innebär, att den beräknade tillåtna
påkän-ningen sättes till ^5 av materialets brottgräns.
Några vanliga konstruktionsmaterials
karakteristiska hållfasthetssiffror anföras här
nedan, uttryckta i kg per kvcm.
Brottgräns Brottgräns
vid dragning vid tryck
Gjutjärn ............... 1,500 7,000
Smidesjärn ............. 3,600 3,600
Stål ................... 6,000 7,000
Koppar (plåt)... 2,100 —
Aluminium .............. 1,000 —
Bly ..................... 125
Manillalina .............. 700 —
Furu ..................... 790 280
Jfr Materialprovning och S y r
e-f ast m aterial. G. H-r.
Hållnas, socken i Uppsala län, Olands
härad, på n. Upplandskusten; 235,08 kvkm,
2,892 inv. (1929). Omfattar den jämna,
skog-täckta halvön mellan öregrundsgrepen och
Lövstabukten samt omgivande skärgård. 2,033
har åker, 16,792 har skogs- och hagmark.
Längst i n. står Björns fyr (se d. 0.).
Pastorat i Ärkestiftet, örbyhus kontrakt.
Håll- och reservskjuts, se
Gästgivarskjuts.
Hållplats, järnv., på linjen belägen, för
trafikutbyte avsedd plats utan sidospår och
huvudsignal. Håll- och lastplats har
däremot, liksom lastplats, sidospår och
huvudsignal.
Hållrot, bot., se Aristolochiaceae.
Hållsfjärden, Hållsviken, se karta till art.
H ö 1 e b o.
Hållö, större fyr med ständig bevakning
på en liten ö i Bohusläns skärgård, nära
Smögen. Radiopejlstation.
Hålobjektiv, se Hålkamera.
Hålogaland hette fordom det nordligaste
landskapet i egentliga Norge. Detta
omfattade nuv. Nordland fylke och en del av Troms
fylke. S. delen av Nordland fylke kallas
alltjämt Helgeland (se d. o.).
Hålogaland bispedömme (före 1919 Tromsö
stift), Norges nordligaste stift; 113,223,30
kvkm, 308,766 inv. (1920). Omfattar
Nordland, Troms och Finmark fylken; 15 prosterier
med 71 prästgäll (jfr Hålogaland).
Hålrumskonstruktioner, tegel- el.
betongväggar med luftceller, d. v. s. utsparningar i
murverket, som avse att minska
materialåtgången och vikten samt öka
värmeisoleringsförmågan. Jfr M u r. A. E-én.
Hålskepp, se Kölrum.
Hålsöm, en ofta använd prydnadssöm. Sedan
ett lämpligt antal trådar utdragits ur ett
tyg (linne el. dyl.) på den ena leden,
snärjer eller stoppar man över de löst
liggande trådarna, varigenom något mönster
bildas.
Hålta, socken i Bohuslän, Inlands Nordre
härad, innanför Älgöfjärden, v. om Kungälv;
29,51 kvkm, 741 inv. (1929). Delvis skogtäckta
bergplatåer; mellan dem bördiga lerslätter.
644 har åker, 824 har skogs- och hagmark.
Egendom: Gullbringa. Ingår i Solberga,
Jör-landa och H. pastorat i Göteborgs stift,
Älv-syssels s. kontrakt.
Håltegel, se Tegel.
Håltravers, se T v ä r v a 11.
Hålvener, anat., se Ven.
Hånger, socken i Jönköpings län, östbo
härad, på Vidösterns v. strand, s. v. om
Värnamo; 59,36 kvkm, 664 inv. (1929). Skogtäckt
moränmark och mossar; spridd bebyggelse,
främst på höjderna. 732 har åker, 3,879 har
skogs- och hagmark. Ingår i Kärda och H:s
pastorat i Växjö stift, Östbo kontrakt.
Hångsdala, socken i Skaraborgs län,
Var-tofta härad, s. v. om Tidaholm; 10,07 kvkm,
229 inv. (1929). Tillhör Falbygden (se d. o.)
och sträcker sig i n. v. upp på Gisseberget
(327 m ö. h.). 692 har åker, 73 har
skogs-och hagmark. Ingår i Dimbo, Ottravads, H.,
Skörstorps och ö. Gerums pastorat i Skara
stift, Vartofta kontrakt.
Hångstafallen, Hångst a forsarna, i
Ljungan (Torps socken, Medelpad), ingå nu i
kraftanläggningen vid Ljungaverk (se d. o.).
Hår hos däggdjuren äro bildade av
för-hornade överhudsceller; de finaste kallas
ullhår; stickelhår äro längre, grövre h. Båda
slagen kunna iakttagas i t. ex. en ekorres
päls. Borst äro grövre h., som ofta äro
utbildade för särskilda uppgifter, t. ex. som
morrhår. Ombildade h. äro taggarna hos t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
