Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårleman, Carl - Hårmanet, Brännmanet - Hårnate - Hårnål - Hårpensel - Hårpiska - Hårpung - Hårrot - Hårrör - Hårrörsfenomen - Hårsfjärden - Hårsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Hårmanet—Hårsjukdomar
252
Carl Hårleman. Målning på Gripsholms slott.
dandet av Konstakademien i Stockholm. 1744
—45 företog H. en sista resa till Paris. Utom
vid slottsbygget utövade han en omfattande
verksamhet i Stockholm och landsorten. En
mängd kungl. slott, kungsgårdar och
herrgårdar restaurerades eller uppfördes efter
hans ritningar. Bland ombyggnaderna märkas
främst slotten i Västerås (1736—50), Gävle
(1740-talet), Uppsala (1744—61) och Örebro
samt Drottningholm (1746—54), Ekolsund,
Trolleholm, Hörningsholm, Lövstad och Ängsö,
bland nybyggnaderna Fredrikshof (1730-talet)
och Svartsjö (1735—39) samt övedskloster,
Åkerö (1750-talet), Fågelvik, Svindersvik
(1730-talet), Sätuna, österby bruk m. fl. Rådhuset
och gymnasiet i Karlstad, observatoriet (1748
—53) och Strömsborg (1747—50) i Stockholm,
Ostindiska kompaniets hus i Göteborg,
fästningsverk o. a. militära anläggningar i
Landskrona, Kristianstad, Karlskrona och Degerby
(Lovisa) uppfördes efter H:s ritningar.
Även för kyrkobyggnader var H.
intresserad, och efter hans ritningar nyuppfördes
Sofia Albertina i Landskrona (1750-talet),
Amiralitetskyrkan i Karlskrona m. fl.
Restaureringar och tornbyggnader utfördes efter
H:s ritningar på domkyrkorna i Uppsala,
Linköping och Växjö (samtliga nu ombyggda), på
Jakobs och Klara kyrkor i Stockholm samt på
kyrkorna i Sundsvall, Ängsö, Mariestad och
Hedemora. — I sin profanarkitektur anslöt sig
H. till fransk-klassiska förebilder, i
inredningsarbeten och konstslöjd till fransk
ré-gence och rokoko och i sin kyrkoarkitektur
till de italienska barockkyrkorna, främst i
Rom och Turin. H. spelade en viss politisk
roll som anhängare av hattpartiet, invaldes
1738 i sekreta utskottet och var två gånger
1746—47 föreslagen till riksråd men avböjde.
Vid instiftandet av svenska riddarordnarna
(1748) tog H. aktiv del och komponerade de
ännu i bruk varande ordensdekorationerna.
H. var en fint bildad man, nära vän till Linné
och Elvius, samt har av trycket utgivit ett
flertal arbeten, bl. a. »Dag-bok öfwer en ...
resa» etc. (1749; med forts. 1751 och 1752).
Litt.: Å. Stavenow, »C. H. En studie i
frihetstidens arkitekturhistoria» (1927). Å. Stw.
Hårmanet, Brännmanet, se Manetdjur.
Hårnate, bot., se R u p p i a.
Hårnål, se Nål.
Hårpensel, bot.,se Spridningsanordning.
Hårpiska, se Dräkt, sp. 25, och Kina,
befolkning.
Hårpung, en uppbindning av långt hår i
nacken, så att det bildar en pung. Sådana
förekommo under 1700-talet, då männen efter
allongeperukens avskaffande buro det egna,
fortfarande långa håret eller en peruk,
uppbunden i nacken med en svart sidenrosett.
Kvinnorna torde redan under bronsåldern ha
burit h., omlagd med ett nät. Samma sätt att
omlägga håret med ett nät, så att det bildade
ett slags pung, förekom även under 1500-talet,
och i samband med bindmössan bars h. under
senare delen av 1700-talet samt början av
1800-talet. Under 1800-talets mitt brukades
en h., kallad chinjong (se d. o.). A. Lwn.
Hårrot, anat., se H u d.
Hårrör, fys., se Kapillärrör.
Hårrörsfenomen, fys., se Kapillaritet.
Hårsfjärden, vidsträckt fjärd i Stockholms
s. skärgård mellan Södertörn och Gålö,
Vitsgarn och Muskö. H. har sedan 1904 tagits
i bruk för flottans skjut-, signal- m. fl.
skolor. Staten har inköpt åtskilliga områden vid
H. och där uppfört kajer, bryggor, verkstäder
m. m. samt en flygdepå. ö-g.
Hårsjukdomar. De sjukliga förändringarna
i hårväxten kunna vara för riklig eller
minskad hårväxt samt förändringar i hårens
struktur och färg. Många av dessa förändringar
bero sannolikt på rubbningar i de
inresekre-toriska organen. En av de vanligaste h. är
skallighet, som utvecklar sig under flera
år och slutar med att håret blir tunnare eller
fullständigt försvinner på hjässan och
angränsande delar, varvid hårbottnen på de kala
ställena blir tunn (atrofisk) och hårpapillerna
försvinna, varför en återväxt av håret är
omöjlig. Orsaken härtill är okänd. En annan
form av håravfall är den, där kala fläckar
uppstå inom kort men där hårbottnen icke
är synbart förändrad; ofta återväxer håret
på dessa ställen efter månader eller år. Bland
orsaker, som kunna framkalla håravfall,
märkas hårsvamp (favus, trichophytia), akuta
infektionssjukdomar, syfilis, rosfeber, eksem
m. m. Hårfärgens övergång från svart, brunt
etc. till vitt beror på en absolut el. relativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
