Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hägring, Luftspegling - Hægstad, Kristofer Marius - Hähnel, Ernst Julius - Häktning - Häl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Hægstad—Häl
268
ovanför liggande luftlagret äger rum (se
bilden). Äro däremot de lägsta luftlagren starkt
uppvärmda, komma strålar, som uppifrån
nedtränga i riktning mot marken, att röra
sig från ett tätare till ett tunnare
medium. Böjningen äger då rum i motsatt
riktning, och föremål synas ligga lägre, än de
i verkligheten göra. Ibland uppkommer även
härvid en verklig spegling. På så sätt
uppstår den i ökentrakter mycket vanliga form
av h., som visar en sjö, ofta omgiven av
stränder, kullar, träd eller andra föremål.
Sjön själv är en spegelbild av himlen bakom
föremålen, vilken reflekteras mot de
upphettade luftlagren nära marken som mot en
vattenyta. Reser man en varm sommardag
på tåg genom t. ex. Arizonas ökentrakter, är
det mycket vanligt, att man hela tiden
skenbart har en sjö framför sig på till synes några
hundra m avstånd.
Av många egendomliga och praktfulla h.
finnas beskrivningar, vilka i stort sett säkert
äro tillförlitliga. Avlägsna städer, borgar,
krigshärar o. s. v. kunna visa sig på himlen.
Frankrikes kust blir genom ljusets böjning
stundom tydligt synlig från kusten av
England. Polarfarare ha stundom under den
arktiska natten sett solen flera veckor, innan
den i verkligheten kommit över horisonten.
Särskilt från Reggio, Neapel och Siciliens
kuster finnas beskrivningar över ett slag av
h., Fata Morgana, som visa sig i form av
byggnader, torn, klippor o. dyl. på himmelen
och vilka oupphörligt ändra gestalt och
stundom antaga vidunderliga former. Fenomenet
uppkommer dels genom spegling, dels genom
böjning, och formförändringarna uppkomma
genom ett fenomen, likartat med det, som
man kan iakttaga, om man betraktar en
stjärna genom en ojämn glasruta och
långsamt flyttar ögat. Bilden ändrar härvid
storlek och form. A. Ä.
Hægstad [häg-], Kristofer Marius,
norsk språkforskare (1850—1927). Blev
student 1869, förestod 1874—84 Namsos’
borgar-och folkskola och därpå en folkhögskola i
Namsos samt blev 1892 rektor vid realskolan i
Steinkjer. 1899—1920 var han prof, i
landsmålet och dess dialekter vid Oslo univ. H:s
språkvetenskapliga arbeten syssla särskilt med
de gammalnorska dialekternas gränser och
litterära betydelse. De utmärkas av
grundlighet och pålitlighet och äro grundläggande
för norsk språkhistoria. Tills, m. prof. A.
Torp utgav H. »Gamalnorsk ordbok med
ny-norsk tydning» (1909). — Under yngre år
utvecklade H. livlig politisk verksamhet, bl. a.
som redaktör (för tidningen Nordtrönderen)
samt stortingsman (1892—94 och 1897—1900).
Framför allt var han en outtröttlig och
framgångsrik förkämpe för »landsmålet». H. var
den förste prof., som höll sina föreläsningar
på landsmål; han skrev detta språks första
skolgrammatik, »Norsk maallæra» (1879; 11 :e
uppl. 1920). (J. Schr.)
Hähnel, Ernst Julius, tysk skulptör
(1811—91). Utbildades huvudsakligen i Rom
och München och var mestadels verksam i
Dresden. Bland hans där utförda verk äro
»Bacchuståg» (originalet förstört vid
hovteaterns brand, finns i gipsavgjutning) samt
Rafaels staty (i museet) de mest beundrade.
Ytterst alsterrik, fullbordade han många
monumentala statyer (i Prag, Dresden,
Braun-schweig, Leipzig) och formsäkra ideala
grupper. I Albertinum i Dresden äro många av
hans verk samlade. G-g N.
Häktning, en åtgärd, varigenom en person
berövas sin frihet för något rättsligt syfte
(dock ej omedelbar straffverkställighet); jfr
Anhållande. Så kan bl. a. ske med
överlastade personer (förordn. 1841) och
lösdri-vare (lag 1885); vidare förekommer h. av
gäl-denär, som överträtt meddelat reseförbud,
konkursgäldenär och person, som undandrager
sig att vittna inför domstol. — Viktigast är
dock straffprocessuell h., som riktas emot en
för brott misstänkt person för att trygga det
behöriga genomförandet av rättegång emot
honom; de härom i Sverige gällande reglerna
äro huvudsaki. att finna i strafflagens
pro-mulgationsförordning. Sådan åtgärd kan
endast vidtagas av häktningsmyndighet, d. v. s.
K. B., borgmästare och råd, magistratens
ordf., landsfogde, landsfiskal, stadsfiskal och
särskilt förordnad polisämbetsman (ss.
polismästare i stad) ävensom av domstol.
Däremot får provisoriskt anhållande i avbidan
på h. i vissa fall verkställas även av enskild
person. Ej må någon häktas som misstänkt
för brott, där ej misstanken är grundad på
sannolika skäl. Är denna allmänna
förutsättning uppfylld, måste h. ske, därest på brottet
ej kan följa lägre straff än straffarbete i två
år. Är brottet lindrigare, förutsättes för h.
ytterligare viss anledning att befara, att den
misstänkte skall avvika eller undanröja bevis
eller egendom. — För att lindra det intrång
i den personliga friheten, som varje h.
innebär, har föreskrivits» viss kortare tid, inom
vilken en häktad person skall ställas inför
domstol, som har att pröva åtgärdens
laglighet, näml. 8 dagar i stad och 14 dagar på
landet, räknat från det anmälan om verkställd
h. inkommit (lag 1922); utomlands gälla i
regel betydligt kortare tidsfrister. Samma syfte
tjäna bestämmelser om rätt för häktad att
genom myndighet erhålla förordnande av
biträde i rättegången (lag 1919).
Häktnings-tiden kan avräknas från straff, vartill den
häktade blir dömd. Olovlig h. är straffbar
som frihetsbrott och ev. ämbetsfel. Oskyldigt
häktad kan i vissa fall få ersättning av
allmänna medel (lag 1886). R. B-l.
Häl. 1. (Lat. tälus, calx.) Hos människan
den bakom läggen utskjutande delen av foten,
som utgöres av den bakre ändan av h ä
1-benet och den där fästa akillessenan
(se d. o.). H. omges av hud, som under h.
företer betydlig tjocklek. — 2. Se P 1 o g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
