Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hällristningar - Hällstad - Hällström, Carl Peter - Hällström, Gustaf Gabriel - Hällum - Hälsan - Hälsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Hällstad—Hälsingborg
276
tillerna och Bahamaöarna. Även i
Centralamerika förekomma de. I Sydamerika finner
man dem inom vissa områden i branta väggar
vid flodgenomskärningar, ss. i Guayana och
i övre Rio Negroområdet. I Argentina
förekomma hällmålningar i Sierra de Cördoba och
i det gamla Diaguitaområdet i
östkordille-rerna, likaså i mellersta Chile. För recenta
hällmålningar kunna i Nordamerika religiösa
motiv påvisas; dylika äro även för gamla h.
i andra delar av Amerika antagliga. I
Sydafrika angiva hällmålningar och h.,
föreställande djur och jaktscener, buschmännens
forna utbredning. Även här förekomma de
ofta i grottor. Jaktmagi kan anses vara
motivet till buschmännens hällmålningar och h.
I Australien ha gamla h. religiös betydelse
för initiationsfesterna. S. L.
Litt.: G. A. Mallery, »Pictographs of the
north american indians» (Bureau of American
Ethnology, 4th Annual Report, 1886); Th.
Koch-Grünberg, »Südamerikanische
Felszeichnung-en» (1907); O. Moszeik, »Die Malereien der
Buschmänner in Südafrika» (1910); L.
Fro-benius och H. Obermaier, »Hädschra Mäktuba.
Urzeitliche Felsbilder Kleinafrikas» (1925);
artiklar i Ipek (utg. av H. Kühn, 1925—27);
O. Almgren, »H. och kultbruk» (1926—27);
art. »Felsenzeichnungen» av O. Almgren, A.
M. Tallgren och v. Duhn i »Reallexikon der
Vorgeschichte» (1925, utg. av M. Ebert). I
de två sistnämnda verken finnes fullständig
bibliografi. I Sverige ha h. i senare tid
särskilt behandlats av G. Hallström, O.
Almgren, G. Ekholm, A. Nordén och B. Schnittger.
— Jfr Hällmålningar.
Hällstad, socken i Älvsborgs län, Ås härad,
n. n. v. om Ulricehamn; 37,82 kvkm, 611 inv.
(1929). Småkuperad skogsbygd i Viskans och
Lidans källområden, 200—277 m ö. h. 765 har
åker, 2,547 har skogs- och hagmark. Ingår
i H:s, Murums, S. Vånga och Möne pastorat i
Skara stift, Ås kontrakt.
Hällström, Carl Peter, kartograf (1774
—1836), bror till G. G. H. Blev student i
Åbo 1792, fil. mag. 1795 och geschworner i
Bergskollegium 1797. På uppdrag av frih. S.
G. Hermelin insamlade
han material till och
utarbetade 1799—1818
en stor del av
kartorna till dennes stora
kartverk över Sverige
och Finland. Sina
härför utförda
ortbestämningar offentliggjorde
H. dels i Vet.-akad:s
HandL, dels i
fristå
ende skrifter 1803 och 1818. Dessutom utförde
han kartor till Fr. Skjöldebrands »Voyage
pittoresque», Fr. V. Palmblads »Palæstina»
o. s. v. H., som 1801 övergått till
lantmäte-riet, blev 1809 förman för sjökartearkivet och
samtidigt led. av strömrensningskommittén.
Som sådan avvägde han 1819—31 nästan alla
större vattendrag i Sverige samt uppgjorde
planer och kostnadsförslag till sjösänkningar,
strömrensningar, hamnbyggnader m. m. H.
fick 1826 överstelöjtnants rang, blev 1827 chef
för norra kanaldistriktet samt 1830
kontorschef. Led. av Vet.-akad. 1804. (A. H. B-m.)
Hällström, Gustaf Gabriel, finländsk
fysiker (1775—1844), bror till C. P. H. Blev
1796 docent och 1801 prof, i fysik vid Åbo
(senare Helsingfors) univ. H. hör till
Finlands utmärktaste
naturforskare. Betydelsefullast är hans med
en självständig
experimentell metod
utarbetade »Granskning
af sednast gjorda
bestämmelser om
vattens volymförändringar i olika värme, och
om värmen för
vattnets största täthet»
(i Vet.-akad:s Handl.
1833). Nämnas må
även H:s undersökningar av
kombinations-tonerna samt på regelbundna observationer
och teoretisk bas grundade meteorologiska
avh. om nattfroster, barometerståndets
växlingar, klimatet i Helsingfors och
termometrar. Tack vare H. fick univ. ett
observato-rium. H. var univ:s förste valde rektor (1829
—32). Han var led. av sv. Vet.-akad. (1808)
och Finska vet.-societetens förste ordf. (1838).
Han fick 1830 adelskap för sina
efterkommande med namnet a f H. R. T-dt.*
Hällum, socken i Skaraborgs län, Barne
härads slättbygd (se Barn e), n. v. om Vara;
11.67 kvkm, 278 inv. (1929). Genomflytes av
Lidan. 922 har åker, 13 har skogs- och
hagmark. Ingår i Vara, Skarstads, H:s och
önums pastorat i Skara stift, Barne kontrakt.
H. nyttjar Skarstads kyrka.
Hälsan, brunnsinrättning i Hälsingborg,
belägen i en vacker dalgång mellan
öresunds-parken och Vikingsbergs park. Platsen
kallades under medeltiden S:t Jörgens källa. I
början av 1800-talet blev den
brunnsinrättning och fick 1807 namnet H. Utom
järn-källa finnes vid H. en koksaltkälla
(Sofia-källan), som 1890 påträffades på ett djup
av 83 m; dess vatten liknar till sin
sammansättning närmast Elisabetkällans i
Kreuz-nach. O. A. N.
Hälsingborg, sjö- och stapelstad i
Malmöhus län, vid Öresunds smalaste del. Staden
omfattar sträckan fr. o. m. Sofiero i n. förbi
fiskläget Rå i s., en längd av omkr. 14 km,
och är belägen dels på en låg och norrut täml.
smal strandremsa, dels på en 30—50 m hög
platå, på några ställen genombruten av
dalgångar. H:s ytvidd är 5,186 har, därav omkr.
820 har inom fastställd stadsplan.
Folkmängden, 1800 endast 1.741, hade 1870 vuxit till
5,941 och är nu (1929) 54,216 inv.
Äldsta stadsdelen, Gamla staden, är belä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
