Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Geologi - Klimat, växt- och djurvärld - Bebyggelse, näringsliv - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Hälsingland (Geologi—Förhistoria)
284
Geologi. I H. utgöres berggrunden i allm.
av urberg, mest gnejs, övervägande grå
(granatgnejs), men inom ett stort område kring
Söderhamn, Bollnäs, Ljusdal och Hudiksvall
Karta över berggrunden i Hälsingland.
överväga röd gnejs och ögongnejs.
Urgraniter (gnejsgraniter) förekomma spridda i
gnejsen, men yngre graniter, mest av den röda
Rätangranitens typ, förekomma blott i H:s
n. v. hörn. Där finnes också
urlerskifferfäl-tet vid Los med kobolt- och vismutmineral.
Leptit finnes endast obetydligt, på kusten s. om
Söderhamn. Dellenit (se d. o.) förekommer
vid Dellensjöarna. Av de lösa jordlagren har
morängruset den största utbredningen. Vid
Bollnäs förekommer en interglacial
gyttjeav-lagring av liknande slag som Härnögyttjan.
Rullstensgrus finnes i väl utbildade åsar, som
från H:s v. delar med avbrott fortsätta vanl.
i s. ö. riktning till havet. Den sydligaste är
Ockelboåsen, som fortsättes i Enköpingsåsen;
den nordligaste är Gnarpsåsen. Betydande
delar av H. ligga nedanför den marina gränsen;
högsta iakttagna nivå för denna torde vara
255 m i Bergsjö socken i norra H. Den
sen-glaciala leran är i allm. kalkfri liksom
Lito-rinaleran, men från Litorinatiden finnas
skalgrusbankar, flitigt brukade som
jordförbätt-ringsmedel, i kustbältet från Enånger till
Harmånger. Torvmossar förekomma i hela
H. liksom myrmalmslager. K. A. G.
Klimatet är strängare än i Gästrikland.
Bjuråker vid Dellensjöarna har en årstemp.
av 3,3° C, en julitemp. av 15,4° och en jan.-
temp. av — 7,1°. I n. v. H. blir årstemp.
blott 1,3°; jan. har där omkr. —11°.
Nederbörden är vid kusten omkr. 450 mm, inåt n. v.
gränsen mer än 550 mm; där ligger snötäcket
också mer än 5 mån. — V äxtvärlden har
norrländsk typ med övervägande barrskogar;
ren lövskog är sällsynt (mest björk och asp);
torvmarker ha stor utbredning. Två svenska
lövträd ha sina nordligaste utposter i s. ö.
H., näml, eken i Skogs socken och asken i
Söderala socken. — Djurvärlden får mot n. v.
mer utpräglad subarktisk barrskogstyp. Siken
är den viktigaste fisken i de n. v. socknarna;
laxen går i Ljusnan upp till Laforsen och är
liksom strömmingen vid kusten föremål för
givande fiske. O. Sjn.
Bebyggelsen är koncentrerad till kustens
och dalgångarnas odlade slättbygder,
varjämte industrien och kommunikationerna även
utanför städerna (Söderhamn och Hudiksvall)
skapat en del betydande bebyggelsecentra, ss.
Ljusne, Kilafors, Bollnäs, Ljusdal och
Igge-sund. Inom skogsområdena ovan marina
gränsen är det nästan blott de forna finnmarkerna,
som ha någon bebyggelse. — Näringsliv. I de
bördiga floddalarna och på kustslätterna äro
jordbruket samt industrien huvudnäringar; i
de mellanliggande skogstrakterna är
skogsavverkningen den viktigaste näringskällan; dock
äro kustskogarna sedan gammalt
överavverkade. Av jordbruk och dess binäringar leva
46 % av befolkningen (11 % av skogsbruk);
industrien ger uppehälle till 30 % (därav
9 % av trävaruindustrien och 4 % av
pappers-och grafisk industri). Se vidare
Gävleborgs län. — Om H:s folkmål se
Svenskaspråket. O. Sjn.
Förhistoria. H:s första bebyggande torde
gå tillbaka till 3,000—2.500 år f. Kr., de s. k.
trindyxornas tid. Befolkningen invandrade
över Gästrikland från trakten av Krylbo.
Havsnivån stod under trindyxtiden i H.
omkring 75—80 m högre än nu, och
fyndplatserna följa i stort sett den gamla kustlinjen,
varvid Njurunda socken i Medelpad alldeles
n. om gränsen till H. betecknar nordlinjen
för kolonisationen. Under tiden 2500—2000
tränger befolkningen ut över ett större område,
en utvidgning och folkförtätning, som når sin
höjdpunkt i perioden 2000—1800 f. Kr.,
häll-kisttiden. Föremål av flinta från dessa
perioder äro införda söderifrån; efterbildningar i
andra stenarter, bl. a. skiffer, äro inhemsk
tillverkning. Vissa med skulpterade
djurhuvuden avslutade skifferknivar tillhöra ett
nordskandinaviskt-finskt utbredningsområde.
Stenåldersbefolkningen i H. var ett
jägar-och fiskarfolk. Vid Hedningakällan i Enånger
finns en boplats från yngre stenåldern.
Från H. känner man (1928) endast två
föremål av bronsålderstyp och intet av någon typ,
tillhörig den förromerska järnåldern. De stora,
längs norrländska kusten talrika rösena anses
emellertid tillhöra bronsålder och äldre
järnålder men äro i regel plundrade och ha sanno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
