- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
293-294

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händene - Händl (Handl, Gallus), Jakob - Hänel, Albert - Hänel, Gustav - Hängande - Hängask - Hängbana - Hängbjörk - Hängbro - Hängdal - Hänge - Hängeväxter - Hängfärja - Hängglaciär - Hängisolator - Hängkärl - Hänglager - Hängmosse - Hängning - Häng- och liggvägg - Hängträd - Hängverk - Hänvisning - Här - Härad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

Händl—Härad

294

bygd men är i v. rik på skog. 1,166 har åker,
903 har skogs- och hagmark. Egendomar:
Hors-haga och Stubbesgården. Ingår i Skara
stads-och landsförsamlingars, Härlunda, Bjärka och
H. pastorat i Skara stift, Domprosteriet.

Händl (även kallad H a n d 1 och G a 11 u s),
Jakob, tysk tonsättare (1550—91). Verkade
huvudsakligen i Prag, där han var kantor;
hans kompositioner visa ett visst beroende av
Lasso men ha även rönt inflytande från andra
skolor, ej minst från den protestantiska i
Nordtyskland. Hans mest kända
kompositioner utgöras av mässor, motetter och andliga
sånger. Den stora samlingen »Opus musicum»
(1586—90) har utgivits i ny uppl. i
»Denk-mäler der Tonkunst in österreich». T. N.

Hänel, Albert, tysk rättslärd och
politiker (1833—1918), brorson till G. H., prof, i
Königsberg samt senare i Kiel. H. skrev
flera arbeten i tysk rättshistoria och
statsrätt, särskilt »Deutsches Staatsrecht», I (1892).

Hänel, Gustav, tysk rättslärd (1792—
1878), prof, i Leipzig. Berömda äro hans
kritiska lageditioner av romersk kejsarrätt. Rid.

Hängande kallas inom gruvtekniken vid ett
donlägigt (jfr Donläge) eller sidostupande
malmlager den del av de lagret omgivande
bergarterna, som ligger ovanpå malmen. Den
del, som ligger under malmen, kallas 1 i
g-gande. Th. N-m.*

Hängask, se Ask, sp. 285.

Hängbana, enskenig järnväg, framdragen
på fri höjd över marken och uppburen av
stödbockar, konsoler el. dyl. Vagnarna hänga ned
under skenan. För allmän trafik har
systemet vunnit föga tillämpning; en i början av
1900-talet uppförd elektrisk dubbelspårig bana
mellan Barmen och Elberfeld har ej fått
efterföljare. Däremot har principen fått en viss
användning för smärre transportbanor inom
fabriksanläggningar och materialgårdar. Jfr
Linbana. G. H-r.

Hängbjörk, se Björk, sp. 416.

Hängbro, se Bro, sp. 1260 och 1267.

Hängdal, se Dal, sp. 340.

Hänge, se Blomställning.

Hängeväxter, Amentäceae, en av Linné
urskild »naturlig ordning» av träd el. buskar
med vanl. i hängen samlade blommor. H.
hänföras nu till flera serier. De viktigaste fam.
äro Salicaceae, Betulaceae, Fagaceae,
Myrica-ceae och Juglandaceae.

Hängfärja. För trafiken av fotgängare och
fordon över smärre vattensträckor med livlig
lokal sjöfart har någon gång i st. f. klaffbro
el. dyl. anordnats h. Den består av en linbana
med två parallella kablar, på vilka en bärram
rullar och genom nedhängande linor uppbär
en plattform för trafiken. Vid ändpunkterna
fasta bryggor för angöring. De mest kända
h. finnas i franska hamnstäder. G. H-r.

Hängglaciär, en glaciär, som utöver en
brant bergvägg hänger ned på dalsidan.

Hängisolator, se Elektriska isolat
o-r e r, sp. 581.

Hängkärl, rikt ornerade, med öglor
försedda nordeuropeiska bronskärl (se
Bronsåldern, bild 8). Åtm. den ursprungliga,
mindre typen torde av kvinnorna ha burits
som förvaringskärl, fästa vid bältet. H. R-h.

Hänglager, se A x e 11 a g e r, sp. 629.

Hängmosse, se Mosse.

Hängning, urgammalt dödsstraff. H.
verkställdes tidigast i träd, företrädesvis
ofruktbara ekar, senare i galge och huvudsak!, på
män; för kvinnor var motsv. straff att
begravas levande, tills på 1700-talet även
kvinnor hängdes. H. avskaffades i Sverige för
förskingring av allmänna medel 1823, för stöld
1855 och sist, 1858, för sedelförfalskning, för
vilket brott det 1747 stadgats. I Sverige
skedde h. sist 1832 (för sedelförfalskning inom
fängelset av livstidsfånge). I de flesta länder
är h. avskaffad men bibehålies som enda
dödsstraff i England. Döden genom h. anses
jämförelsevis smärtfri. Litt.: H. Matthiessen,
»Böddel og galgefugl» (1910). G. O. G.

Häng- och liggvägg kallas väggarna i en
donlägig gruva (jfr D o n 1 ä g e), varvid de
blottade ytorna av hängandet (se H ä n g a
n-d e) få namnet hängvägg, de blottade
delarna av liggandet liggvägg. K. S-ll.*

Hängträd, prydnadsträd med starkt
nedhängande grenar. H. uppdragas vanl. genom
att kvistar av träd med hängande växtsätt
inympas täml. högt uppe på normala unga
träd av samma art. H. planteras fritt på
gräsplaner; ibland bilda h. bersåer (särskilt
häng-askar). Vanligast äro h. av bok, ask, björk,
al och äppelträd. C. G. D.

Hängverk, se Bro, sp. 1260 och bild 36.

Hänvisning, jur-, i privat internationellt
rättslig mening säges äga rum, när behörig
rättegångsorts lag (lat. lex fo’ri) till förmån för
en främmande lag avstår från tillämpningen
av sina eljest sakligt tillämpliga normer (se
d. o.). Saknar emellertid denna senare lag
dylika, kan återförvisning ske, d. v. s.
antingen blir ett tredje lands lag eller i sista
hand den lex fori själv, från vilken
hänvisningen urspr. gjordes, materiellt tillämplig. —
Om besvärshänvisning se d. o. Rid.

Här, se Armé.

Härad (isl. lierad, fsv. hærap, da. och no.
herred, bygd) betecknar sedan forntiden
framför allt led i en politisk indelning i Norden.
Häradsindelningen synes först ha införts i
Danmark och därefter i s. Sverige och ö.
Norge. I Svealand fanns tydligen förut en
likartad indelning i h u n d a r e (se d. o.), och
till följd härav hejdades, möjl. vid en politisk
gräns, häradsindelningens framträngande mot
n. Långt senare, under landslagens tid, skedde
i enhetlighetens intresse den
namnförändring, att i rikets n. delar beteckningen
hun-dare ersattes med h. över
häradsindelningens tillkomst och ursprungliga innebörd vilar
en gåtfullhet, som lockat till talrika
förklaringsförsök. Etymologiskt har ej vunnits
visshet om h:s ursprungliga innebörd. Trol. har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:51:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free