Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häring, Willibald - Häringe - Härja - Härje, Karl Albert - Härjedalen - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Häringe—Härjedalen (Geologi)
304
31) . Med J. E. Hitzig började han utge
brott-målshistorierna »Der neue Pitaval» (1842—65).
»Gesammelte Werke» (20 bd, 1874);
»Erin-nerungen» (1899). Monogr. av H. A. Korff
(1907) och H. Kohler (1915). R-n B.
Huvudbyggnaden på Häringe.
Häringe, fideikommiss i Västerhaninge
socken, Stockholms län (Södertörn), vid
Östersjön; omfattar med underlydande 4,695 har,
därav 1,170 har åker; tax.-värde 1,663,700 kr.
(1927). Slottets nedervåning är trol. från
medeltiden. Tillhörde biskoparna i Strängnäs
stift från 1278 till 1495, då H. genom byte
tillföll Sten Sture d. ä., blev därpå arvegods
inom Vasaätten men bortbyttes 1628 till
Gustaf Horn, som på 1630-talet uppförde en
sedermera förändrad huvudbyggnad. Ärvdes
senare inom släkterna Cruus, Wrede, Lillie
och De la Gardie och är sedan 1769
fideikommiss inom ätten Löwen.
Härja, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, s. om Tidaholm; 59,34 kvkm, 628 inv.
(1929). Sträcker sig från Tidan i v. upp på
Hökensås i ö. 792 har åker, 4,411 har
skogs-och hagmark. Ingår i Sandhems, H.,
Utvängs-torps och Nykyrka pastorat i Skara stift,
Redvägs kontrakt.
Härje, Karl Albert, tidningsman (f.
1859 31/8). Blev fil. kand, i Lund 1881, var
vikarierande lektor vid katedralskolan där
1882—85, red.-sekr. i Sydsvenska Dagbladet
Snällposten i Malmö 1885—1907 och var dess
huvudred, och utgivare okt. 1907—nov. 1923.
H. har även varit verksam som kommunalman.
Härjedalen, landskap i mellersta Norrland,
beläget mellan 61° 34’ och 62° 58’ n. br. samt
mellan 3° lO7 och 5° 59’ v. Igd från Stockholm.
H. gränsar i n. och n. v. till Jämtland, i ö. till
Medelpad och Hälsingland, i s. och s. v. till
Dalarna samt i v. till Norge. Areal 12,849,30
kvkm, därav 12,498,10 kvkm land. 14,533 inv.
(1928); folktäthet endast 1,2 per kvkm. H.
tillhör i sin helhet Jämtlands län.
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden ... 304
Geologi ............. 304
Klimat, växt- och
djurvärld.............. 305
Bebyggelse o. näringsliv 306
sp.
Förhistoria........... 306
Kyrklig konst ........ 306
Etnografi ............ 307
Historia ............. 307
Litteraturanvisningar... 307
Härjedalens vapen.
I silverfält ett svart städ,
åtföljt till höger av tvenne
stolp-vis ställda, svarta,
rödskafta-de, mot varandra vända
hammare, till vänster av en
nedvänd, svart tång.
Naturförhållanden. Landskapet är i stort
sett ett öde fjäll- och skogsland; endast de
större floddalarna ha någon mer
framträdande uppodling och bebyggelse. De högsta
fjällen ligga längst
i n. v. på gränsen
mot Jämtland ocb
Norge. Högst når
Helagsfjället (se d.
o.; 1,796 m ö. h.).
F. ö. märkas här
Skarsfjället (1,593
m), St. Axhögen
(1,321 m),
Vålåsjö-fjället (1,455 m) och
Storåfjället (1,495
m).
Karakteristiska för området
äro de
flatbottnade, av branta
fjällväggar begränsade
dalgångar, som
rät-linigt genomsätta
det, varibland den
milslånga
Lunn-dörren, Storådör-
ren, Skarvdörren m. fl. äro mera kända. S. ö.
om de egentliga högfjällen utbreda sig
sparag-mitområdets fjäll, nående höjder av upp till
1,347 m (Anåf jället). I mellersta delen av
landskapet uppträder en ny fjälltyp, uppbyggd av
Vemdalskvartsit, som stupar brant mot ö. och
bildar en fortsättning av Oviksfjällen i
Jämtland. Här höja sig Skorvdalsfjället (1,009 m),
Sånfjället (1,277 m; nationalpark) och
Söm-linghågna (1,196 m). Sydöstra H. utgöres av
en bruten bergyta, där skogshöjder resa sig vid
skogshöjder, sparsamt avbrutna av myrar och
vattendrag. De flesta höjderna nå 600—800 m.
H. avvattnas till största delen av Ljusnan,
som från Skarsfjället rinner mot s. ö. och ö.,
upptagande bifloderna Tännån (från
Fjäll-nästrakten), Mittån (från trakten s. om
Helagsfjället), Lofsen och Härjån (från v.) samt
Veman (från n.). Den n. ö. delen av landskapet
avrinner genom Ljungan (från trakten av
Helagsfjället), vilken efter att ha
genomrunnit Storsjön (565 m ö. h.) flyter in i Jämtland.
Längst i n. v. hör ett litet område till Neans
vattensystem, i s. v. ett område till
Dalälvens. O. Sjn.
Geologi. H:s geologiska förhållanden
bestämmas i det stora hela därav, att den
kale-doniska bergskedjan stryker igenom
landskapets n. v. del. Härigenom blir olikheten
mellan H:s olika delar mycket framträdande. I ö.
och s. utgöres berggrunden övervägande av
yngre granit. Rätangranit och gnejs, vilka
sammanhänga med liknande bildningar i
kustlandskapen, samt av dalaporfyrer och
dalasandsten. Av kambrosiluren i dess ö.
utbildning, med fossilrika kalkstenar,
alun-skiffrar etc., ss. i det centrala Jämtland,
förekomma i H. blott obetydliga delar,
över-skjutningszonen sträcker sig v. och n. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
