Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härjedalen - Kyrklig konst - Etnografi - Historia - Litteraturanvisningar - Härjedalens domsaga - Härjedalens kontrakt - Härjehågna - Härjevad - Härjån - Härkeberga - Härlanda - Härlunda (Kronobergs län) - Härlunda (Skaraborgs län) - Härlöv - Härmfågeln (Härmtrasten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Härjedalens domsaga—Härmfågeln
307
tid för den kyrkliga konsten inträffade
under 1700-talet, i synnerhet dess senare hälft,
då åtskilliga både sten- och träkyrkor
till-kommo. Klockstaplar av trä med lökkupol
efter jämtländskt mönster byggdes flerstädes.
Inredningsföremål, ss. predikstolar,
altarupp-satser och bänkar med ofta rik och
konstnärlig ornering, utfördes under 1700-talet av
inhemska snickare. 1800-talets kyrkobyggnader
äro även i H. vanl. stora och ljusa samt
mindre traditionsbundna. S. H-d.
Etnografi. Genom isolering och fattigdom
har H:s allmogekultur bevarat många
primitiva drag och tävlar i ålderdomlighet med övre
Dalarnas. Samtidigt ha dock påverkningar
från de konstnärligt mycket
expansionskraf-tiga grannområdena gjort sig gällande.
Härigenom har i H. uppstått en karakteristisk
blandning av ungt och gammalt. Originellast
framträder H:s kultur i
timmerbyggnadskonsten. Gårdarna äro av den vanliga
norrländska typen, men de enskilda byggnaderna ha
ibland fått en utformning, som hör till det
förnämsta Sverige äger, t. ex. loftboden och
härbret i Älvrosgården på Skansen (se B
o-s t a d, bild 38, 40). Bredvid de kvarlevande
medeltida traditionerna står som en kontrast
de rokokoformer, vilka gå igen i den snidade
utsmyckningen av möbler och husgeråd.
Genom sin anslutning till rokokon visar H:s
folkkonst sin frändskap med den norska men
står fullt självständig. Om norska
förbindelser vittnar dock bl. a. det från Norge rikligen
importerade lergodset. S. S.
Historia. H. blev sent bebyggt och
tillhörde åtm. från 1100-talet Norge och
Trond-hjems stift. Genom freden i Brömsebro 1645
kom H. till Sverige samt lades tills, m.
Jämtland under Västernorrlands län. Då detta
delades 1762, kom H. till det nybildade
Gävleborgs län. Från 1810 bildar H. tills, m.
Jämtland och två socknar i Hälsingland ett län.
Litteraturanvisningar: J. E. Hasselberg,
»Bibliografiska anteckningar rörande
Jämtland och H.» (1920); E. Modin, »H:s ortnamn
och bygdesägner» (2:a uppl. 1911); A. A.
Hül-phers, »Samlingar til en beskrifning öfwer
Norrland», 3 (1777; nytr. 1910—12); H. Drake,
»En Härjedalsbeskrivning 1737» (utg. av N.
Ahnlund i Arkiv för Norrländsk
Hembygds-forskning 1921); A. G. Högbom, »Geologisk
beskrivning över Jämtlands län» (i Sveriges
Geol. Undersökning, ser. C, 140; 2:a, omarb.
uppl. 1920); T. Boberg, »Fjällturer i Jämtland
och H.» (1920); S. Birger, »Om H:s
vegetation» (1908); jfr även Jämtland, litt.
Härjedalens domsaga omfattar de 3
tingslagen Sveg, Hede och Berg. Tingsställen:
Svegsmon, Hede kyrkby och österåsen.
Härjedalens kontrakt i Härnösands stift
omfattar 7 pastorat: Berg och Åsarne; Rätan
och Klövsjö; Sveg, Älvros och Linsäll; Hede,
Vemdalen och Storsjö; Tännäs och Ljusnedal;
Lillhärdal: Ytterhogdal, Överhogdal och
Äng-ersjö.
Härjehågna, berg på Dalarnas gräns mot
Norge. På toppen, 1,185 m, riksröset n:r 136.
Härjevad, socken i Skaraborgs län,
Skånings härad, på Skaraslätten, ö. om Lidan;
10,10 kvkm, 251 inv. (1929). 738 har åker,
skog saknas. Ingår i Saleby, Trässbergs och
H:s pastorat i Skara stift, Barne kontrakt.
Härjån, biå till övre Ljusnan (se d. o.).
Härkeberga, socken i Uppsala län, Trögds
härad, på Mälarslätten, n. ö. om Enköping;
18,54 kvkm, 376 inv. (1929). Smärre
skogspartier och bergkullar, främst i s. v. 1,115 har
åker, 687 har skogs- och hagmark. Kyrkan är
en rektangulär byggnad av gråsten från omkr.
1300. Den har tegelvalv från 1400-talets
andra hälft, dekorerade med målningar av
Albert målare (se d. o.; där avbildas
en valvmålning). Litt.: H. Cornell och S.
Wal-lin, »Sengotiskt monumentalmåleri i Sverige.
I. Härkeberga kyrkas målningar» (1917). —
Den forna kaplansgården vid kyrkan har 1928
—29 inrättats till hembygdsmuseum. H. ingår
i Långtora och H. (samt framdeles
Biskops-kulla och Nysätra) pastorat i Ärkestiftet,
Lagunda och Hagunda kontr. G. R—11; S. H-d.
Härianda, s. k. landeri under Göteborgs
stad, varav 1903 åt kronan upplåtits ett
område, på vilket till ersättande av äldre
fängelser uppförts centralfängelset på H.,
som 1907 togs i bruk. Det innehåller 210
celler, därav 30 större arbetsceller, kapell
(invigt 1923), expeditionsrum etc. och, i
fristående hus, bostäder för flertalet tjänstemän
och rannsakningslokaler. Fångarna
sysselsättas mest med skrädderi och snickeri samt med
trädgårdsskötsel. Fängelset begagnas bl. a.
som ortsfängelse för Göteborgs stad. V. A-t.
Härlunda, socken i Kronobergs län, Allbo
härad, invid Skåne- och Blekingegränserna;
124,68 kvkm, 1,300 inv. (1929). Småbruten
skogstrakt, rik på sjöar. 868 har åker, 8,794
har skogs- och hagmark. Ingår i V. Torsås
och H. pastorat i Växjö stift, Allbo kontrakt.
Härlunda, socken i Skaraborgs län,
Skånings härad, närmast s. om Skara; 32,55
kvkm, 544 inv. (1929). Genomflytes av Flian;
skogsmark och spridd odlingsbygd. 746 har
åker, 2,007 har skogs- och hagmark. Ingår i
Skara stads- och landsförsamlingars, H.,
Bjär-ka och Händene pastorat i Skara stift,
Dom-prosteriet. — Om det med Bjärka socken
gemensamma namnet Bjärklunda se Bjärka.
Härlöv, socken i Kronobergs län, Allbo
härad, n. ö. om Alvesta; 14,54 kvkm, 200 inv.
(1929). Skogtäckt moränområde; i n. sjön
Furen. 191 har åker, 680 har skogs- och
hagmark. Ingår i Aringsås, Lekaryds och H;s
pastorat i Växjö stift, Allbo kontrakt.
Härmfågeln (ELä r m t r a s t e n), Mvmus
po-lyglo’ttus, hör till tättingfamiljen sångare. H.
är traststor, gråbrun, med mörkare vingar och
stjärt; hemma i Nordamerika. H. håller helst
till i glest trädbevuxna trakter, gärna nära
människoboningar, och lever av insekter och
bär. H. är känd för sin vackra sång och kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
