Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härordning - Härryda - Härsken - Härslöv, Herslöf - Härstamningslära - Härva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Härryda—Härva
314
dra sidan är dess förmåga av kraftutveckling
starkt begränsad genom den ringa tillgången
på utbildad personal. Vid milissystemet äro
endast några få officerare och underofficerare,
avsedda för de högre befälsposterna och som
instruktörer, fast anställda. De värnpliktigas
första tjänstgöring är kort, vilket dock i viss
mån motväges av ett stort antal
repeti-tionsövningar. Milisarméns svaghet ligger i
såväl befälspersonalens som de värnpliktigas
otillräckliga utbildning. Kadersystemet kan
genom sin i fredstid bestående armé, som
ut-göres av den fasta befälspersonalen och den
eller de inneliggande värnpliktsklasserna, nå
samma fullständiga krigsutbildning hos
truppen som yrkesarmén, varjämte det genom
inkallandet av de ej i tjänstgöring varande
värnpliktsklasserna kan, om systemet är
fullständigt genomfört, utveckla samma numeriska
krigsstyrka som milissystemet. Olikheter i
fråga om kadersystemets tillämpning ha i
synnerhet gjort sig gällande rörande
befäls-kaderns storlek, de värnpliktigas
tjänstgöringstid och storleken av den till full
freds-utbildning uttagna värnpliktskontingenten.
En mellanform mellan de föregående systemen
utgör det i Sverige tidigare tillämpade
stamsystemet eller, som det plägade kallas,
systemet stam och beväring, d. v. s.
ett kadersystem, där icke den stående hären
men väl reserven rekryteras genom allmän
värnplikt. Inom de olika staternas h.
förekommer f. ö. ofta blandning mellan de ovan
angivna olika systemen. Se M i 1 i s, U t s k r i
v-ning, Värnplikt och Värvning.
Enär på varje h. ställes den fordran, att den
skall medgiva användandet i nödfall av
folkets hela kraft, har de värnpliktigas
tjänstetid, d. v. s. den tid, under vilken den
värnpliktige är skyldig att deltaga i
krigstjänst (och vilken ej är att förväxla med
tjänstgöringstiden eller den tid,
under vilken de värnpliktiga äro skyldiga att
tjänstgöra i fredstid), satts till en mycket
lång period, i allm. 23—28 år. Då alla
åldersklasser på grund av åldersskillnad och olika
utbildningsståndpunkt icke kunna ha samma
användbarhet vid krig, ha de värnpliktiga
indelats i olika uppbåd. Uppbådsindelningen
omfattar i allm. 3 grupper: 1) första
uppbådet, ofta benämnt linjen (i Sverige
beväringens första uppbåd), vars
yngsta i tjä* stgöring varande årsklass eller
årsklasser tills, m. den fast anställda
personalen bildar aktiva armén (fredsstyrkan)
och de övriga vanl. kallas aktiva arméns
reserv, som vid mobilisering skall a)
uppbringa till krigsstyrka de i fred bestående
truppförbanden, vilka som linjetrupper i
första hand bilda fälthären, b) bilda depå- och
ersättningstrupper, ur vilka vid fälthären
uppstående vakanser skola fyllas, och c) i
vissa fall uppsätta reservtrupper, som kunna
få sin användning i fälthären; 2) andra
uppbådet, förr i allm. kallat
lantvär
net, numera med växlande namn (i Sverige
beväringens andra uppbåd), vilket
består av de därnäst följ, klasserna och, som
namnet lantvärnet angiver, urspr. var avsett
att värna landet, då fälthären visade sig
otillräcklig, men som sedan alltmer tagits i
anspråk redan från krigets början för att
uppsätta depå- och reservtrupper; 3) tredje
uppbådet, allmännast kallat
landstormen, bestående av alla vapenföra
värnpliktiga män, vilka icke tillhöra första eller andra
uppbådet och vilkas tjänst urspr. avsågs att
tagas i anspråk för hemortens försvar, för
gräns- och kustbevakning m. m. men under
världskriget i vissa fall togs i anspråk även
för fältkriget. För att en h. skall fylla sin
uppgift, måste armén vara på ett lämpligt sätt
indelad i högre enheter. Se därom
Arméfördelning, Armékår och
Fördelning samt om de olika truppslagen
Artilleri, Infanteri, Ingenjörtrupper,
Kavalleri och Träng.
Om h. i olika länder se avd. Försvarsväsen
(el. Armé) i art. om de olika staterna.
Litt.: K. G. Bildt, »Härordningslärans
grunddrag» (1885); Generalstabens krigshist.
avd., »Erfarenheter beträffande
härorganisationernas utveckling under och efter
världskriget» (1925); G. V. Petri och B. H. M.
Svartling, »Lärobok i härordningslära för K.
krigsskolan» (1926). M. B-dt.
Härryda, socken i Västergötland, Sävedals
härad, Göteborgs och Bohus län, ö. om
Göteborg; 87,41 kvkm, 1,241 inv. (1929).
Omfattar den vackra, i v. odlade H.-dalen och
omgivande, i n. sjörika skogsplatåer. 705 har
åker, 4,777 har skogs- och hagmark. Ingår i
Landvetters och H. pastorat i Göteborgs stift,
Domprosteriets s. kontrakt.
Härsken, bitter, illasmakande. Fett blir vid
härskning talgigt, i det att dess halt av
flytande olein oxideras och därvid blir fast. Det
sönderdelas i glycerin och fettsyror, av vilka
oljesyran har härsken lukt och smak.
Sönder-delningen förorsakas av mikroorganismer, i
smör framför allt av Bacterium fluorescens.
Härskning hindras bl. a. genom pastörisering
av grädden, varav smör beredes, genom
desinfektionsmedel o. s. v. H. J. Dft.
Härslöv, H e r s 1 ö f, socken i Malmöhus
län, Rönnebergs härad, mellan Öresund (ö. om
Ven) och Kvistoftaån (omkr. 25 m ö. h.); 24,55
kvkm, 1,261 inv. (1929). Genomdrages av
Hilleshögsåsen (intill 99 m); småbackig
odlingsbygd. 2,274 har åker; egentlig skog
saknas. Egendomar: Hildesborg (se d. o.) m. fl.
Ingår i H:s och Säby (samt framdeles
Vadensjö och örja) pastorat i Lunds stift,
Rönnebergs kontrakt.
Härstamningslära, se D e s cen d e n s 1 är a.
Härva, större eller mindre mängd garn,
upphärvat eller upphasplat, alltså ej i form
av spolar eller nystan. H. som garnmått är
ett obestämt begrepp utom för svenskt
ullgarn. Se tab. till art. Garn. G. H-r,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
