Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härnösand - Historia - Härnösand—Sollefteå järnväg (Hd. S. J.) - Härnösands stift - Härold - Härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Härnösand—Sollefteå järnväg—Härordning
312
Härold vid den sista svenska ståndsriksdagens
avblås-ning 1866.
Historia. 1374 nämnes en hamn, Härnösand,
i Härnö socken. Här fanns under slutet av
medeltiden och 1500-talet en marknadsplats,
där allmogen brukade samlas vid
korsmässo-tid (14 sept.) för att handla med köpmän från
städerna i Svealand. Enl. påbud av Johan III
anlades 1585 på Härnön en stad, dit
landsköpmän och hantverkare i Ångermanland ålades
inflytta. H:s äldsta privilegiebrev är utfärdat
11 mars s. å., och 1586 fastställdes stadens
sigill. Liksom flertalet övriga städer vid
Bottniska viken måste H. länge underkasta sig
stora inskränkningar i sina
handelsrättigheter. 1765 fick H. med vissa förbehåll
stapel-stadsrättigheter, vilka utvidgades 1812.
Stadens olyckligaste tid var början av 1700-talet,
då den nedbrann genom vådeld 1710 och
genom mordbrand 1714 samt plundrades och
avbrändes av ryssarna 1721. 1646—54 och efter
1778 har staden varit residensstad för
Väster-norrlands län. 1647 blev H. säte för en
superintendent och 1772 biskopssäte. — Litt.:
Uppsats av L. Nordström i Sv. Turistfören:s
Årsskr. 1920; G. Kallstenius, »Blad ur H:s
historia, samlade» (1919); G. Bucht, »H. i
forna dagar» (1923). G. B-t.
Härnösand—Sollefteå järnväg (sign. Hd. S.
J.), spårvidd 1,435 m, 101,7 km lång, förbinder
Härnösand (och Ostkustbanan) med Sollefteå,
varifrån en statsbanelinje ansluter till
Långsele station på Norra stambanan; öppnades
för allmän trafik 1893.
Härnösands stift omfattar Västernorrlands
och Jämtlands län; 77,266,41 kvkm, 411,563
inv. (1928). H. består av 12 kontrakt:
Domproster iet; Ådalens; Ramsele; Sollefteå; Nätra;
örnsköldsviks; Sundsvalls; Ljunga; Ströms;
Östersunds; Härjedalens; Undersåkers. Tills.
89 pastorat, 129 lands- (därav 4 s. k.
lappförsamlingar), 4 stads- samt 1 gemensam
lands-och stadsförsamling. — H., som förr även
omfattade nuv. Luleå stift, avskildes 1647 från
Ärkestiftet som en superintendentia, blev
1772 biskopsstift och delades 1904 i nuv. H.
och Luleå stift. Litt.: L. Bygden, »Härnösands
stifts herdaminne» (4 bd, 1923—28).
Härold (av mlty. herhold, mlat. heraTdus,
av germanskt ursprung; etymologiskt samma
ord som Harald), ämbetsman i medeltiden
med uppgift att vaka över att vid hovet
och vid ridderliga övningar höviskt skick och
gammal sed iakttogos. Befattningen fanns
redan på 1100-talet och fick på 1300-talet
namnet härold. H. övervakade och ordnade
tor-nerspelen, höllo vapengranskning vid
torne-ringar och bestämde vilka som fingo deltaga.
De skulle känna och utarbeta reglerna för
heraldiken. Sedermera hade de även bestyret
med ledningen av offentliga fester, ss.
kröningar, furstliga förmälningar, dop och
begravningar, samt uppgjorde och förbättrade
adelns vapen. H. buro vapenrockar, på vilkas
bröst och rygg voro stickade deras furstars
vapen, samt hade som tjänstetecken en
hä-roldsstav. Numera spela h. blott en ringa roll
som tjänstgörande i processioner vid vissa
högtidliga tillfällen, t. ex. kröningar,
riksdagars öppnande, receptioner inom ordnar,
förkun-nare av tävlingsresultat vid idrottsövningar
o. s. v. Särskilt i England finns ännu kvar ett
ganska rikt utbildat häroldsväsen. (H. F-d.)
I Sverige finnas vid K. m:ts orden en
rikshärold och två h. Ståndsriksdagarna
ut-och avlystes på Stockholms torg genom
rikshärolden, åtföljd bl. a. av två h., alla till
häst. H. voro iklädda häroldsdräkter av blå
sammet med guldkronor och hade blå
härolds-stavar. (Se R. O. 1723 §§ 12 och 24 samt 1810
§§ 26 och 81.) Under nya
representations-skickets tid t. o. m. 1907 gingo h. i
processionerna vid riksdagarnas öppnande, iklädda
»lilla» kansliuniformen med blå, av en kungl.
krona prydda sammetsbantler och
häroldssta-var. H. tjänstgjorde sista gången vid Oskar
II:s begravning 1907. De voro alltid e. o.
tjänstemän inom K. m:ts kansli. Ldht.
Härordning, det sätt, på vilket ett lands
krigsmakt till lands är ordnad.
De olika härordningssystemen, framkomna
av historiska, militärgeografiska, ekonomiska
m. fl. grunder inom de olika staterna, tillämpa
på skilda sätt de båda genom alla tider
bestående huvudprinciperna för rekryteringen,
frivilligheten eller tvånget. De ha i allm.
hänförts till tre grupper: y r k e s s y s t
e-m e t, vid vilket den i fredstid bestående, på
frivillighetens väg uppsatta armén ensam
eller efter inkallandet av viss uttjänt personal
bildar den mobiliserade hären (Storbritannien
samt de stater, vilka genom fredssluten efter
världskriget ålagts att ej tillämpa den
allmänna värnplikten), milissystemet, vid
vilket ingen i fred året om bestående armé i
egentlig mening finnes utan hären vid
krigsutbrottet bildas av först vid mobilisering
organiserade truppförband (Schweiz typiskt),
samt kadersystemet, vid vilket den i
fredstid ständigt bestående armén jämte vid
mobilisering inkallad (värnpliktig) personal
bildar den mobiliserade hären. — En yrkesarmé
har en synnerligen hög krigsberedskap. Å
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
