Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höedt, Frederik Ludvig - Höeg el. Hög, Just - Höegh-Guldberg, Ove - Höfeber, Hösnuva - Höffding, Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Höeg—Höffding
342
och avskedades 1855. Han öppnade då tills,
m. M. Wiehe en konkurrentscen med påföljd,
att makarna Heiberg avgingo 1856. H.
återvände s. å. till Det kongelige men tog redan
1857 avsked som skådespelare. Som
sceninstruktör kvarstod han till 1864 och som
lärare vid elevskolan till 1876. Som
instruktör var H. grundläggande för nyare dansk
teaterkonst. Litt.: R. Neiiendam, »M. Wiehe
og F. H.» (1920). . G. K-g.
Höeg [hög] el. H ö g, J u s t, danskt riksråd
(1584—1646). Följde Kristian IV till mötet
med Gustav II Adolf i Ulfsbäck 1629 och
strävade sedan som rikskansler att bibehålla fred
med Sverige. Hans son Just H. (1640—94)
deltog 1676—78 i fredsförhandlingarna i
Nij-megen, var 1679—81 ambassadör i Paris samt
från 1682 vice ståthållare i Norge. (B. H-d.)
Höegh-Guldberg [hog], Ove, se
Guldberg, O. H ö e g h-.
Höfeber, Hösnuva, Cata’rrhus aestivus,
en först av engelske läkaren Bostock (1819)
upptäckt, vanl. vid höskörden iakttagen
katarr i näsans, ögonens, svalgets, strupens och
luftrörens slemhinnor. Lantfolk, som sysslar
med slåtter, angripes sällan av h., ofta
däremot personer, som syssla med intellektuellt
arbete. H. uppträder vanl. i yngre
medelåldern; män synas mera disponerade för h.
än kvinnor; ärftligheten spelar en viss roll.
Det i luften kringsvävande frömjölet eller
pollenkornen av åtskilliga blommande växter,
i synnerhet gräsarter, t. ex. råg, äro
egentliga orsaken till h. Utom den mekaniska
retningen av pollenkornen på slemhinnan
fordras för att framkalla h. ett hos kornen
förefintligt gift, pollentoxin (ett proteinämne,
varför h. är en av de s. k.
proteinsjukdomarna). Efter insprutning av pollentoxin hos
djur har man i dessas blod framkallat ett
s. k. lytiskt serum, pollantin, som kan
isoleras och brukas mot h. Flera dylika
giftiga ämnen finnas i olika pollen. H. på hösten
(cata’rrhus autumnälis) framkallas t. ex. av
pollen från Solidago-arter och Ambrosia
arte-misifolia. Vanlig h. uppträder på
högsommaren i Sverige, mellan 15 juni och 15 juli, men
saknas nästlm i klippiga kusttrakter samt på
högfjällen. H. börjar vanl. plötsligt med
klåda, stickning och bränning i näsan, vilket
framkallar nysning och stark avsöndring av
slem. Katarren sprider sig vanl. till ögonens,
svalgets och strupens slemhinnor, framkallar
hostretning, stundom verkliga astmaanfall,
samt är förenad med stor nedsättning av
arbetsförmågan. Den varar omkr. 14 dagar
och försvinner oftast lika plötsligt, som den
kommit. H. förekommes blott genom att man
undviker ställen, där frömjöl svävar i luften.
Behandlingen har blivit något tacksammare
genom pollantin, graminol etc. I. H.*
Höffding, Harald, dansk filosof (f. 1843
u/3). H. blev student 1861 och teol. kand. 1865.
Urspr. bestämd för prästbanan, slog han om
efter en djupgående inre kris, och efter ett
studieår i Paris 1868—69 disputerade han 1870
i Köpenhamn för fil. doktorsgrad. H. började
1871 föreläsa som privatdocent vid
Köpenhamns univ., blev 1879 docent och var 1883
—1915 prof, i filosofi där. 1914 tilldelades
honom »æresboligen» på Carlsberg. H. indelar
själv sin filosofiska verksamhet i tre perioder:
1875—87 sysselsatte han sig företrädesvis med
psykologiska och etiska problem, 1887—95
med filosofihistoriska och efter 1895 med
religionsfilosofiska och kunskapsteoretiska. Hans
allra första större arbete är »Psykologi i
omrids paa grundlag af erfaring» (1882; många
uppl.), något som i sin mån visar H-s
psykologiska inriktning. H., som starkt påverkats
av Kierkegaards subjektivism, sätter
människan som principen för det sanna och det
goda. Människan är det värdefullaste av allt,
hon står i mittpunkten av H:s intresse. Någon
naturfilosofi har han ej uppställt, och han
söker grunda etik, kunskapsteori och
religionsfilosofi på psykologien, som för H. är
grundvetenskapen. I H:s psykologi
framträder hans empiristiska inställning, han
avvisar varje slag av metafysisk psykologi,
således varje antagande av en enkel och
självständig substans, som ligger bakom
själsföre-teelserna och är deras subjekt. H. vänder sig
även emot associationspsykologien, enl. vilken
själslivet består av psykiska atomer, som rent
mekaniskt förenas med varandra. Han söker
visa, att själslivets grundform är en
sammanfattande syntes, utan vilken det icke ges
något medvetande. Men den aktivitet, som
denna syntes innebär, är vilja, varför viljan
kan sägas vara det första och sista i
själslivet. H. kan således betecknas som
volunta-rist. Han analyserar i sin psykologi även
patologiska företeelser, och han anser sig
finna bekräftelse på sin grundtes bl. a. i det
själstillstånd, som Janet kallar psykasteni,
ett medvetandesläge, som utmärkes av
bristande koncentration och sammanhållning samt
därav följande viljeslapphet. Denna
tankegång om medvetandets syntetiska karaktär
är ej ny; den förekommer bl. a. i Kants
trans-cendentala deduktion av kategorierna. Redan
1876 utgav H. »Om grundlaget for den
humane ethik», där man i det stora hela finner
den etiska grunduppfattning, som sedermera
utvecklades i »Etik» (1887; många uppl.).
I den stora etiska undersökningen ställer H.
problemet huruvida etiken liksom logik och
matematik beror på allmänmänskliga
förutsättningar. H. besvarar denna fråga nekande.
Han anser ej, att det ges en etik, som
rationellt kan påtvingas alla, såsom logiska,
matematiska och naturvetenskapliga satser kunna.
Olika människor äga olika grundvärden, och
man kan icke säga, att det ena är riktigare
än det andra. De etiska föreställningarna
kunna bedömas endast med avseende på sin
konsekvens i förhållande till grundvärdet.
Man kan ställa sig på en
ögonblicksstånd-punkt och på en ståndpunkt, enl. vilken
indi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
