- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
365-366

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högsta domstolen i Finland - Högsta förvaltningsdomstolen i Finland - Högste befälhavare över kustflottan - Högstedt, Karl-Henrik Mauritz - Högstena - Högste ombudsmannen - Högström, Per - Högsvenska - Högsäte - Högsäter - Högsätesstolpar - Högtalare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

365

Högsta förvaltningsdomstolen—Högtalare

366

divisioner samt i allmänhet domför med 5
medl. Föredragande äro äldre och yngre
justi-tiesekr. Medlemmar och föredragande äro
oav-sättliga men skyldiga att avgå vid 70 års
ålder. O. Brn.

Högsta förvaltningsdomstolen i Finland
inrättades genom lag av 22 juli 1918 och
utövar den senatens ekonomiedep. förut
tillkommande högsta domsrätten i
förvaltnings-rättsliga besvärsmål. Besvär i
befordrings-ärenden handläggas dock av statsrådet, och
till regeringens avgörande böra överlämnas
frågor, där avgörandet väsentligen beror på
bedömandet av besluts eller åtgärds
ändamålsenlighet. Domstolen äger vaka över lägre
myndigheters förvaltningsrättsliga
lagskip-ning, till regeringen på anmodan avge
utlåtanden i administrativa lagstiftningsfrågor
samt ingiva framställningar om åtgärder för
ändring eller förklaring av lag eller
förordning, som rör förvaltningen. Den avgör i
förvaltningsmål, som höra under dess eller
regeringens prövning, ansökningar om
återställande av försutten tid eller brytande av
laga kraft ägande utslag. Domstolen består
f. n. (1929) av 1 president och 8
förvaltningsråd, som böra äga skicklighet och erfarenhet
i domar- eller förvaltningsvärv; minst hälften
skall vara behörig att handha domarämbete.
Den är i allm. domför med 5 medl. Som
föredragande äro anställda äldre och yngre
för-valtningssekr. Medlemmar och föredragande
äro oavsättliga men skyldiga att avgå vid
70 års ålder. O. Brn.

Högste befälhavare över kustflottan utövar
befälet över huvuddelen av flottans rustade
fartyg, antingen från sitt flaggskepp eller
från expedition i land.

Högstedt, Karl-Henrik Mauritz,
jurist (f. 1872 14/i). Blev jur. kand, i Uppsala
1895, ingick därefter på domarbanan, blev
hovrättsråd i Göta hovrätt 1909,
revisions-sekr. 1911, häradshövding i Hedemora
domsaga 1912 och vattenrättsdomare i
österbygdens vattendomstol 1918. H. tog verksam del
i tillkomsten av Sveriges nuv.
vattenlagstiftning som sekr. i och led. av kommittéer samt
som ordf, för tillkallade sakkunniga 1915—
17. Han har utgivit »Vattenlagen... samt
lagen om flottning» (1920; 2:a uppl. 1923).
Sedan 1921 är han justitieråd. C. G. Bj.

Högstena, socken i Skaraborgs län,
Gudhems härad, n. ö. om Falköping; 11,31 kvkm,
210 inv. (1929). Omfattar större delen av
Plantaberget och vid dess fot delar av
Falbygden (se d. o.). 514 har åker, 354 har
skogs-och hagmark. Ingår i Dala, Borgunda och H.
pastorat i Skara stift, Falköpings kontrakt.

Högste ombudsmannen, se Expedition 2.

Högström, Per, lappmarkspräst (1714—84).
Blev student i Uppsala 1733, missionär bland
lapparna 1741 och kyrkoherde i den
nyinrättade församlingen Gällivare 1742, i Skellefteå
1749, prost 1761 och teol. dr 1772. H. var
deputerad vid riksdagarna 1755—56, 1765—

66, 1769 och 1771—72, »en prydnad för
stiftets prästerskap på sin tid». Särskilt är H.
känd som Kaitumlapparnas omvändare och
förf, till det för sin tid utmärkta arbetet
»Beskrifning öfver de til Sveriges krona
lydande Lapmarker» (1747). Han översatte
Güttners postilla till lapska (1748) och
författade bl. a. en mycket populär kortfattad
lapsk katekesförklaring (s. å.; många uppl.)
samt den viktiga »Missionsförrätningar i
Lapmarken 1741 och de följande åren» (1774).
H. var även ekonomisk och naturvetenskaplig
författare samt andlig vältalare. Jfr E.
Haller, »Svenska kyrkans mission i Lappmarken
under frihetstiden» (1896). K. B. W.

Högsvenska, dialektfritt svenskt språk.

Högsäte (isl. pndvegi), hedersplatserna i de
gamla nordbornas boningshus. Det ena, mitt
på bänken, utmed n. långväggen, var
husfaderns plats; det andra, mitt emot, på s.
långbänken, gavs den förnämste gästen,
övriga platser ansågos hedersammare, i den
mån de voro närmare h. Ofta kunde två el.
flera personer rymmas i h. Framför de båda
h. stodo de två mittparen av de takåsstöttor,
som i två rader löpte i husets längdriktning
och delade detta i tre skepp. Dessa fyra h ö
g-sätesstolpar voro grövre än de andra
samt snidade och buro överst utskurna bilder
av gudar eller sagohjältar. De ansågos för
familjens helgedom. Olof Kyrre (1067—93)
ändrade i Norge kungahallen efter sederna i
Västeuropa. H. (nu kallat häsæti) flyttades
från långbänken till gavelbänken, där förut
kvinnorna suttit; framför h. stod ett bord.
Småningom följdes detta bruk i hela Nordens
gillestugor och bondgårdar. Senare flyttades
husbondens plats till ändan av bordet utmed
gavelväggen. (E. W-én.)

Högsäter, socken i s. Dalsland, Valbo härad,
Älvsborgs län; 120,12 kvkm, 1,872 inv. (1929).
Sträcker sig i ö. upp på Kroppefjäll; i v. kring
Valboån är H. mera jämn och odlad. 3,075
har åker, 7,671 har skogs- och hagmark. Ingår
i H:s, Järbo, Rännelanda, Lerdals och
Råggärds pastorat, Karlstads stift, V. Dals kontr.

Högsätesstolpar, se Högsäte.

Högtalare, hörtelefon (se T e 1 e f o n i),
konstruerad för utsändande av så starka ljud,
att de kunna höras av flera personer
samtidigt. H. kunna konstrueras som vanliga
hörtelefoner, ehuru av större dimensioner och
försedda med tratt för ljudets förstärkande.
En nackdel är den starka permanenta
attraktionen mellan magnet och membran, vilken
gör, att membranen måste göras styvare, än
som annars vore nödvändigt. Bättre äro h.
med två par magnetpoler, mellan vilka en
järnstav, E, är vridbart anordnad (s. k.
balanserat ankare, se bild 1). E omgives av en
spole, som genomflytes av telefonströmmarna,
och magnetiseras därvid omväxlande i ena och
andra riktningen. Den kommer därvid i
vibration kring sin axel; staven B överför
vibrationerna till membranen A. I st. f. liten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:16:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free