Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idiomorfa - Idiopati el. Idiopatisk sjukdom - Idiosynkrasi - Idiot - Idiotanstalt - Idioti - Idiotikon - Idiotisk - Idiotism - Idisslare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Idiomorfa—Idisslare
424
Idiomo’rfa, miner., se A 11 ot r i om o r f a.
Idiopatl el. Idiopätisk sjukdom
kallas en självständig, primär sjukdom, till
skillnad från en symtomatisk (el.
sympatis k), d. v. s. en sådan, som är endast ett
symtom (lidande, känsla). Så är t. ex. akut
nefrit (njurinflammation) en i., medan
ägg-vitesjuka är en symtomatisk, då den blott
innefattar ett av nefritens symtom. E. L-g.
Idiosynkrasl (av grek. i’dios, egen, syn,
med, och kräsis, blandning, affekt). 1. (Psyk.)
En rent omotiverad känsla av avsky för vissa
födoämnen o. a. naturföremål, stundom
stegrad därhän, att beröringen med eller åsynen
av dem förorsakar häftigt illamående, t. o. m.
konvulsioner. Så t. ex. är i. för kattor ej
ovanlig. Man har velat förklara hithörande
företeelser såsom beroende på inrotade
fördomar, men att i. verkligen förefinnes är
knappast möjligt att bestrida, ehuru
fördomar o. a. psykiska fenomen ofta förblandats
därmed. L. H. Ä.*
2. (Med.) En individuell överkänslighet i
viss riktning hos hela konstitutionen el. hos
ett särskilt organ, t. ex. då förtärandet av
smultron el. kräftor el. intagandet av vissa
läkemedel (t. ex. luminal) framkallar
hudutslag. (E.L-g.)
Idiöt (grek, idiötes, av i’dios, egen, urspr.
enskild man, sedermera obildad person),
obild-bar person, fåne, sinnesslö, andesvag.
Idiotanstalt avser vård och uppfostran av
idioter (se Idiot). Sedan dylika anstalter
på filantropiskt intresserade personers
initiativ under 1800-talet kommit till stånd på
olika ställen i Europa, öppnades 1863 i
Sverige en enskild skola för sinnesslöa barn på
en egendom i bohuslänska skärgården av
pastor P. B. J. Glasell. Större betydelse fick
emellertid den anstalt, som 1 sept. 1866
öppnades på Nya varvet vid Göteborg av
Ema-nuela Carlbeck (se d. o.). Genom sitt
föredöme blev den banbrytande för behandlingen
av sinnesslöa barn i Sverige. Denna anstalt
kom efter en del flyttningar 1875 till
Johannesburg nära Mariestad, där den ännu
fortlever. Den skänktes 1883 av Emanuela
Carlbeck till Skaraborgs läns landsting. Se vidare
Sinnesslöanstalt. (V. W-rt.)
Idioti (av i d i o t, se d. o.), namn på de
höggradigaste formerna av andlig
utvecklings-hämning (el. sinnesslöhet). Vid i. är den
andliga utvecklingen så långsam och
bristfällig, att den utvecklingsnivå, som idioten
någonsin når, icke sträcker sig över den, på
vilken ett 6—7 års normalt barn befinner
sig. Någon mottaglighet för undervisning i
egentlig mening finnes därför ej hos idioten.
Se vidare Sinnesslöa. V. W-rt.
Idiotikon
iå’t-J, dialekt- el. [-vulgärspråks-ordbok.
Idiotisk (jfr Idiot), fånig, sinnesslö,
ärkedum.
Idioti’sm, dets. som idioti. Jfr även
Idiomatisk.
Idisslare, Rumina’ntia, utgöra en grupp av
de partåiga hovdjuren, Artiodactyla, och
utmärkas framför allt av magsäckens byggnad.
Magsäcken är näml, uppdelad i fyra (stundom
Mage av nötkreatur. N matstrupe, R matstrupens
fortsättning (bollrännan), P vom, N nätmage, B
bladmage, L löpmage, D tarm.
tre) avd., vommen, nätmagen, bladmagen
(mångfållan) och löpmagen. Vommen (rümen)
kan funktionellt (liksom nätmagen,
reti’cu-lum) betraktas som en utstjälpning av
matstrupen. På insidan är den beklädd med
frans-liknande utskott. I nätmagen ligger
slemhinnan i nätlikt löpande veck. Slemhinnan
i bladmagen, omåsus, bildar höga,
längsgå-ende veck. Magsaftskörtlar finnas blott i
löpmagen, abomäsus. Den endast
ofullständigt tuggade födan nedsväljes f. ggn i form
av bollar, som tränga isär kanterna av en
längsgående springa i matstrupen
(bollrännan) och därefter falla ned i vommen och
nätmagen. Här blandas födan med bakterier
och även urdjur, vilka alltid finnas här,
emedan vommen aldrig fullständigt tömmes.
Mag-innehållet undergår nu en jäsningsprocess,
varvid cellulosan till stor del sönderdelas i
sumpgas och kolsyra och födans smältbarhet
höjes. Under idisslingsperioderna, som
återkomma 6—8 ggr varje dygn, uppstötas
foderbollar i munnen och tuggas om. I form av en
välling sväljes nu födan andra gången och
passerar då, utan att tränga isär bollrännans
kanter, till bladmagen, där den sönderdelas
mekaniskt och befrias från en del vatten,
varefter den fortsätter till löpmagen. Hos ännu
diande djur är löpmagen störst, hos äldre
vommen. Tarmkanalen är mycket lång men
blindtarmen liten, övre framtänder och
hörntänder saknas i regel och ersättas av en
brosk-artad valk. Hörntänderna i underkäken lägga
sig hos de flesta i. intill framtänderna och
antaga samma form som dessa. Kindtänderna
äro försedda med emaljveck (strecktecknade).
I. äro i regel täml. smärt byggda djur med
långa extremiteter, i vilka de mellersta
mel-lanfotsbenen äro sammansmälta, armbågs- och
vadben reducerade. Födan utgöres av
växtdelar. — I. förekomma i alla världsdelar utom
Australien. De flesta leva i hjordar. Många
arter ha blivit husdjur, och såväl dessa som
även många vilda i. höra till de för
människan nyttigaste djuren. Nu levande i.
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
