Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iffland, August Wilhelm - Ifigeneia - Ifikrates - Ifni - Ifvarsson, Carl, i Värestorp - Igbo - Igel - Igelknopp - Igelkott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Ifigeneia—Igelkott
438
och en rad karaktärer i det borgerliga
skådespelet och lustspelet, ofta av hans egen hand.
Hans bästa stycken, ss. »Die Jäger», »Die
Hagestolzen» och »Der Spieler», givas ännu
då och då på tyska
scener och ha tidigare
med framgång
uppförts även i. Sverige.
Sina triumfer som
skådespelare vann I.
likaledes inom den
borgerliga repertoaren, men
hans virtuosa teknik,
sällsynta smidighet
och oböjliga energi
segrade även i det
högre dramat. Som
teaterledare var I. en
märkesman och räknas jämte sin läromästare
K. Ekhof (se d. o.) och F. L. Schröder (se d. o.)
som den moderna tyska teaterns skapare. I.
utgav »Meine theatralische Laufbahn» (1798)
m. m. »A. W. I:s Briefe an seine Schwester
und andere Verwandte 1772—1814» utgåvos
av L. Geiger 1904—05. Litt.: Monogr. av K.
Duneker (1859), A. Stiehler (1898), K. Lampe
(1899) och H. Härle (1925) samt W. Koffka,
»I. und Dalberg» etc. (1865). G. K-g.
IfigenéTa (grek. Ifige’néia, lat. Iphigenta),
grek, myt., Agamemnons och Klytaimestras
dotter, hos Homeros kallad Ifianassa. Då
grekiska flottan, som skulle avsegla till Troja,
kvarhölls i Aulis i Beotien av vindstilla,
framkallad av Artemis’ vrede mot Agamemnon,
förklarade siaren Kalchas, att I. måste offras
åt Artemis. Agamemnon lät I. komma till
Aulis under förevändning att förmäla henne
med Aehilles, men Artemis hindrade offrets
fullbordan genom att sätta en hind i I:s ställe
och bortföra henne till Tauris (på Krim). Här
blev hon Artemis’ prästinna med uppdrag att
offra alla skeppsbrutna främlingar. Då
Orestes (se d. o.) kom för att hämta den tauriska
Artemis’ bild, igenkände syskonen varandra
och flydde till Grekland med gudabilden.
Myten om I. behandlades med förkärlek av
de tragiska skalderna, bl. a. Euripides (»I. i
Aulis» och »I. i Tauroi»), och har i nyare
tid bearbetats av Racine och Goethe samt
lämnat text till två operor av Gluck.
Grekernas bildande konst har ofta framställt
ämnen, hämtade från sagan om I. En
statygrupp från 300-talet f. Kr. i Glyptoteket i
Köpenhamn framställer Artemis med I. och
hinden. (M. Pn N-n.)
Ifi’krates (grek. Ifikra’tes, lat. IphVcrates),
atensk fältherre, verksam i förra hälften av
400-talet f. Kr., särskilt berömd, enär han
utbildade den s. k. peltasttaktiken. Peltasterna
voro lätt beväpnade trupper, vanl.
legosoldater, som visade sig kunna tillfoga de tungt
beväpnade hopliterna betydande avbräck, så
t. ex. i en strid mot spartaner i korintiska
kriget 392 f. Kr. Han deltog i flera av Atens
krig, sist i bundsförvantkriget (357—355; se
Grekland, sp. 1031, där genom tryckfel
står 357—346).
Ifni, spansk nominell besittning i Afrika,
enklav inom Marocko, en omkr. 25 km bred
kustremsa från wadi Nun i s.; omkr. 2,500
kvkm, omkr. 20,000 inv., som leva av fiske,
dadelodling och trädgårdsskötsel.
Ifvarsson, Carl, i Värestorp, politiker
(1818 13/2—89 27/i2), sedan 1838 ägare av en
hemmansdel i Värestorp, Renneslövs socken,
Halland, vilken han avsevärt förkovrade. I.
valdes till led. av bondeståndet 1859, 1862
och 1865 och satt i Andra kammaren 1867
—89. Han var led. av statsutskottet 1865
—66 samt 1867—89 (v. ordf, från 1883); var
1869—73 bankofullmäktig, 1871, 1878 och 1883
led. av de särskilda försvarsutskotten samt
v. talman 1880 fr. o. m. 21 april samt 1881
—84. I. var led. bl. a. av
skattereglerings-kommittén 1879, lantförsvarskommittén 1880
och den s. k. ekonomiska kommittén 1886. Av
Hallands läns landsting var han led. från dess
tillkomst 1863 (ordf. 1887—88).
I bondeståndet tog I. 1863 initiativ till en
moderat partigrupp; från denna leder det 1867
i Andra kammaren bildade Lantmannapartiet
(se d. o.) väsentligen sitt ursprung. Vid dettas
tillkomst spelade I. jämte greve A. Posse och
godsägaren E. Key den främsta rollen och var
ända till den stora tullstridens början genom
sin arbetsförmåga och hederlighet, sin kloka
varsamhet och säkra blick för bondeklassens
fördelar partiets inflytelserikaste ledare i dess
strävan för avskaffande av grundskatter och
indelningsverk samt för sparsamhet med
statsmedlen men även i dess motstånd mot
reformer av försvarsväsendet. Från början
mode-rat-konservativ och protektionist, drogs I.
alltmer över i liberal riktning, var under
tullstriden avgjord frihandlare och tillhörde efter
Lantmannapartiets sprängning 1888 Gamla
lantmannapartiet. Med sina förtjänster och
fel är I. utan gensägelse en av de främsta
bland de många märkliga politiker, som
framgått ur den svenska bondeklassen. — Under
regeringskrisen efter urtima riksdagen 1871
utgav I. (anonymt) broschyren
»Landtmanna-partiet, bedömdt af tidningen Swenska
Medborgaren», vari han skickligt försvarade dess
politik. Hans memoarer (»Minnesteckningar
1888») samt omfattande brevsamling, vilka
utgöra en viktig källa till tidens
riksdags-historia, äro deponerade i Riksarkivet. Litt.:
E. Svensén, »Karl I. och Landtmannapartiet»
(1890); E. Thermænius, »Carl I.» (i Svensk
Tidskr. 1926) och »Lantmannapartiet» (1928).
I:s porträtt återges på vidst. pl. E. Thms.
Igbo, se I b o.
Igel, zool., se I g 1 a r.
Igelknopp, bot., se Sparganium.
Igelkott, Erinäceus europaè’us, tillhör
dägg-djursordn. insektätare. Kroppen är kort och
tjock med kort svans, korta ben och
tryn-liknande nos. Ryggsidan är klädd med
taggar, undersidan, huvudet och benen med van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
