Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Igelkott - Igelkottsfisk, Klotfisk, Piggfisk - Igelsjuka - Igelsta - Igelström, Iosif Andrejevitj (Otto Henrik) - Igelström, Lars Johan - Igelösa och Odarslöv - Igenkänningsmärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Igelkottsfisk—Igenkännlngsmärke
440
Igelkott, Erinaceus europaeus.
liga hår. Färgen är grågul och taggarna
gulaktiga med mörka spetsar. Kindtänderna äro
spetsknöliga. På ryggsidan finnes en kraftig
hudmuskel, genom vars sammandragning
kroppen rullas ihop till klotform, varvid
samtidigt taggarna resas och den taggbeklädda
delen av huden dragés fram över huvudet,
benen och svansen, vilka böjas in mot mitten
av buken. I. är i rörelse huvudsaki. på natten
och lever av allehanda mindre djur, från
insekter och maskar till möss, ormar och
fågelungar. Även huggormar angriper i. utan
tvekan, varvid den med taggarna skyddar sig
mot att bli biten. Dess motståndskraft mot
ormgift är avsevärd. I. torde i stort sett böra
anses som ett nyttigt djur. I Sverige finnes
den upp till Gästrikland men torde ha
införts även nordligare. Vintern tillbringas i
dvala. Släktet Erinaceus fanns redan i äldre
tertiära lager och tillhör sålunda de äldsta
nu levande däggdjurssläktena. T. P.
Igelkottsfisk, Klotfisk, Piggfisk,
Di’odon hy’strix, tillhör benfiskarna.
Tänderna äro omvandlade till skivor, så att
munnen ser ut som en näbb; fjällen i huden
ersättas av taggar, som kunna resas upp. I. når
vanl. en längd av 35 cm. Den förekommer
allmänt i varma hav, särskilt nära kusterna.
Då i. oroas, blåser den upp sig med luft, tills
den antar klotform, varvid taggarna resas, och
driver så omkring i havsytan. T. P.
Igelsjuka, sjukdom hos får (mera sällan hos
getter och nötkreatur), som beror på
parasitmask i levern, s. k. leverflundror el.
lever-iglar (Distomum hepaticum och D.
lanceola-tum). Dessas yngel förekommer i stillastående
vattensamlingar och på fuktiga betesmarker.
Symtomen vid i. äro stark avmagring, bleka
slemhinnor och mer eller mindre utvecklad
bukvattusot. Kraftig utfodring under vintern
för att uppehålla djurens krafter till våren
och försommaren, då leverflundrorna dö och
avgå, är enda botemedlet. E. T. N.
Igelsta, municipalsamhälle, förstad till
Södertälje, i östertälje socken, Stockholms län,
vid östertälje station på statsbanan
Stockholm—Södertälje; 25 har, 449 inv. (1928).
Tax.-värde å fast egendom 779,700 kr. (1927),
bev.-tax. inkomst 436,750 kr.
Igelström, losif Andrejevitj (Otto
Henrik), greve, rysk general och
ämbetsman (trol. 1737—1817). Tillhörde en livländsk,
urspr. svensk, släkt (jfr Strömfel t), deltog
i sjuåriga kriget och på 1760-talet under furst
Repnin i den ryska inblandningen i Polens
affärer. Under kriget mot Turkiet erövrade
I. 1770 Akkerman och vann därefter
Potem-kins ynnest. 1784—92 var han ståthållare i
Simbirsk och Ufa, stred 1790 mot Armfelt
i Finland och förde med denne de
underhandlingar, vilka ledde till freden i Värälä s. å.;
som belöning utnämndes I. till greve, general
och ambassadör i Stockholm men tillträdde
icke denna post. Han blev 1792 guvernör i
Pskov, sedan i Kiev och Tjernigov och fick
1794 befälet över de ryska trupperna i Polen.
Vid polska resningen s. å. lyckades han med
knapp nöd draga sig ur Warschau och föll i
onåd. 1796—98 var han generalguvernör i
Orenburg. J. G.*
Igelström, Lars Johan, mineralog (1822
—Ö7). Var 1846—48 e. o. bergskonduktör vid
bergsstyrelsen i Finland. Efter 1859 var han
bosatt först vid Persberg och sedan (från
1871) på Gräs i Sunnemo socken i Värmland.
I. hade goda kemiska kunskaper, förvärvade
vid Filipstads bergsskola (1841—42), på L. F.
Svanbergs laboratorium i Stockholm (1844)
och vid univ. i Helsingfors. Det var I., som
först (1858) fann ishavsmusslan Yoldia
arc-tica i ö. Sveriges varviga lera. I. upptäckte
och beskrev talrika nya mineral från gruvor
och förekomster i Värmland samt från
Sjögruvan i Grythytte socken. Han bidrog
kraftigt till mineralogiens framsteg i Sverige,
trots att hans arbete utfördes med ringa
materiella tillgångar och, under de senare
årtiondena av hans liv, på en avlägsen
bondgård. Jfr nekrolog av A. Hamberg i Geol.
Fören:s i Stockholm Förhandi. 1897. N. Zn.
Igelösa och Odarslöv, landskommun i
Malmöhus län, Torna härad, på Lundaslätten, n. ö.
om Lund; 22,42 kvkm, 889 inv. (1929).
Begränsas i n. av Kävlingeån. 2,165 har åker;
skog saknas. Egendomar: Svenstorp och östra
gård. I. omfattar 2 församlingar, Igelösa (6,85
kvkm, 188 inv.) och Odarslöv (15,57 kvkm, 701
inv.), vilka tills, bilda ett pastorat i Lunds
stift, Torna kontrakt.
Igenkänningsmärke på motorfordon, se
Au-tomobillagstiftning, sp. 567 och 568.
Igelkottsfisk, Diodon hystrix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
