Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iguassú, Iguazú - Igumen - Ihlen, Christian - Ihlen, Nils Claus - Ihmels, Ludwig - Ihre, släkt - Ihre, Albrekt Elof - Ihre, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Igumen—Ihre
448
för mynningen bildar floden de stora I g u a
s-s ü f a 1 1 e n, som till lika delar tillhöra
Argentina och Brasilien. Fallhöjd omkr. 65 m,
medeleffekt omkr. 1,300,000 turbinhkr; endast
begränsade regleringsmöjligheter finnas.
Igu’men, rysk abbot i mindre kloster.
Ihlen, Christian, norsk teolog (f. 1868
23/is), teol. dr 1906. I. erhöll s. å. en för honom
upprättad professur såsom konservativ
motvikt till den kort förut utnämnde »liberale»
J. Ording. Bland hans arbeten märkas
»Ho-vedpunkter ang. de protestantiske principers
stilling i det möderne aandsliv» (1905) samt
»Prinsipplære» (1927). G. A-n.
Ihlen, Nils Claus, norsk politiker och
industriidkare (1855—1925). Blev student 1872,
genomgick tekniska högskolan i Zürich,
anställdes 1877 vid norska järnvägsanläggningar
och blev 1878 ledare
av Strömmens mek.
verkstad, vars ägare
han blev 1883 och
som han upparbetade
i hög grad. I. valdes
1906 till
stortings-man. I Gunnar
Knud-sens första ministär
var han arbetsminister
mars 1908—febr. 1910
och i dennes andra
ministär utrikesminister
juni 1913—juni 1921.
Som sådan löste I. under världskriget med
stor duglighet och smidighet den svåra
uppgiften att hävda landets neutralitet.
Därefter övertog han ånyo ledningen av
Strömmens mek. verkstad, som 1908 övergått i ett
a.-b:s ägo. M. H.
Ihmels, Lu d w i g, tysk teolog och
kyrkomän (f. 1858), prof, i Erlangen 1898, i Leipzig
1902, Landesbischof i Sachsen 1922. I sitt
mest betydande teologiska arbete, »Die
christ-liche Wahrheitsgewissheit» (1901), har han
med en viss självständighet sökt utveckla och
omgestalta för den s. k. Erlangenteologien
karakteristiska tankegångar. I. intar en
inflytelserik plats i Tysklands kyrkliga liv som
ordf, (sedan 1907) i Allmänna
evangeliskluterska konferensen, närmast en tysk-lutersk
sammanslutning men alltmer utvidgande sig
till att omfatta alla luterska, särskilt ock de
skandinaviska, kyrkosamfunden. G. A-n.
Ihre, svensk släkt, härstammande från Eire
gård i Elinghems (sedan Hangvars) socken,
Gotland. Rådmannen i Visby Nils I. (1624
—88) var far till Thomas I. (1659—1720),
som blev teol. prof, i Uppsala 1692 och i Lund
1693 samt domprost i Linköping 1717 (jfr P.
Sjöbeck i Personhist. Tidskr. 1922). Om Th.
I:s son Johan I., adlad 1757, se nedan. Dennes
sonson A. E. I. (se nedan) blev frih. 1843 men
slöt själv sin gren. B. H-d.
Ihre, Albrekt Elof, frih.,
utrikesminister (1797—1877); jfr släktart. Blev andre
sekr. i kabinettet för utrikes brevväxlingen
1823, legationssekr. i Konstantinopel 1824 och
chargé d’affaires där 1827 samt
kabinetts-sekr. 1831. Han var t. f. hovkansler 1840 och
lät då indragningsmakten i praktiken
upphöra. I. blev s. å. ecklesiastikminister, sedan
t. f. chef för Utrikesdep. samt var 1843—48
statsminister för utrikes ärendena. Han blev
1843 frih. Led. av Vet.-akad. 1842. I.
invaldes i Svenska akad. 1849 men tog aldrig
inträde, emedan han ej ansåg sig värdig denna
utmärkelse. Ehd.*
Ihre, Johan, språkforskare,
universitetslärare (1707 1^/3—80 V12); jfr släktart.
Avlade 1728 i Uppsala med utmärkta vitsord
fil. examen, disputerade »De vi materiæ» 1728
och promoverades (frånvarande) till fil. mag.
1731. På resor och under studier vid univ. i
Tyskland, Holland, England och Frankrike
tillbragte I. åren 1730—33. Hemkommen fick
han 1734 en docentur i fil. fakulteten, blev
1737 prof, i latinsk poesi och kallades 1738
till Skytteansk professor. På denna plats
verkade I. sedan oavbrutet i 42 år till sin död.
Han fick 1756 kansliråds värdighet och
adlades 1757. I. utvecklade som
universitetspro-fessor en utomordentlig skicklighet och
arbetsförmåga. Under hans inseende ventilerades ej
mindre än 453 avh., de allra flesta författade
av honom själv. Som lärare utövade han
mycket stort inflytande, ej minst genom sitt
personliga umgänge. Hans föreläsningar och
disputationer utmärkte sig ej blott genom
grundlighet utan även genom en ofta lekande
livlighet.
Som Skytteansk prof, föreläste I. om
statskunskap, Europas, särskilt Englands,
politiska historia och Livius. Han deltog också i
det offentliga livet med uppmärksammade och
frimodiga inlägg, vilka delvis ådrogo honom
regeringens onåd, dock endast för kort tid.
Hans förnämsta vetenskapliga gärning ligger
inom språkvetenskapen, där särskilt hans
betydande och banbrytande .forskningar över
svenska språket, de nordiska fornspråken och
de besläktade germanska språken, framför
allt gotiskan, förvärvade honom europeisk
ryktbarhet. Han intresserade sig även för
praktiska språkfrågor (ortografi etc.) och det
moderna språkets vård och ans. Frukten av
sina studier i modersmålet nedlade han i
åtskilliga akademiska avh., av vilka den första,
»De mutationibus linguæ sueogothicæ» (1742),
utgör en svensk språkhistoria »in nuce». 1745
utgav han, huvudsaki. för att lämna de
studerande en vägledning vid rättskrivningen,
ett »Utkast till föreläsningar öfver svenska
språket». Även för språkets rensning från
onödiga främmande ord och riktande med nya
ur det inhemska språkmaterialet tog I. med
värme till orda. Ju mera han fördjupade sig
i sitt ämne, dess livligare erfor han
nödvändigheten av att grundligt studera även de
övriga germanska språken, i synnerhet de
äldre bland dem. Sålunda indrog han inom
omfånget för sina undersökningar å ena sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
