Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ignell, Nils - Ingorant - Ignorantbröder - Ignorera - Igor - Igorkvädet el. Kvädet om Igors härfärd - Igoroter - Iguana, Iguanidae - Iguanodon - Iguassú, Iguazú
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Ignorant—Iguassü
446
stift 1840 till Stockholm, där han 1844 blev
komminister i Katarina, i vilken anspråkslösa
ställning han kvarstannade till sin död. Vid
sidan av sin prästerliga gärning utövade I.
ett ovanligt produktivt teologiskt
skriftstäl-larskap. Kort efter flyttningen till
Stockholm utgav han »Grunddragen af den
christ-liga sedeläran» (2 bd,
1842—46) och
»Granskning af den
evangelisk-lutherska trosbekännelsens förnämsta
lärostycken» (1843).
Under tidigare år hade
I. rönt inflytande från
Swedenborg, i dessa
båda skrifter åter,
liksom i hela hans senare
författarskap,
framträda som I:s
teologiska mästare Hegel
och, framför allt, Schleiermacher. Såväl
genom sitt eget aktningsvärda författarskap
som genom ett betydande antal
översättningar satte I. den svenska litteraturen i
förbindelse med sin tids nyare teologiska
strömningar i Tyskland. Bland
översättningarna må i främsta rummet nämnas
Schleier-machers »Den christliga tron, efter
evangeliska kyrkans grundsatser framställd i sitt
sammanhang» (1842—46) och Hegels »Historiens
filosofi» (1850). Hans egna viktigaste arbeten
från senare tid voro »Christendomens
hufvud-läror. Populära föreläsningar», 1—5 (1850),
det stort anlagda arbetet »Menskliga
utvecklingens historia» (5 dir, 1855—62), »Den
ursprungliga christna tron och dogmtron.
Sände-bref till Svensk kyrkotidning» (1861) och
»Religionsvetenskapliga uppsatser» (1862). Efter
I:s död. utgåvos »Jesu Christi och hans
apostlars lära, enligt nya testamentets kanoniska
skrifter kritiskt framställd» (1864; da. övers.
1865) och »Messiasidén eller det af Jesus
predikade gudsriket» (1868). G. A-n.
Ignora’nt [iijnå- el. injå-], obildad, okunnig.
Ignora’ntbröder (fr. frères ignorantins, lat.
frätres ignora’ntiae), romersk-katolsk
»religiös» lekmannakongregation, stiftad 1684 av
kaniken i Reims J. B. de la Salle (1651—
1719) i syfte att gratis undervisa gossar i
religionens första grunder (därav namnet den
kristna skolans bröder). I., som i
anda och organisation stå jesuitorden nära,
vunno under 1800-talet stor utbredning i
Frankrike men ha nu mist sitt inflytande.
Litt.: F. Speil, »Der heilige J. B. de la Salle
und seine Stiftung» (1907). Hj. H-t.*
Ignorera [injå-] (lat. ignoräre), låtsa sig
okunnig om, icke bry sig om.
Igor (fsv. Ingvar), ryska furstar. 1. I.,
furste av Novgorod och Kiev, son till Rurik,
efterträdde 913 sin frände Oleg. Han företog
941 ett misslyckat tåg mot Konstantinopel
och avslöt 944 med den bysantinske kejsaren
en för ryssarna förmånlig handelstraktat. 945
mördades I., och hans änka, Olga, övertog
styrelsen för deras minderårige son
Svjato-slav. — 2. Se I g o r k v äd e t.
Igorkvädet el. Kvädetomlgors
härfärd (ry. Slovo o polku Igorevje), en av den
ryska litteraturens äldsta och märkligaste
konstdikter, sannolikt från slutet av
1100-talet. Furst Igor av Novgorod-Severskij hade
(1185) lidit nederlag vid Don mot de
hedniska polovtserna, tillfångatagits och befriats.
Denna episod skildras i en lyrisk hjältedikt,
besläktad såväl med den västerländska som
den fornnordiska riddar- och kämpepoesien,
varjämte I. har många anknytningar till
slavisk folkpoesi och mytologi samt rysk
historia. Handskriften upptäcktes 1795 i ett kloster,
trycktes 1800 men förstördes vid Moskvas
brand 1812, en svår förlust, då många ställen
i dikten äro dunkla. — Litt. om I. är
ofantligt rik. Det utförligaste om I. är Barsovs
stora verk om »Slovo» (1887—90); senast har
I. utgivits av V. Peretz (1926; med vidlyftig
lillrysk kommentar); jfr ock L. A. Magnus,
»The tale of the armament of Igor» (1915). Sv.
övers, av A. Jensen i »Rysk kulturhistoria», I
(1908). A-d J. (R. E-m.)
Igoröter, på Luzon (Filippinerna)
förekommande namn på flera hedniska stammar på
höglandet i öns n. del. Inom etnografien
begränsas namnets användning till några få
folk, av vilka b o n t o k äro de mest bekanta.
I. äro av indonesiskt ursprung, mörkbruna,
välbyggda, av medellängd. Huvudnäring
jordbruk, särskilt risodling. Hövdingar finnas ej,
utan byarna styras av sina äldste. Litt.: A. E.
Jenks, »The bontoc igorot» (1905). K. G. L.
Iguäna, Iguanidae, zool., se Leguaner.
Igua’nodon, fossilt ödlesläkte från undre
kritan, tillhörande ordn. dinosaurier (se d. o.).
Iguassü, Iguazü [igcooso’], biflod från
vänster till Paranä, i sitt nedersta lopp gräns
mellan Brasilien och Argentina. 19 km ovan-
Iguassüf allen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
