Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre, Johan - Ihrfors, Erik - Ihrmark, Karl Axel - IHSxeIittala - Ij, Het - Ijmuiden - Ijo - Ijsel, Yssel - Ijselrasen - Ijuhy - Ikalis - Ikarier - Ikarios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Ihrfors—Ikarios
450
de svenska dialekterna, å den andra gotiskan
och isländskan. Sona resultat av sina
dialektstudier utgav han »Svenskt dialektlexikon»
(1766), vilket trots stora brister likväl ännu
i dag har värde. l:s förnämsta verk var hans
stora etymologiska ordbok »Glossarium
suio-gothicum» (2 dir, 1769). I motsats till de flesta
av sina föregångare går I. som etymolog till
väga med stor försiktighet och kritiskt sinne.
Hans metod var att vid undersökningen av
ordens härledning alltid först gå tillbaka till
Sveriges fornspråk. Där detta tröt, tog han
sin tillflykt till isländskan och vidare till
forntyskan, angelsaxiskan och mesogotiskan.
Ej heller konsonanternas växlingar hade
undgått hans skarpsinne, och man finner hos
honom iakttagelser över den s. k.
Ijudskrid-ningen, en företeelse, som i senare tid satts
i system av Rask och J. Grimm. I:s verk,
nu i stort sett föråldrat, bibehåller ett
betydande intresse genom förf:s klara och nyktra
omdöme och mångsidiga vetande. Det
rådfrågas alltjämt med fördel av vår tids
etymologiska forskare.
I. lät verkställa en sorgfällig kollationering
av Codex argenteus och bragte därigenom i
dagen en mängd nya läsarter, framlagda i
»Ulphilas illustratus» (1752—55). I:s arbeten
över den gotiska formläran beteckna, ehuru
i många punkter vitt avlägsna från den nyare
forskningens resultat, ett ofantligt framsteg
i jämförelse med föregångarna. Att gotiskan
röjer mångfaldiga överensstämmelser med
grekiskan och latinet framhöll I., men om
arten av denna överensstämmelse kom han ej
till full klarhet. En samlad uppl. av I:s
gotiska arbeten utgavs 1773 av A. F. Büsching.
Av stor vikt äro I:s undersökningar över
den s. k. Snorres Edda (prosaiska Eddan), som
han visade ha tillkommit som ett slags
handbok i poetik för unga skalder, en åsikt,
som i våra dagar vunnit fullkomligt
erkännande. I. sysslade även med den äldsta
nordiska historien (bl. a. yrkade han med
historiska skäl på Fornjotska ättens avförande ur
den nordiska konungalängden) och runorna.
I fråga om dessas ålder drog han i härnad
mot den gamla uppfattningen, som företrätts
av O. Rudbeck, Verelius, Peringskiöld och
Göransson, samt visade i avh. »De runarum
in Suecia antiquitate» (1769), att de på sin
höjd gå upp till 500-talet e. Kr.
I. är den förste, som på ett avgörande sätt
bryter med den Rudbeckska skolans okritiska
språkliga forskningsmetoder och ohistoriska
åskådningar. Som vetenskaplig lärare och
universitetsman är I. en av de allra främsta
i den svenska humanistiska forskningens
historia. Hans rent vetenskapliga betydelse för
nutida forskning motsvarar väl icke alldeles
det stora rykte han åtnjöt av sin samtid och
närmaste eftervärld, men han är
otvivelaktigt Sveriges främste språkforskare under
äldre tid och står som humanistisk lärd
värdigt vid sidan av de stora männen under 1700-
talet på det naturvetenskapliga området. —
I:s språkliga samlingar och korrespondens
deponerades 1909 i Uppsala univ.-bibl. — l:s
porträtt återges på vidstående plansch. B. H-n.
Ihrfors, Erik, historisk samlare (1846—
1928), e. o. amanuens vid landsarkivet i
Vadstena. I. gjorde under vandringar genom
stora delar av Sverige omfattande
anteckningar om äldre svensk kyrklig konst och
kultur (16 bd. i Vitt.-akad:s arkiv), delvis på
latin och försedda med teckningar av ett stort
antal kyrkor. T. J.A.*
Ihrmark, Karl Axel, präst (f. 1871 16/ø),
teol. kand, i Uppsala 1897, prästvigd s. å.,
komminister i Hedemora 1898, kyrkoherde i
Norrbärke 1913. I. ledde 1906—13 med stor
organisationstalang svenska kyrkans mission.
1927 blev han teol. dr. Han har skrivit bl. a.
»Missionsarbetet och de kristnas enhet» (1913),
»Bilder ur missionshistorien jämte
missions-historiska öfversikter» (1902; tills, m. A.
Karlgren; 2:a uppl. 1916) och »Den
religiösa förkunnelsens gestaltning i denna tid»
(1925). B. A.
IHS, ett av Kristi monogram, bildat av de
tre första bokstäverna i namnet 1 e s u s,
skrivet på grekiska (1I120Y S). Se vidare K r i
s-tusmonogram och
Kristussymbo-1 e r. Jfr även Guarneri.
Uttala, stort finskt glasbruk, se A h
1-ström Osakeyhtiö, A.
Ij [ai], Het I j, vik av Zuiderzee,
Nederländerna; intränger vid Amsterdam (jfr d. o.
och Zuiderzee).
Ijmuiden [SFmdiden], fiskehamn i nederl.
prov. Nordhoiland, vid Nordsjökaualens
mynning i Nordsjön; ingår i kommunen Velsen.
Betydande export av fisk.
I’jo (fi. ii), finsk älv, utfaller i Bottniska
viken 35 km n. om Uleåborg inom socknen Ijo.
Ijsel, Yssel [ål’søl], flera vattendrag i
Nederländerna. — 1. H o 11 a n d s c h I., en
segelbar arm av Lek. — 2. N i e u w e I., en av
Rhens utioppsarmar; utfaller i Zuiderzee. 146
km lång, segelbar. Med I. föienar sig vid
Doesburg O u d e I. från Westfalen. I. är
urspr. en av romarna under Drusus år 13
f. Kr. grävd kanal, Fossa Drusiana.
I jselrasen [åi’sel-], se Holländska n ö
t-b o s k a p s r a s e n.
Ijuhy, municipium i brasilianska staten
Rio Grande do Sul, vid Uruguays biflod Ijuhy;
31,636 inv. (1920). Där har Örebro
missionsförening sedan 1914 en station.
1’kalis (fi. Fkaalineri), socken och köping i
Äbo och Björneborgs län, Finland. Köpingen
grundades 1863. Socknen är 821 kvkm; jämte
köpingen I. 12,532 inv. (1928), finsktalande.
Ikärier, namn på anhängarna av
kommunisten É. Cabet (se d. o.), som skrev den
utopiska romanen »Voyage en Icarie».
Ika’rios, grek, myt., eponymos (se d. o.) för
den vinrika byn Ikaria i Ättika (nu sto
Dio’-niso). Då I. bland sina landsmän utbredde
kännedomen om vinodlingen, som Dionysos
X. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
