- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
459-460

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Illustrerad Tidning - Illustreret Tidende - Illustrirte Zeitung - Illustris - Illyrer - Illyricum - Illyrien (Illyricum) - Illyriska provinserna - Illyriska rörelsen - Ilm - Ilmarinen el. Ilmari - Ilmatar - Ilmen - Ilmenau (flod) - Ilmenau (stad) - Ilmenit - Ilmola - Ilmoni, Immanuel - Ilorin, Illorin - Ilow, Christian von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

459

Illustreret Tidende—Ilow

460

holm 1855—67. Innehöll litterära och
politiska bidrag, vitterhet, musik o. dyl. och
illustrerades med stentryck och träsnitt. Av
redaktörerna märktes August Blanche 1857—
63 och J. G. Carlén 1864—66, bland
medarbetarna Edvard Bergh, Emilie
Flygare-Carlén, J. F. Höckert, E. Sehlstedt, »Lea»
och »Talis Qualis».

Illustreret Tidende, dansk illustrerad
veckotidning, började utges 1859 i Köpenhamn;
upphörde med år 1924.

Illustrirte Zeitung [ilostri’rto tsaFton],
Tysklands äldsta illustrerade veckotidskrift,
uppsattes 1843 (efter mönster av Illustrated
London News) av J. J. Weber. Den utges nu
av Verlag J. J. Weber.

Illu’stris, lat., lysande; heders-; superlativ
illustri’ssimus, »högst lysande». — Om re’ctor
illu’stris se R e k t o j.

Illyrer, invånarna i det forntida Illyricum
(se I 1 1 y r i e n). Deras härkomst är omstridd,
och deras språk, i starkt uppblandat skick,
fortlever möjl. i den nuv. albanskan.

Illy’rieum, lat., se Illyrien.

Illyrien (Illy’ricum) betecknade i
antiken det av illyrer bebodda landet mellan
Epirus, östalperna, Donau, Sar planina och
Adriatiska havet. Senare utsträcktes
namnet även till provinserna Raetia och Noricum
(se dessa ord) i östalperna. Dess bergiga och
söndersplittrade kuster besöktes föga av
grekiska sjöfarare; de grekiska kolonierna voro
få och sena. Sjöröveriet utvecklades
kraftigt, vilket förmådde romarna att (omkr.
230 f. Kr.) besätta några fasta punkter på
kusten. Det inre av landet kuvades först
35—33 f. Kr. av Octavianus, varpå det
romerska väldet snart utsträcktes ända till
Donau och provinsen Dalmatien med
huvudstaden Salona (Spalato) organiserades. I kejsar
Diocletianus’ organisation betecknar
Illyricum en av de fyra riksdelarna, omfattande
mellersta och s. delen av Balkanhalvön,
medan västra I. (Dalmatien) hörde till den
ita-liska riksdelen. Efter rikets delning mellan
Theodosius I:s båda söner (395) förenades
västra I., inkl. Pannonien och Noricum, med
Västromerska riket. Vid dettas fall (476)
tillföll I. bysantinska kejsardömet. (M. Pn N-n.)

Till I. invandrade på 500- och 600-talet
slaver, vilka bildade de båda självständiga
konungarikena Dalmatien och Kroatien. Den
återstående delen av I. sönderföll under
medeltiden i smärre områden med växlande
öden. Venezianer och turkar fattade under
1400-talets senare hälft fast fot i det gamla I.;
deras besittningar kallades Turkiska I.
och Venezianska I. Genom freden i
Campo Formio (1797) fick Österrike
Venezianska I. Napoleon I återupplivade namnet I.,
i det att han av de av Österrike 1809 avträdda
länderna Krain, Kroatien v. om Sava, en del
av Kärnten och kustlandet vid Adriatiska
havet bildade Illyriska provinserna.
Genom Wienkongressena beslut 1815 gåvos

dessa provinser åt Österrike under namn av
konungariket Illyrien. Vid
riksin-delningen 1849 sönderföll detta i
kronlän-derna Kärnten, Krain, Görz och Gradisca
samt Istrien. I fredssluten efter världskriget
tillföllo dessa länder mestadels Jugoslavien,
en mindre del Italien. S. F. H.*

Illyriska provinserna, se Illyrien.

Illyriska rörelsen, se G a j, L.

Ilm, biflod från vänster till Saale, i
Thü-ringen; flyter förbi Weimar; 120 km lång.

ITmarinen el. 1’1 mar i, fi. myt., en av de
tre huvudpersonerna i Kalevala,
Väinämöi-nens kamrat och medhjälpare i alla svårare
värv. Han skildras som en framför andra
kunnig smed, som smitt himlen och
undertinget Sampo (se K a 1 e v a 1 a). I., den
lycklige friaren till Pohjolas sköna jungfru, är en
fredlig, allvarlig, bottenärlig och trogen men
också något enfaldig och lättledd man. Urspr.
var han luftens gud. Ordet Ilmari är ett av
de allra äldsta finsk-ugriska gudanamnen,
identiskt med det votjakiska inmar, »gud»,
som är avlett med samma ändelse som det
finska namnet av Urna, »luft». E. N. S.*
iTmatar, fi. myt., »luftens genie», eg. en
poetisk beteckning för jungfru Maria i en
besvärjelse men av Lönnrot infogad i
Kalevala som Väinämöinens moder. K. B. W.

Ilmen [iTjmanj], sjö i v. Ryssland, guv.
Novgorod. Avflyter genom Volchov till
La-doga. 918 kvkm, största djup 3,2 m. I.
mottager många tillflöden, däribland Lovat.

ITmenau, biflod från vänster till Elbe,
i Hannover; upprinner på Lüneburgheden.
Omkr. 105 km lång, segelbar 29 km.

ITmenau, stad i ty. fristaten Thüringen, vid
Ilm och foten av Thüringerwald; 13,960 inv.
(1925). Livligt besökt luftkurort (12,600
kurgäster 1925). Porslins- och glasfabriker.

Ilmenlt, miner., se Titanjärn.

ITmola (fi. Flmajoki}, socken i Vasa län,
Finland; 615 kvkm, 13,432 inv. (1928),
finsktalande.

Ilmo’ni, Immanuel, finländsk läkare
(1797—1856). Blev 1826 anatomieprosektor
vid Åbo och 1834 prof, i teoretisk och
praktisk medicin vid Helsingfors univ. Under
påverkan av sin lärare och vän Israel Hwasser
var han starkt naturfilosofiskt inriktad. Hans
främsta arbete är »Bidrag till Nordens
sjuk-domshistoria» (3 bd, 1846—53). Litt.: G.
Hein-ricius, »Anteckningar om I. I.» (1912; i
Skrifter utg. av Sv. Litt.-sällsk. i Finland, bd
109). H. E.P.

Ilörin, 111 ö r i n, stad i Nordnigeria,
Afrika, 250 km n. n. ö. om Lagos, vid järnväg;
70,000 inv. (1921). Handelscentrum. I
omgivningen tenngruvor. I I. utbytte förr
karavaner från hausaländerna sina varor mot
europeiska varor från Lagoskusten.

Ilow [iTå] (Illo), Christian von, frih.,
österrikisk fältmarskalk (omkr. 1585—1634).
Stred i trettioåriga kriget under Tilly och
Wallenstein och blev 1632
fältmarskalklöjt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:51:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free