Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Immermann, Karl - Immersion - Immersionslins - Immigrant - Immission - Immissioner av imponderabilier - Immobil - Immoralism - Immoralitet - Immorteller - Immun - Immunitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Immersion—Immunitet
468
uppseende väckte några av hans dramer,
»Cardenio und Celinde» (1826) och den stora
trilogien »Alexis» (1832) om Peter den stores
son; det djupaste av
hans verk är
mysteriet »Merlin» (1832).
Romanen »Die
Epigonen» (1836) behandlar
den nya
industrialismens strid mot de
gamla stånden, ett
motiv, som han rört
vid i den behagfulla
skämtdikten
»Tuli-fäntchen» (1830).
Tidsskildring är även
»Münchhausen» (1839),
som i löst sammanfogade episoder angriper
tidsandans osanning och ovederhäftighet; en
episod, »Der Oberhof» (två sv. övers. 1925), har
vunnit stor popularitet genom äkthet, fasthet
och kraft i teckningen av westfaliskt bondeliv.
I »Memorabilien» (3 bd, 1840—43) berättade
han ur sitt liv. Sami, verk i 20 bd 1883; urval
av bl. a. H. Maync (5 bd, 1906). Monogr. av
I:s änka (2 bd, 1870) och H. Maync (1921); jfr
P. Hallström, »Levande dikt» (1914), och Fr.
Böök, »Från fyra sekler» (1928). R-n B.
Immersion (lat. imme’rsio), astron., eg.
ned-doppning, en stjärnas försvinnande, när den
förmörkas av en närbelägnare himlakropp (ss.
planeterna el. månen). K. Lmk.
Immersionslins, se Mikroskop.
Immigra’nt, invandrare. —
Immigration, invandring. — I m m i g r è r a,
invandra.
Immissiön (av lat. immi’ttere, skicka in,
sätta i besittning), gammaldags uttryck för
offentlig myndighets åtgärd, varigenom någon
sättes i besittning av något, särskilt
fordringsägare i besittning av pant. Se
Införsel 2 och Pant. (C. G. Bj.)
Immissioner av imponderabilier (»införande
av ämnen, som ej väga något»; se
Imponderabilier) kallas emellanåt den inverkan
på en fastighet eller där boende människor,
som härrör från en grannfastighet och består
i spridande av damm, rök, sot eller ånga,
överförande av dålig lukt, giftiga gaser, buller,
skakning el. dyl. Den fortgående industriella
utvecklingen har i hög grad ökat förekomsten
av sådana inverkningar, och därav
förorsakade olägenheter ha föranlett försök att
förebygga eller inskränka dem eller åtm. bereda
skadeersättning åt de av inverkningarna
lidande. Slutgiltiga resultat ha dock
ingenstädes uppnåtts. C. G. Bj.
Immobll, orörlig; ej på krigsfot. — Subst.-.
Immobilitét.
ImmoralFsm, det åskådningssätt, då man
betraktar alla handlingar och skeenden utan
att på dem lägga någon moralisk måttstock
(jfr Nietzsches »jenseits von Gut und Böse»,
på andra sidan gott och ont); uppfattas ofta
som antimoralism.
Immoralitèt, osedlighet.
Immorte’ller, bot., se Eterneller.
Immün (lat. immünis, fri), oemottaglig (för
smittämnen el. dyl.). — Immunisèra,
göra oemottaglig (immun).
Immunitet (lat. immünitas, frihet). 1. (Jur.)
Frihet från förpliktelser till staten, ett i
utländsk rätt förekommande uttryck, som under
medeltidens början innebar åtskilliga andliga
och världsliga dignitärers privilegium att på
sitt område vägra statens ämbetsmän varje
inträde och att där utöva domsrätt. Nu
betecknas med i. den vissa stånd eller kyrkan
tillkommande friheten från bestämda allmänna
skyldigheter eller besvär m. m. Dessa
friheter ha efter hand minskats och äro numera
i huvudsak upphävda, dock icke de, som
folkrättsligt alltjämt åtnjutas av diplomater inom
det främmande tjänstgöringslandet. — Med
parlamentarisk i. förstås däremot den
frihet från ansvar eller häktning och straff,
som i vissa fall tillkommer riksdagsman i
denna hans egenskap. Rid.
2. (Med.) Oemottaglighet för
infektionssjukdom (se Infektion). Man skiljer
mellan medfödd och förvärvad i.
A. M e d f ö d d i., vars natur ej är
tillräckligt utredd, synes bero av en mångfald
faktorer, olika för olika infektionssjukdomar. En
av de viktigaste faktorerna synes ligga i det
förhållandet, att de toxiner, som bildats av
de inträngande mikroberna, sakna affinitet
till den immuna organismens celler, d. v. s.
toxinerna kunna icke bindas vid cellerna och
sålunda icke skada dem. Sådan i. är
gemensam för en hel grupp eller art av djur och
kallas därför även ras- eller
artimmunitet. Ett ex. på rasimmunitet är
krokodilernas förhållande till stelkrampsgiftet. Man kan
inspruta stora mängder sådant gift på
krokodiler, utan att kramp uppträder hos djuret;
toxinet cirkulerar fritt i krokodilkroppen och
bindes ej av dennas celler. Vissa djurs
normala kroppstemperatur synes vara olämplig
för somliga mikrobers förökning; så t. ex.
kunna fåglar i regel ej infekteras av sådana
mikrober, som orsaka infektion hos däggdjur.
Ytterst viktig för i. är kroppsvätskornas
bak-teriedödande förmåga, vilken man hänför till
deras halt av s. k. a 1 e x i n e r. Dessa äro
ämnen av okänd natur, mycket känsliga för
värme (de förstöras vid en temp. av 56° C),
vilka sannolikt bindas av bakterierna och
därvid sönderdela dessas protoplasma. Några
forskare anse, att alexinerna bildas av de
vita blodkropparna. Av största betydelse är
vidare fagocytosen, varmed menas de
vita blodkropparnas, leukocyternas, förmåga
att i sig upptaga och förstöra de inträngda
mikroberna, sannolikt med hjälp av vissa i
blodkroppen förekommande ämnen, e n d o
ly-s i n e r. Ett egendomligt fenomen vid
fagocytosen utgör bakteriernas förmåga att
draga till sig eller stöta ifrån sig de vita
blodkropparna (positiv eller negativ k
e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
