Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Indianer
504
keser i ö., sioux på prärierna omkring
Missouri, athapaskerna i n. v., i Kalifornien och
på gränsen till Mexiko, wakash, salish, haida
och tlinkit i n. v., shoshoner i
platåområdet i v. och muskogeer i s. ö. Förenta
staterna (jfr dessa ord).
Att beräkna antalet i. i hela Amerika är
nästan omöjligt. N. om Mexiko finnas enl.
den senaste off. statistiken omkr. 380.000.
Den största stammen, navajo, räknar över
30,000. Uppgifterna om antalet i. i Mexiko
växla ofantligt, enär i den off. statistiken i
regel blott de räknas som i., vilka ej kunna
spanska. Faktiskt är större delen av
Mexikos 15 mill. inv. i. De största stammarna äro
azteker, maya, zapoteker och otomi. Även i
Centralamerika utgöres befolkningen till stor
del av i. I Guatemala finnas minst 1 mill.
mayatalande i. av olika stammar, av vilka
quichés räknas till 278,000. I Sydamerika
räkna quichua och aymara tills. 3—4 mill.;
därnäst komma araukanerna i Chile (omkr.
100.000). Betydande stammar äro chiriguano
i Bolivia (omkr. 20.000), campa i Peru (omkr.
10,000), jivaro i Ecuador (omkr. 20,000),
ui-toto i Colombia (25.000), goajiros i Colombia
och Venezuela (25,000) samt cuna i Darien
(25,000). Liksom redan före Columbus lever i
Bolivia, Peru och Ecuador huvudmassan av i.
i bergstrakterna. Den indianska befolkningen
i Sydamerika är och har varit tätast i v. delen
av kontinenten och har i den övriga delen
framför allt följt floderna och kusterna. I
den mån i. numera äro skyddade för alla
härjningar av de epidemier, som de vita infört,
äro de i regel ej i utdöende.
I hela det spanska och portugisiska
Amerika utgöres befolkningen till stor del av
m e s t i s e r (blandras av i. och vita). Det är
eg. blott i Uruguay och Argentina, som
inslaget av indianblod är obetydligt. I
Brasilien finnas rätt många sambos (korsning
mellan indianer och negrer). — I. förekomma
på alla kulturstadier. Lägst stå botokuder
o. a. gèsstammar i Brasilien, siriono i Bolivia,
eldsländarna i sydligaste Sydamerika, seri i
Mexiko och vissa stammar i Kalifornien.
De flesta av Amerikas i. leva och levde vid
tiden för Amerikas upptäckt av jordbruk. De
viktigaste områdena, som först i större skala
odlats av de vita, äro Kalifornien, Argentinas
pampas och Nordamerikas prärier, vilka
sistnämnda för sin uppodling krävde helt andra
jordbruksverktyg och sädesslag än dem, som
stodo till i:s förfogande. I v. Amerika ha i.
drivit intensivt jordbruk med
bevattningssystem. Särskilt i inkariket hade i. grävt och
byggt betydande bevattningskanaler. I
urskogarna är odlingen främst svedjebruk.
Odlings-redskapen voro urspr. mycket enkla, i
Nordamerika och v. Sydamerika hackor och spadar,
i de tropiska urskogarna enkla grävkäppar.
De områden, där tillvaratagandet av
frukter, rötter o. dyl. av vilda växter är i:s
huvudnäring, äro obetydliga. I Kalifornien, där i.
ej äro odlare, var tillvaratagandet av ekollon
och frön av andra vilda växter i:s viktigaste
näring. I Gran Chaco (se C h a c o) i
Sydamerika, där jordbruket är föga utvecklat,,
taga i. frukterna av algarrobo (Prosopis) o. a.
vilt växande växter. I tropikernas urskogar
finnas mycket få vilda växter av betydelse
för i. (paranötsträdet, vissa palmer).
För de i., som ha tillgång till
fiskevatten, spelar f i s k e t en stor roll. För apacher,
navajo och zuni i Nordamerika är fisk dock
tabu. Prärieindianerna och patagonierna lära
ej fiska. För de stammar, som tillhöra den
s. k. nordvästkulturen i Nordamerika, är fiske
huvudnäring. I Amasonflodsområdet och i
Gran Chaco är fisket av större betydelse än
jakten. Fiskredskapen äro krok, ljuster,
har-pun, pil och båge, gift, not, håvar, mjärdar etc.
För rätt många indianstammar är dock
jakten av mindre betydelse, än man i allm.
föreställer sig. Detta gäller alla i. på den
andinska högslätten och många stammar inom
Amasonflodsområdet. I:s huvudnäring i
Nordamerika s. om odlingsgränsen var jakten
på de stora prärierna. De viktigaste
jaktdjuren i Nordamerika voro buffel, vildren och
hjort, i Amasonflodsområdet apor, hjort och
navelsvin. Det viktigaste jaktvapnet är
alltjämt pil och båge, som dock saknas inom
betydande områden på Anderna och i övre
Amasonflodsområdet, där det ersättes av kastträet.
I n. Sydamerika och i Centralamerika brukas
även biåsrör (se d. o.).
Före Amerikas upptäckt hade i. endast få
husdjur. Det enda, som förekom nästan
överallt, var hunden, som dock endast i
Nordamerika använts som dragdjur och lastdjur,
eljest till jakt och som vakt. F. ö. hade man
lama, alpacka och marsvin i Peru samt
kalkon i Mexiko och Centralamerika. Av mycket
stor betydelse för i. på Argentinas pampa»
och Nordamerikas prärier var införandet från
Europa av hästen. Där boende i. blevo på
kort tid oförvägna ryttarfolk.
De flesta i. gjorde eller göra eld genom att
borra med en träpinne i en annan. Blott
eldsländarna och en del i. i nordligaste
Nordamerika ha gjort eller göra eld genom att slå
svavelkis mot flinta. De flesta i. koka sin
föda i lerkärl. I Sydamerika finnas några
stammar, som ej ha dylika, ss. eldsländare och
botokuder. I hela n. och v. Nordamerika, där
keramik är okänd, koka i. genom att upphetta
vatten med glödgade stenar; till kokkärl
användas då korgar, lädersäckar och träkärl.
Mjölberedning förekommer överallt bland i.,
även bland dem, som ej ha odling. Mjölet
males på stenkvarnar eller i trämortlar. —
Det är som bekant från i. man urspr. fått
tobak. Vid tiden för Amerikas upptäckt var
tobaksrökning mera allmän i Nord- än i
Sydamerika. I Sydamerika ansågs tobaken
framför allt som en magisk växt, som brukades
vid besvärjelser. Kokabusken, av vilken
växt man får kokain, odlas i v. Sydamerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
