Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Djurvärld - Befolkning - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Indien (Befolkning—Näringar)
514
liksom i andra savanntrakter vålla termiter
och gräshoppor åtskillig skada. C. S-g.
Befolkning. I:s befolkning (Ceylons då ej
medtagen) utgjorde enl. 1921 års census omkr.
319 mill. Tillväxten sedan 1911 var endast
omkr. 4 mill., huvudsaki. beroende på under
världskriget försämrade levnadsförhållanden
och på 1918 års influensaepidemi (6 mill.
dödsoffer), ökningen har f. ö. under den tid
census förrättats (sedan 1861) i hög grad
fluktuerat, beroende på de mycket svåra
missväxter med åtföljande hungersnöd, som
periodiskt hemsökt I. Även kolera och böldpest
ha stundom svårt härjat, särskilt bland den
föga motståndskraftiga lägre befolkningen.
I rashänseende utgör I:s befolkning ett
oerhört konglomerat, och om dess uppdelande i
olika rastyper har rått åtskillig tvekan.
Ris-ley uppdelade (1901) I:s folk i sju olika
rastyper, näml.: 1) Den dravidiska i större delen
av I:s s. och s. ö. del, utmärkt av låg
kroppshöjd, mörk hy och dolikocefali. Den nuv.
dravidiska rasen är en blandras, starkt
genomsyrad av predravidiska element, om vilka
rätt stor oklarhet råder. 2) Den indo-ariska
i Kashmir, delar av Punjab och Rajputana,
utmärkt av hög växt, ljus hy, rik skäggväxt
och dolikocefali. Denna rastyp representerar
de mest oblandade avkomlingarna av de
ari-ska (indoeuropeiska) invandrare, som i
förhistorisk tid inträngde från n. v. 3) Den
turko-iranska i Belutsjistan och trakterna v.
om Indus, utmärkt av medelhöjd, ljus hy, rik
skäggväxt, bred skalle och lång näsa;
representerar avkomlingarna av iranska
inkräktare från v. och turkiska sådana från n. v.
4) Den skyto-dravidiska i Sind ö. om Indus,
Gujarat och delar av presidentskapet Bombay,
med lägre kroppshöjd, större längd på skallen
och kortare näsa, främst representerad av
ma-ratterna (se d. o.). Denna typ är en blandning
av den turko-iranska och den dravidiska. 5)
Den arisk-dravidiska i ö. Punjab, Förenade
provinserna och Behar, utgörande en
blandning av ariska invandrare och den tidigare
dravidiska befolkningen samt utmärkt av
blandade ariska och dravidiska rasdrag, de senare
mindre ’framträdande inom de högsta
samhällsklasserna. 6) Den mongoloida i Burma,
Assam och de lägre (sydliga)
Himalajatrak-terna, med bred skalle, gul hudfärg, svag
skäggväxt och låg kroppshöjd, utgörande
av-komlingar av invandrare från Tibet och s.
Kina. 7) Den mongolo-dravidiska el.
bengaliska i Bengalen och Orissa, utmärkt av bred
skalle, mörk hy, täml. stark skäggväxt och
medelhöjd; ansedd som en blandning av
dravidiska och mongoliska element med tillsats
av indo-ariska i de högre samhällsklasserna.
I:s befolkning utgöres alltså främst av
blandraser. De rastyper, där
dravidaelemen-tet dominerar, torde räkna omkr. 230 mill.
människor mot omkr. 65 mill. ariska;
dravidiska språk talas blott av omkr. 63 mill.,
ariska av omkr. 250 mill. Av I:s äldsta inv.
anser man rester finnas i de mundä-talande
stammarna i området mellan dravider och
mongolo-dravider (santaler, kolh m. fl.), vilkas
språk till sitt ursprung är omstritt.
Senare — i historisk tid tillkomna —
folkelement representeras av araber (blandade
med den äldre befolkningen) i vissa delar av
Malabar, de fåtaliga judarna i Cochin,
par-serna (se d. o.) i Bombay och angränsande
orter, kineser (i synnerhet i de sydliga
hamnstäderna), armenier i olika handelscentra och
olika europeiska folk (portugiser och
fransmän) i de äldre europeiska kolonierna samt
engelsmän, spridda över hela landet såsom
ämbetsmän, militärer o. s. v. Avkomlingarna av
europeisk-(särskilt portugisisk-)indiska äldre
blandäktenskap kallas eurasier,
engelsmän, födda eller sedan längre tid bosatta i
landet, anglo-indier.
Utmärkande för I:s sociala förhållanden
är sedan urminnes tid kastväsendet,
uppdelningen i en mängd olika samhällsgrupper,
vilka icke stå i giftermålsförbindelser och
oftast ej heller i -socialt umgänge sinsemellan.
Om ahir och andra sådana grupper se Kast
och där citerad litt. J. Ch-r.
Näringar. Jordbruket livnär 72 % av
befolkningen; 1926 voro 104 mill. har odlade,
därav 19 mill. med konstbevattning. Småbruk
är helt förhärskande och metoderna rätt
gammalmodiga. Vanl. skördas 2 ggr årl., i de
bästa distrikten på samma jord, mars—april
oeh sept.—dec. De förnämsta
sommarsädes-slagen äro ris, durra, hirs och majs, vidare
bönor, jordnötter, sockerrör, sesam samt
kryddor; vintersäd äro vete, korn och ärter, vidare
lin, raps, tobak och opievallmo. Riset
dominerar i fuktvarma trakter, särskilt i
Centralprovinserna, Bengalen, Assam och kustlandet
på halvön; skörden utgjorde 1925—26 30,6
mill. eng. ton (1921—22 33,7 mill.) Durra
odlas i torrare trakter, mot ökengränsen
negerhirs, vete (8,7 mill. ton) mest i norra
I. I Himalajas dalar är majs av stor vikt.
Sockerröret går bäst kring övre Ganges (3
mill. ton). Bland de otaliga kryddorna
märkas ingredienserna till curry (se d. o.); andra
specialiteter äro betelpeppar (se
Betel-tuggning) och arekapalm. I norra I.,
särskilt i Assam, där tebusken växer vild,
är teodling av stor betydelse (1925—26 165
mill. kg), och s. v. Dekkans högland är ett
bekant kaffedistrikt (konsumenter äro
England och Frankrike). Vid s. Malabarkusten
är kokospalmen nästan lika viktig som riset.
I torrare trakter odlas palmyrapalmen.
Sesam är den viktigaste oljeväxten.
Spånads-växter äro för I. av ofantlig betydelse och
lämna den huvudsakligaste råvaran för
industrien. Bomullsbusken är de torrare
områdenas främsta kulturväxt (1925—26 6,3 mill.
balar om 181 kg), medan Gangesdeltat är
centrum för juteodlingen (8,9 mill. balar).
Starkt minskad är den fordom betydande
exporten av indigo genom konkurrensen med
X. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
