Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Näringar - Kommunikationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Indien (Kommunikationer)
516
den tyska syntetiska produkten.
Silkesodlingen har gått starkt tillbaka, och importen
av råsilke överstiger nu exporten.
Boskapsskötsel. Det viktigaste
husdjuret är sebuoxen (120,3 mill.), därnäst
buffeln (30,6 mill.), som är oumbärlig vid arbetet
på risfälten. Av getter funnos 39,2 mill., får
23,2, hästar 1,7, åsnor och mulåsnor 1,5 samt
kameler 0.5 mill., allt 1924—25 (Belutsjistan
ej medräknat). Boskapen har i hög grad
vårdslösats, men ansträngningar göras nu att
åstadkomma bättre raser. Mejerihantering är
en betydande infödingsindustri.
Skogsbruk. Trots hänsynslös skövling
äro ännu omkr. 65 mill. har skogsmark (1925
—26, i hela Britt. Indien; i britt, provinserna
35 mill. har), och rationellare skogsvård är
numera införd. I. är rikt på värdefullt
timmer (se ovan, Växtvärld), mest av lövfällande
träd. Förnämsta exportvirket är teak. För
det lokala behovet spela de grövre
bambusorterna en ofantlig roll. I nordöstra I. och
i Burma produceras kautschuk.
Bergsbrukets värdefullaste produkt
är stenkol (20,9 mill. ton 1926), som
förbrukas av järnvägarna och industrien.
Järnfyn-digheter bearbetas på många håll med
utländskt kapital, men produktionen täcker på
intet sätt behovet. En specialitet för I. är
manganmalm, som skeppas till England. Guld
anträffas i många floder, men betydligt
viktigare äro guldgruvorna i Mysore; den
sammanlagda produktionen var 1926 10,756 kg.
Även koppar, silver, bly m. fl. metaller och
mineral (ett av de viktigaste är glimmer)
förekomma, ehuru ej i avsevärdare mängder.
Ekonomiskt viktig är utvinningen av salt i
de torraste områdena, ss. Rajputana. Största
delen av I:s petroleum kommer från Burma.
Industri. Hantverket har i I. urgamla
anor och hade delvis formen av hemindustri
i stor skala, särskilt tillverkningen av finare
bomullsvaror. Vid 1800-talets mitt började
man använda maskiner, men I:s intressen
motarbetades kraftigt av det i Englands
egen textilindustri investerade kapitalet, och
den indiska marknaden översvämmades av
billiga engelska varor. Först den mäktiga
nationella rörelsen och krigsårens stämningar
ha häri åstadkommit en ändring, i det att
införseltullen 1917 höjdes från 3^2 till 7^2 %,
medan tillverkningsskatten förblev 31/2 % —
därmed hade en mindre skyddstull kommit
till stånd. Textilfabrikation är I:s nationella
industri, med indiskt kapital och ledd av
parsiska affärsmän. Visserligen leva blott
10 % av folket på industriarbete och föga
mer än 1 % av egentlig storindustri, men
tydligt är, att industrialisering tagit sin
början; medräknas livsmedelsindustrien (ris- och
vetekvarnar etc.), stiger siffran till minst
16 %. Av textilvaror märkas även jute-
(emballage; engelskt kapital) och yllevävnader
(mattor, särskilt i Punjab). Även
läderfabrikerna äro av betydelse, och järn- och
stål
industrien har efter kriget rönt uppsving. De
indiska arbetarnas levnadsstandard är
fortfarande mycket låg, och sociala reformer äro
på grund av kastväsendet svåra att
genomföra. Hantverkets specialisering hade, just
till följd av kastväsendet, nått stor höjd, och
kvalitetsvaror av alla slag, keramik, arbeten
i trä, elfenben och metaller, broderier,
smycken etc., vittnade om stor yrkesskicklighet
och fin smak (se vidare Indisk konst).
Här som annorstädes ha emellertid billiga
importvaror börjat uttränga de inhemska.
Handel. Inrikeshandeln ligger i
händerna på indiska köpmän, tillhörande vissa
kaster. Medan förr snart sagt varje by var
ett handelscentrum, där allt, som hörde till
livets nödtorft, producerades, har en livligare
samfärdsel skapat modernare förhållanden.
För utrikeshandeln spela de gamla
karavanvägarna till Persien och Kina numera ringa
roll; handeln med Tibet däremot följer
fortfarande den uråldriga vägen men har ringa
omfattning. I övrigt sker varuutbytet
sjö-ledes över ett antal stora hamnar, av vilka
de förnämsta äro Kalkutta, Bombay,
Rangoon, Karachi och Madras (tills. 95 % av
omsättningen). Exporten, som 1927 hade ett
värde a,v 3,114 mill. rupier, består mest av
bomull (största avsättningslandet är Japan)
och dess fabrikat, jute, ris, vete, oljefrö, te,
kaffe, hudar och opium; dock har
vallmo-odlingen betydligt avtagit, sedan
opiumexporten till Kina, som redan 1907 starkt
inskränktes, med 1913 upphört. Importen, som 1927
hade ett värde av 2,726 mill., består mest av
engelska bomullsvaror, maskiner, järn och
stål, socker, manufakturer och mineraloljor.
Att vägen till I:s kommersiella frigörelse
redan beträtts synes uppenbart. Exporten av
bomullsvaror har de senaste 10 åren stigit
oerhört; medan före kriget väl hälften av jutet
exporterades som råvara, var detta 1924 fallet
endast med ^3, trots att produktionen
fördubblats. Englands andel i importen visar
stadig nedgång. Medan den 1920—21
uppgick till 61 %, stannade den 1926—27 vid
47,8 %, och exporten till England sjönk från
22 till 21,5 %. För sin import av livsmedel är
England i hög grad beroende av I.
Kommunikationer. Sjöledes står I. i
regelbunden förbindelse med hela världen, och
trafiken i hamnarna är ytterst livlig. Den mest
bekanta engelska ångbåtslinjen är P. d O.
(Peninsular and Oriental). Först under
engelsk styrelse har I. fått goda landsvägar, och
regelbunden trafik med motoromnibus finnes
på en mängd sträckor. I:s första järnväg
öppnades 1853, och nätet har raskt
utvecklats, så att järnvägarnas sammanlagda längd
1927 var 62,830 km. Reguljär flygförbindelse
mellan London och Karachi via Kairo är
avsedd att öppnas under år 1929.
Telegraflinjernas längd var 1927 157,862 km med 12.012
stationer, vartill kommo 24 trådlösa. S. å. voro
telefonstationerna 289, postkontoren 20,737.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
