Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Författning, förvaltning och rättskipning - Flagga - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Indien (Flagga—Historia)
522
kommunalstyrelser med ung. samma
befogenheter och åligganden som motsv. myndigheter
i europeiska städer. Valrätten till dessa
utsträcktes redan 1883—84 i större el. mindre
grad över hela I. Kvinnor ha delvis rösträtt
och äro i några fall valbara. På landet finnas
överallt (utom i Burma) kommunala nämnder.
De inhemska indiska staterna
och agentskapen äro till antalet omkr.
700 och ha en befolkning, uppgående till
71,939,187 (1921). De flesta av dem utgöras
blott av en el. ett par byar, men några äro
ganska betydande. Av dessa märkas
Haida-rabad (härskaren muhammedan) med 12,47
mill. inv., Mysore (härskare hindu) med 6
mill., Travancore (härskare hindu) med 4 mill.,
marattstaterna Baroda med 2,1 mill., Gwalior
med 3,2 mill. och Indore med 1,15 mill.,
Kashmir (härskare hindu) med 3,3 mill.,
rajput-staterna Jaipur med 2,3 mill., Jodhpur
(Mar-war) med 1,8 mill. och Udaipur (Mewar) med
1,4 mill., Patiala (härskare sikh) med 1,5 mill.,
Cochin (härskare hindu) med 1 mill., Bhopal
(härskare muhammedan) med 700,000 o. s. v.
Dessa furstar äro täml. autonoma inom sina
egna territorier men få ej föra krig, sända
beskickningar till varandra, hålla trupper
utöver ett visst antal eller anställa européer i
sin tjänst; därjämte har indiska regeringen
rätt att ingripa i händelse av vanstyrelse.
Indiska regeringen har hos varje särskild
furste eller grupp av mindre stater en
särskild resident eller agent. Vissa av dessa
stater betala årlig tribut till indiska
regeringen. 1921 upprättades en
»furstekammare» (chamber of princes) med rådgivande
befogenhet i för rådet eller för de inhemska
staterna gemensamma ärenden. J. Ch-r.
Flagga. Se flaggkartan vid art. Flagga.
Historia. I:s äldre historia är på många
punkter ofullständigt eller alls icke känd, och
en kronologiskt ordnad sådan kan egentligen
ej sägaS börja förrän strax före 300 f. Kr.
(inskrifter finnas från omkr. 250 f. Kr.). Det
förhistoriska I. är i arkeologiskt avseende
endast ofullständigt känt. Paleolitiska fynd
äro mestadels begränsade till södra I., och
olikheten mellan dem och de till en senare
tid hörande har ingivit tanken på att de
tillhört en annan, tidigare ras. Neolitiska
verktyg — enl. antagande tillhörande den
dra-vidiska rasen och till formen
överensstämmande med sådana från v. Asien och Europa
— har man påträffat spridda över stora delar
av I., likaså megalitiska gravar av den art,
som i Europa anses tillhöra den senare
stenåldern och följ, perioder. I norra I.
efterträddes stenåldern av en koppar- (ej brons-)
ålder och denna i sin tur —■ möjl. kort före
år 1000 f. Kr. — av en järnålder; i Sydindien
åter har sten direkt efterträtts av järn, enl.
förmodan först omkr. 500 f. Kr. Jfr
Asiatiska fornlämningar.
Sannolikt äro även draviderna (se D r
a-v i d a) invandrare, som från v. inträngt i
landet och underlagt sig stora delar, framför
allt Sydindien. Men även om en sådan teori
är riktig, kan intet ens gissningsvis sägas om
tiden för en dylik invandring. Att vid en
senare period ariska invandrare från n. v,
talande ett indoeuropeiskt språk, bröto in i
Indien och bildade egna riken i dess n. v. del,
varifrån de småningom utbredde sin makt och
kultur över landet n. om Vindhyabergen, är
obestridligt; men forskningen har ej hittills
vunnit någon klarhet över tiden för denna
invasion, och teorierna variera mellan ung.
4000 och 1500 f. Kr. En viss sannolikhet
finnes för att tiden för denna invandring kan
förläggas till ung. 2000—1800 f. Kr. I Punjab
torde den ariska kulturen ha haft sitt
huvudsäte; där ha de äldsta minnesmärkena av
denna, framför allt hymnsamlingen Rigveda
(se d. o.), tillkommit, och därifrån har denna
kultur utbrett sig österut och söderut.
Veda-litteraturen ger en god inblick i tillståndet
under denna tid, då hela kulturen övergick
från rent arisk till specifikt indisk; den ger
också vissa historiska antydningar men
tyvärr intet, på vilket man kan bygga upp
grunden för en historia.
Under senare hälften av 500-talet f. Kr.
uppträdde en religionsstiftare, Buddha, och
grundläde den världsreligion, som är känd
såsom buddismen (se d. o.). Redan vid denna
tid var hela I. n. om Vindhya genomträngt
av indisk-bramansk kultur, densamma, som
än i dag utgör den dominerande faktorn i
I:s andliga liv. Vid ung. samma tid (omkr.
520 f. Kr.) erövrade persiska riket
provinserna v. om floden Indus, och därmed trädde
I. f. ggn i rent historisk tid i förbindelse
med länderna västerut. Genom Alexander
den stores tåg till Induslandet (327—325 f.
Kr.) kom I. att göra bekantskap med
helle-nismen. Kort efter Alexanders tåg
upprättades det första kända stora indiska
riket genom Mauryadynastiens grundläggare
Chandragupta (reg. omkr. 320—omkr.
298 f. Kr.); hans sonson A s o k a (reg. omkr.
274—232 f. Kr.) behärskade större delen av I.
och underhöll även förbindelser med
utomin-diska furstar; om detta och om sitt nit för
Buddhas lära har han berättat i sina
utförliga inskrifter, de äldsta bevarade i I. Ung.
femtio år efter hans död var hans ätts och
hans rikes saga all, och en tid av politisk
förvirring inträder i norra I., varunder
förekomma infall av grekisk-baktriska kungar
och senare upprättandet av »skytiska» välden
i n. v. och västra I. (l:a årh. f. Kr.). Ur
allt detta virrvarr framträdde K u s h
anarik e t, som med utgångspunkt från
Afga-nistan behärskade stora delar av norra I. Dess
främste härskare var K an i ska (se d. o.),
vars dynasti ägde bestånd till omkr. 225 e. Kr.
Genom Asokas inskrifter lämnas de första,
sparsamma underrättelserna om Sydindien.
Detta hade tydligen vid denna tid börjat
komma under bramanskt och buddistiskt
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
