- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
537-538

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiens språk och litteratur - Indifferent - Indifferentism - Indigenat el. Indigenatsrätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

537

Indifferent—Indigenat

538

därför i ung. samma förhållande till de
forn-indiska som de moderna romanska språken
till det klassiska och förklassiska latinet.

De nyindiska huvudspråken, de flesta
uppdelade i en mängd lokala dialekter, gruppera
sig i olika lager kring ett centrum, som
ut-göres av landet mellan Ganges och Jumna
och områdena omedelbart n. och s. därom.
Inom detta område talas s. k. västlig hindi
(se H i n d ü s t ä n i), som torde utgöra en
direkt utveckling av det folkspråk, som är
litterärt fixerat i klassisk sanskrit. På detta
språk finnes en utförlig och intressant
litteratur. Äldst äro några ballader och episka
dikter, främst »Prithi Räj Räsau» av Chand
Bardäl (slutet av 1100-talet). Något senare är
en religiös, visnuitisk diktning, vars främsta
namn äro de på 1400—1500-talet levande
Rämänanda, Kabir m. fl. Denna
litteraturs förnämste representant är Tulsi Däs
(1532—1624), vars stora dikt
»Rämacaritamä-nasa» än i dag utgör milliontals hinduers mest
uppskattade lektyr och varur otaliga citat
leva på folkets läppar. Om senare
litteraturalster jfr Keay, »History of hindi literature»
(1920). Kring västlig hindi gruppera sig i en
inre ring i v. och s. v. punjäbi i den centrala
delen av Punjab, gujaräti i Gujarat, räjasthäni
i Rajputana och angränsande trakter och i ö.
östlig hindi (se Hindüstänij i prov. Oudh
och trakterna närmast s. därom. Dessa språk
äro resultatet av en blandning mellan den
centrala dialekten, som oupphörligt utbrett
sig kring sitt ursprungliga område, och den
ursprungliga dialekten i omgivande
landsdelar, vilken småningom trängts alltmera
utåt, varför de nu nämnda språken i de yttre
partierna av sina territorier omärkligt övergå
i den yttre ringens språk. Dessa äro i v.
lahndä i v. Punjab och sindhi vid nedre Indus,
i s. maräthi i n. v. delen av Dekkan, i ö. oriyä
i Orissa, bihäri i Behar, bengäli i Bengalen
— vilket språk har sin främste litteräre
målsman i Rabindranath Tagore (se d. o.) — och
assämi i Assam. Slutligen tillkommer längst
i n. v. en grupp av dialekter, bland vilka
den enda litterärt belagda är kashmiri. Deras
språkliga ställning är oklar; de sammanfattas
av Grierson under namnet pisäca-språk (jfr
P a i s ä c I) och betraktas som en tredje grupp
vid sidan av såväl de indiska som de iranska
språken, men verkligt fastställt kan ett
sådant förhållande knappast sägas vara.
Slutligen förekomma ariska språk även på
Hima-lajas sluttningar, främst nepäli, kumaoni och
garhwäli, vilka i nyare tid inkommit från
Rajputana. De tillhöra alltså språkligt sett
inre ringen av de nyindiska idiomen.

En deskriptiv och historisk framställning
av fornindiskan vinnes genom
sammanställande av W. Whitney, »A sanskrit grammar»
(3:e uppl. 1896), J. Wackernagel, »Altindische
Grammatik», I, II: i (1896—1905), och A.
Thumb, »Handbuch des Sanskrit», I (1905);
för det vediska språket särskilt A. A. Mae-

donell, »Vedic grammar» (1910); för syntaxen
B. Delbrück, »Syntaktische Forschungen», V
(1888); J. S. Speyer, »A sanskrit syntax»
(1886) och »Vedische und Sanskrit-Syntax»
(1896). Bland lexika stå i främsta rummet
alltjämt O. v. Böhtlingk och R. Roth,
»Sanskrit-Wörterbuch» (7 bd, 1855—75), och O. v.
Böhtlingk, »Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer
Fas-sung» (7 bd, 1879—89).

En sammanfattande framställning av den
vediska, episka och klassiska
sanskritlitteraturen med rikhaltiga litteraturnotiser finnes
hos M. Winternitz, »Geschichte der indischen
Literatur», I och III (1905—22); korta
översikter av det viktigaste i indisk
litteraturhistoria hos J. Chårpentier, »De
indoeuro-peiska språken» (1915), s. 41 ff., och »Ur
Indiens klassiska litteratur» (1920), s 1 ff. För
dramatiken jfr särskilt S. Konow, »Das
in-dische Drama» (1920).

övers, till sv. av äldre litt. äro
»Bhaga-vadgitä» m. fl. religiösa urkunder av K. F.
Johansson i »Främmande religionsurkunder»,
II: 1 (1907—08); av klassisk litt. J.
Charpen-tier, »Ur Indiens klassiska litteratur» (1920).
Enskilda verk: »Nalasagan» av H. Kellgren
(1852) och Hj. Edgren (1880); stycken ur
Ma-häbhärata, Rämäyana och Manu hos C. F.
Bergstedt, »Metriska öfversättningar från
sanscrit» (1845); »Meghadüta» av A. Z.
Col-lin (1866) och Edgren (1875); »éakuntalä» av
Hj. Edgren (1875); »Mälavikägnimitra» av
Edgren (1877); »Vikramorvasi» av Bergstedt
(1846) och H. Andersson (1906);
»Mrcchaka-tikä» av Andersson (1899); »Ratnävali» av
Andersson (1892); den i »Kathäsaritsägara»
ingående berättelsesamlingen
»Vetälapanca-vimsatikä» av Andersson (1902).
Litteraturförteckning över de mest bekanta och lästa
sanskritverken av K. F. Johansson i
Verdan-dis Studiehandbok. J. Ch-r.

Indiffere’nt, likgiltig, obestämd; som gör
varken till eller från.

IndifferentFsm (se Indifferent), i allm.
likgiltighet för en sak, satt i teori. — Etisk
i., filos., åsikt, som nekar all väsentlig
skillnad mellan gott och ont i moralisk
bemärkelse. L. H. Ä.*

Indigenät el. Indigenatsrätt (av lat.
indi’gena, inföding), hemortsrätt,
infödings-rätt, ett kyrkorättsligt uttryck, som anger,
att prästen i befordringshänseende är
bunden vid det stift, där han vunnit inträde.
Undantag förekomma: vid kallelse till fjärde
provpredikant (se P r ä s t v a 1), vid
tillsättande av domprostbefattningar i
stiftsstäderna (i Uppsala och Lund gälla särskilda
förhållanden) samt i fråga om prästerlig tjänst
i Stockholm. I detta fall står
befordringsrät-ten öppen för hela rikets prästerskap. Präst,
tillhörande Härnösands och Luleå stift, äger
befordringsrätt inom båda dessa stift. Om
till prästerlig befattning ej tre behöriga
sökande anmält sig, står ansökningsrätten öppen
för hela rikets prästerskap. Undantag från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 16:06:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free