Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indikator - Indikatorer - Indikerad hästkraft - Indiktion - Indirekt - Indiska arkipelagen - Indiska fikon - Indiska havet - Indiska mandlar - Indiska oceanen (Indiska havet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Indikatorer—Indiska oceanen
542
stiftet att röra sig längs med rullen, och
då denna samtidigt vrides ett varv, uppstår
den önskade kurvan. Den räta linjen
(kallad »atmosfärlinjen»), vilken motsvarar
atmosfärens tryck, erhålles, då kranen till
indikatorn är stängd och ångan eller gasen
icke påverkar indikatorkolven, d. v. s. då
ritstiftet står stilla. De i maskincylindern
befintliga över- och undertrycken (tryck och
vakuum) återges på diagrammet genom de
vinkelräta avstånden från atmosfärlinjen till
resp, punkter på kurvan över och under
linjen. Trycken avläsas från diagrammet med
tillhjälp av en för varje indikatorfjäder
experimentellt bestämd längdskala. Diagrammets
utsträckning i horisontal led motsvarar den
av maskinkolven tillryggalagda vägen,
emedan rullen erhåller sin vridningsrörelse från
denna. Genom en särskilt konstruerad rulle
för längre pappersband kan man med i:s
tillhjälp även erhålla fortlöpande diagram (t. ex.
100—150 diagram i följd). O. B-n.
Indikatorer, ämnen, som ange när en
kemisk reaktion nått slutet eller något annat
på förhand angivet tillstånd. Vanl. ange i.
inträdandet av det önskade tillståndet
genom någon färgförändring. Så brukas t. ex.
vid titrering (se K e m i s k a n a 1 y s) av en
syra eller bas något organiskt^färgämne
(aci-dimetriska el. alkalimetriska i.), som visar
annan färg i sur än i basisk lösning, vid
titrering av jod en stärkelselösning, som blir
blå av fri jod, vid titrering av klorider med
silvernitrat en kaliumkromatlösning, som
med silvernitrat ger rött silverkromat, o. s. v.
Acidimetriska i. utgöras av organiska
färgsyror eller färgbaser. Färgändringen beror
därav, att färgämnet i dissocierat tillstånd
är omlagrat och därigenom har annan färg.
Är i. en mycket svag syra, sker
dissociatio-nen först vid dess saltbildning. Är den däremot
en starkare syra, är den även något
dissocie-rad i sur lösning. På grund härav äro endast
vissa i. lämpade att ange neutralpunkten av
en lösning. Genom att deras salter dessutom
äro mer eller mindre hydrolyserade (se Hy
d-ro lys), kompliceras problemet ytterligare.
Vid titrering av starka baser med starka
syror kan endera av följ. i. användas:
Indikator gur ]ösnjng basisk lösning
Fenolftalein ......... färglös röd
Lackmus ................ röd blå
Metylrött .............. röd gul
Metylorange (heliantin)... röd gul
Svaga syror, ss. ättiksyra, kunna titreras
med fenolftalein som i. men ej med heliantin.
Med hjälp av denna senare i. kan däremot
ammoniak titreras. Egenskapen hos vissa i.
att redan i sur lösning dissocieras och således
ändra färg har fått stor betydelse för
bestämmandet av en lösnings aciditet el. v
ä-teionkoncentration (se d. o.). I. B.
Indikérad hästkraft, se Hästkraft.
Indiktiön (av lat. indi’cere, giva till känna).
urspr. beteckning för beloppet av den
grundskatt inom Romerska riket, vilken sedan
Hadrianus’ tid plägade regleras vart
femtonde år. Därpå övergick i. att betyda först
finansåret, sedan femtonårsperioden mellan
två skatteregleringar. Som kronologisk term
börjar i. nyttjas på 300-talet e. Kr., varvid
den första indiktionscykeln
(femtonårsperioden) beräknas ha börjat år 313. I. för ett år
anger dettas ordningsföljd inom en sådan
femtonårsperiod och kan sålunda ej ensam
ange årtalet. För att få i. för ett visst år
e. Kr. dragés 312 från årtalet, varpå
återstoden divideras med 15; resten blir då i.
(blir resten 0, är i. 15). En yngre
beräkningsgrund utgick från år 3 f. Kr., och man fann
då i. genom att addera 3 till årtalet och
dividera summan med 15; resten är den sökta i.
(är resten 0, blir i. 15). Att märka är, att
indiktionsåret började olika i olika system:
1 sept. enl. grekisk i., 24 sept. enl. Bedas
system, 25 dec. el. 1 jan. enl. romersk i. Jfr
A. Giry, »Manuel de diplomatique», I (ny
uppl. 1925). V. S-g.
Indire’kt, på omvägar, medelbar. —
Indirekt anföring, se Direkt anföring.
— Indirekta skatter, se Skatt. —
Indirekt bevisning, se Indicier.
— Indirekt valsätt, se Val.
Indiska arkipelagen, se Malajiska öar na.
Indiska fikon, bot., se Kaktusväxter.
Indiska havet, se Indiska oceanen.
Indiska mandlar, bot., se Combretaceae.
Indiska oceanen (Indiska havet), den
del av världshavet, som utbreder sig mellan
Asien i n., Afrika i v., Sundaöarna och
Australiens fastland i ö. samt Antarktis i s. I
äldre tider avgränsades I. mot s. än genom
38:e s. breddgraden, än genom s. polcirkeln.
Till I. höra ett »randhav», Andamanska sjön,
innanför Andamanernas och Nikobarernas
ökedjor samt två »medelhav», Röda Lavet
och Persiska viken. Totalarealen är 74,917,000
kvkm (utan bihav 73,442.300 kvkm). Mot n.
avslutas I. av två stora havsvikar,
Arabiska havet mellan Arabien och Främre
Indiska halvön samt Bengaliska viken mellan
Främre och Bortre Indiska halvöarna. I.
hyser två större öar, Madagaskar utmed
Sydafrikas kust och skild därifrån genom
Mo-gambiquekanalen samt Ceylon strax s. ö. om
Främre Indiska halvöns sydspets, varjämte
det i n. ö. sköljer kusterna av de stora öarna
Sumatra och Java. Av mindre ögrupper
märkas n. och n. v. om Madagaskar Amiranterna,
Seychellerna och Komorerna, ö. om samma
stora ö Maskarenerna samt de obetydliga
Cargados-Garayos, längre i n. ö.
Chagos-öarna, längs Sumatras kust Mentaweiöarna
samt längre ut i öppna oceanen Keelingöarna
och Christmasön. Utanför Afrikas n. ö. spets
befinner sig ön Sokotra, vid arabiska kusten
Kuria-Muriaöarna, i Arabiska havet vid
Främre Indiens västkust Lackadiverna och
Malediverna, vid Bortre Indiens v. kust An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
