Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Indisk religion—Indoeuropéer
548
Bild 14. Dansande Siva. Sydindisk bronsstaty. Omkr.
lOOO-talet e. Kr.
tecture» (2 bd, 1910); V. A. Smith, »A history
of fine arts in India and Ceylon» (1911); E.
Diez, »Die Kunst Indiens» (1926); A. K.
Coo-maraswamy, »Rajput painting» (2 bd, 1916)
och »History of indian and indonesian art»
(1927); E. B. Havell, »Handbook of indian art»
(1920). H. W-n.
Indisk religion, se Indien, sp. 517, och
där gjorda hänvisningar.
Indiskret, ogrannlaga; som yppar vad han
borde förtiga, lösmynt; taktlös. —
Indiskretion, yppande av förtroligt meddelande.
Indiskt gult, Piuri, Puree, ett färgämne,
som erhålles i Bengalen av urin från kor,
utfodrade med mangoblad. I. nyttjas
huvudsaki. som akvarellfärg och utgöres av
kalcium-och magnesiumsalterna av euxantinsyran.
Denna syra hydrolyseras vid kokning i
gly-kuronsyra, CUO . (CHOH)4 . CO2H, och
euxan-ton, dioxixanton, CisHyOi. I. B.
Indisponèrad, ohågad, opasslig, ej »i god
form». — Subst.: Indisposition.
1’ndium, I n, mycket sällsynt metall, som
av Reich och Richter 1863 upptäcktes
i ett zinkblände från Freiberg på grund av
karakteristiska spektrallinjer i blått och
violett. Atomvikt 114.8; den innehåller en isotop
med massnumret 115. Atomnummer 49.
Metallen är silvervit och liknar i mekaniskt
hänseende bly. Spec. v. 7,2 (medelvärde vid
rumstemp.), smpt låg, 154° C, metallen
förgasas icke märkbart ännu vid 1.450°. Vid
upphettning till rödglödning förbrinner
metallen i luft med blåviolett låga till ljusgul,
svårsmält oxid, In20s. Oxiderande syror lösa
metallen lätt, icke oxiderande långsamt
under vätgasutveckling. — Som trevärd liknar
i. aluminium och ger kloriden In CI3;
dessutom kloriderna In Cl2 och In Cl. G. S-ck.
Individ (lat. indivi’duum, av nekande in
och divi’dere, dela), eg. något som ej kan
delas (i arter), en enda, viss person; en
enskild varelse, ett exemplar; (i ringaktande
bemärkelse) »gynnare», »figur», »subjekt». —
Individualitet, egenskapen att vara en
i.; personliga egenskaper, egendomligt
skap-lynne. — Begreppet individ brukar inom
filosofien bestämmas såsom det, som aldrig kan
vara predikat i omdömen, och det ställes då
emot det allmänna. — Individualisera,
göra enskild, överföra på en enskild varelse,
noga bestämma, utprägla. L. H. Å.*
Individuälbegrepp, begrepp om något
individuellt. något som blott förekommer i ett ex.
Individualisera, se Individ.
Individualism (jfr Individ), i allm. den
åsikt eller strävan, som vill hävda den (eller
det) enskildas rätt och betydelse gentemot det
allmännas. Inom filosofien är i. den
världsåskådning. som tillerkänner endast de enskilda
varelserna självständighet och verkligt värde
(gentemot panteismen, som i dem ser blott
tillfälliga och förgängliga uppenbarelser av ett
allmänt). På det etiska och socialpolitiska
området vill i. göra gällande, att individen är
självändamål, att allting skall gå ut på den
enskilda personlighetens lycka och allsidigt
fria utveckling, medan alla samhällslivets
former, familj, korporation, stat, äro att anse
blott som medel att tjäna nämnda ändamål.
Inom nationalekonomien uppställer i. den fria
konkurrensens grundsats, den enskildes fulla
självrådighet inom näringslivet, som
huvudsakligt villkor för det helas välfärd samt är
obenägen för statens positiva ingripande, t. ex.
genom fabrikslagstiftning. —
Individualist, förklarad anhängare av
individualismen. — Adj.: Individualistisk.
Individualitet, se Individ.
Individue’ll (jfr I n d i v i d), som utmärker
en individ till skillnad från andra sådana,
egendomlig, personlig; motsats: generell.
Indo, en Svenska missionsförbundets
station i Moyen-Congo. Franska Ekvatorialafrika,
anlagd 1918. Folkskola.
Indochine frangaise [ädåJTn fräsa’z], se
Franska Indokina.
Indoeuropéer, gemensamt namn på de folk
i Europa och Asien, som tala
indoeuro-peiska språk (se d. o.), i motsats till
t. ex. semiter (folk, som tala semitiska språk,
o. s. v.). Tyskarna använda vanl. i stället
benämningen indogermaner; ett annat
namn är a r i e r, som emellertid bättre
nyttjas för att beteckna den östligaste grenen av
i., de s. k. i n d o i r a n e r n a. Om det
»indo-europeiska folket» vet man absolut intet och
äger ej rätt att bestämt antaga, att ett
sådant i rashänseende varit något så när
oblandat. Frågan om dess ursprungliga hemvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
