Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Interferens - Interferensfärger - Interferensmetoden - Interferometer - Interfoliera - Interglaciala bildningar - Interim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Interferensfärger—Interim
664
ljusvågorna alltid att förstärka varandra,
varför den synes ljus. Men strax bredvid är
förhållandet annorlunda. Vägen L2B1 är en halv
våglängd längre än LiB?, varför ljusstrålarna
utsläcka varandra i B^ där det alltså kommer
att vara mörkt. I punkten Ci är vägskillnaden
två halva våglängder, och därmed förstärka
ljussvängningarna varandra. I punkten är
vägskillnaden tre halva våglängder med
mörker som resultat o. s. v. Allmänt gäller, att
en vägskillnad av ett udda antal halva
våglängder ger mörker, av ett jämnt antal ger
ljus. Symmetriskt kring A fås ett system av
mörka (BiDiBiD? 0. s. v.) och ljusa (C1C2
o. s. v.) band, s. k. interferensband.
Genom att uppmäta avstånden mellan banden,
sträckan EA och vinkeln mellan speglarna är
det lätt att beräkna vägskillnaderna från
olika punkter av skärmen till Li och L%, alltså
att beräkna ljusets våglängd.
Vid alla optiska försök med i. är det
nödvändigt, att man begagnar koherenta
strålar, d. v. s. ljus, som, oberoende av vägen,
i sista hand kommer från samma
Ijusemitte-rande partiklar (ss. ioner i en låga el. ett
urladdningsrör). Det duger alltså icke att i
Fresnels spegelförsök ersätta Li och L2 med
två av varandra oberoende ljuskällor eller
ens med olika delar av samma låga.
Med hjälp av i. kan man även mäta
längder eller förskjutningar med stor
noggrannhet (se Interferometer).
Litt.: O. Klein, »Vad vi veta om ljuset»
(Natur och Kultur, n:r 41—42, 1925); A.
Mi-chelson, »Light-waves and their uses» (1903;
ty. övers. 1911); E. Gehrcke, »Die Anwendung
der Interferenzen in der Spektroskopie und
Meteorologie» (1906). J. T.
Interferensfärger, se Färgringar.
Interferensmetoden, en urspr. av A. Fresnel
angiven, sedermera av E. Stephan och A.
Mi-chelson närmare utarbetad metod att
bestämma synnerligen små vinklar. I. nyttjar två
separata strålknippen från samma objekt,
vilka förenas i brännplanet efter ’ett antal
reflexioner. Ett studium av de bägge systemen
av interferensfransar möjliggör beräknandet
av storleken hos den synvinkel, som ett visst
objekt upptager, eller — om två punktformiga
objekt undersökas — beräknandet av
vinkelavståndet dem emellan. K. Lmk.
Interferometer, instrument för mätning av
distanser med användning av ljusets
inter-ferens. Den av A. Michelson och Morley 1882
använda i. baserar
sig på följ,
anordning. Ett från L
utgående
ljusknippe passerar delvis
genom glasplattan
A och reflekteras
mot spegeln B och
därpå mot A samt
slutligen in i
kikaren K. Den andra
delen av strålknippet reflekteras mot A och
därpå mot spegeln C samt passerar A och når
K. Det framgår vid studium av strukturen
av de interferensband, som synas i K, om de
båda väglängderna äro lika stora, d. v. s.
innehålla samma antal ljusvågor. Då vid
experimentet ingen skillnad i ljushastigheten
kunde konstateras, vare sig jorden gick mot
eller från ljusstrålen, uppkom Einsteins
speciella relativitetsteori, enl. vilken ingen kropp
kan röra sig snabbare än ljuset. Michelson
använde 1919 även i. för bestämning av
stjärnornas skenbara utsträckning. Denna
beräknas ur ett studium av de interferensbilder, som
uppstå av två ljusknippen från samma stjärna,
uppfångade på största möjliga avstånd från
varandra. Med denna metod kunna
diametrarna för ett tjugutal av de ljusstarkaste
stjärnorna direkt uppmätas. K. Lmk.
Interfoliera, inhäfta blad att skriva på
mellan bladen i en tryckt bok.
Interglaciäla bildningar. Numera torde man
i allm. antaga, att den kvartära istiden
avbrutits av interglaciala skeden med milt
klimat. På senare tider har ofta istidens
kronologi tolkats så, att istiderna varit
kortare episoder, medan interglacialtiderna haft
ganska lång varaktighet. Avlagringar
erkännas ej som interglaciala, om de ej
innehålla en flora eller fauna med mera
värme-krävande former än ställets nu levande. Vid
mindre oscillationer av isranden kunna
avlagringar med arktisk el. subarktisk fauna
el. flora vara inlagrade mellan två
moränbäddar ; dylika interstadiala (i n t r
a-m o r ä n a) förekomster bevisa ej
existensen av interglacialperioder. Stundom kunna
bildningar från en interglacialperiod förete
en sammanhängande lagerserie, som börjar
nederst med lager av arktisk prägel, vilka
småningom övergå i lager med
värmekrä-vande organismer, som uppåt ersättas med
lager av arktisk typ. I. finnas särskilt i de
perifera delarna av nedisningsområdet. I
Sverige anses en förekomst av gyttjebildningar
med växt- och djurlämningar .från trakten
av Härnösand (Härnögyttjan) och möjligen
en från Bollnäs vara interglaciala.
Lämningar av mammut och myskoxe, funna i
Skandinaviens moränbildningar, härröra utan
tvivel från förstörda i. och antyda, att
dessa djur levat här under något interglacialt
skede. K. A. G.
1’nterim, lat., under tiden, tills vidare; i
sammansättningar (interimsstyrelse m. fl.)
för kort mellantid, provisorisk. — Adj.: I
n-t e r i m i’s t i s k. — Ordet i. brukas särskilt
om den 1548 i Augsburg för Tysklands
protestanter uppsatta provisoriska undantagslag,
som skulle reglera och utjämna
skiljaktigheterna mellan protestanter och katoliker (se
A u g s b u r g e r - i n t e r i m). Andra
urkunder med liknande syfte äro
Regensbur-ger-interim av 1541 och
Leipziger-interim av 1548. A. G-w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
