Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Internationella byråer - Internationella domstolar - Internationella elektrotekniska kommissionen - Internationella fördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Internationella domstolar—Internationella fördrag
676
I Haag: Internationella skiljedomstolens
byrå, se Permanenta
skiljedomstolen i Haag. — Internationella statistiska
institutets permanenta byrå, se Statistik.
Se även Nationernas förbund. F.K.J.
Internationella domstolar. 1. Internationella
domstolarna i Egypten. Utlänningars
rättsliga ställning i Egypten grundas nu som förr
huvudsakligen på vissa fördrag, s. k.
kapitulationer (se d. o.), enl. vilka varje
utländsk fördragsmakt äger att själv på
egyptisk mark genom sina konsuler utöva både
civil och kriminell rättskipning över sina
undersåtar (se K on su la r j u r i sdikt ion).
Systemets avigsidor föranledde 1875 en
överenskommelse mellan Egypten och övriga
intresserade stater, däribland Sverige, om
upprättandet av de s. k. blandade
domstolarna (fr. tribunaux mixtes), sammansatta
av utländska och egyptiska domare. Dessa
domstolar, vilka trädde i verksamhet 1876,
äro med vissa undantag (mest frågor ang.
äktenskapsrätt och arvsrätt) behöriga att
döma i civila och kommersiella mål dels
mellan utlänningar och egypter, dels mellan
utlänningar av olika nationalitet. Dock
kvarstår i regel konsularjurisdiktionen ang.
dylika mål mellan utlänningar av samma
nationalitet samt ang. förbrytelser, begångna av
utlänningar. De blandade domstolarna bestå
av omkr. 65 domare vid en överdomstol i
Alexandria och tre underdomstolar i Kairo,
Alexandria och Mansura. Ung. 3/6 äro
utlänningar (därav två svenskar), detta i enlighet
med principen, att det utländska elementet
skall vara i majoritet. Domarna tillsättas av
Egypten, de utländska dock under
förutsättning av vederbörande regerings godkännande.
De äro oavsättliga, så länge institutionen
existerar. Förhandlingarna föras vanl. på
franska. Domstolarna ombesörja genom egna
organ verkställigheten av sina domar. Den
lag, som tillämpas, är väsentligen grundad
på Gode Napoléon. Synnerligen märkligt är,
att domstolarna, utom sin lagskipande
myndighet, äga befogenhet även inom
lagstiftningen. Sedan 1911 kan näml, ingen ändring
eller komplettering av lagen äga rum utan
bifall av en ur deras krets utgången
församling, vari varje fördragsmakt skall vara
representerad. Domstolarnas arbetsuppgift är högst
betydande; personalen räknar omkr. 800 pers,
utom domarna. De ha vunnit allmänt
förtroende, ej minst bland de infödda.
2. Internationella domstolar på
Samoa-öarna, se Samoaöarna.
3. Permanenta internationella domstolar,
se Fasta mellanfolkliga
domstolen samt Permanenta
skiljedomstolen i Haag.
4. Internationella skiljedomstolar,
tillkomna genom fredstraktaterna. Jämlikt
bestämmelser i de olika efter världskrigets slut
ingångna fredsfördragen ha skapats många
internationella skiljedomstolar (fr. tribunaux
arbitraux mixtes), med uppgift att avdöma
en betydande mängd tvister, uppkomna till
följd av kriget. Varje särskild domstol (el.
domstolsavd.) är sammansatt av tre led., därav
en från vardera av de i domstolen
intresserade makterna och en president, som måste
tillhöra någon av de stater, vilka voro
neutrala under kriget. Som ordf, för olika av
dessa domstolar fungera (el. ha fungerat) fem
svenskar. Då domstolarnas uppdrag är
begränsat till vissa mål, komma de efter dessas
avgörande att upplösas. H. J. N.
Internationella elektrotekniska
kommissionen, se Standardisering.
Internationella fördrag, överenskommelser
mellan stater, även kallade konventioner,
traktater, utan att numera någon bestämd
skillnad i betydelse iakttages mellan dessa ord.
Då något internationellt parlament med
lagstiftande befogenhet icke existerar, är det på
avtalets väg staterna reglera sina inbördes
förhållanden. Inom den internationella
rättens område ha statsfördragen samma
funktioner som både lagbestämmelser och enskilda
rättshandlingar (kontrakt) inom en särskild
stats rättsområde. Allt flera frågor ha
upptagits till reglering i statsfördrag: politiska
spörsmål (rörande krig och fred,
skiljedoms-och medlingsförfarande, allianser och
garantiåtaganden, nedrustning), juridiska frågor,
handels- och tullfrågor (handelstraktater),
sociala spörsmål, sjöfartsfrågor
(sjöfartstrakta-ter), spörsmål rörande järnvägstrafik,
post-och telegrafväsen o. s. v. De flesta i. ha
in-gåtts mellan två stater (tvåsidiga el.
bilaterala fördrag), men stundom ena sig flera
om ett kollektivt fördrag, vilket senare har
särskild betydelse för utbyggandet av den
internationella rätten. Bland viktiga
kollektiva fördrag må nämnas akten för
Nationernas förbund (se d. o. och
Folkrätt), stadgan för Internationella
arbetsorganisationen (se d. o.) och
stadgan för Fasta mellanfolkliga
domstolen (se d. o.), vilka fördrag få sin
särskilda karaktär genom att samtidigt
utgöra den rättsliga grundvalen för bestående
organisationer. Betydelsefulla kollektiva
fördrag äro även de s. k.
Haagkonventio-n e r n a (se d. o.) och de ävenledes i
Haag-avslutade konventionerna om
internationell privaträtt (se d. o.). Ett
kollektivt garantifördrag av stor politisk betydelse
är den bland Locarnoavtalen (se L o c a r n o)
ingående Rhenpakten. Fördragen bruka
underskrivas av befullmäktigade ombud för de
avtalsslutande staternas regeringar men äro
icke slutgiltigt antagna, förrän de
ratificerats. Stundom ha de underhandlande
ombuden ej ens fullmakt att underskriva,
avtalet utan få nöja sig med att
»para-fera» förslaget (genom att sätta sina
initialer under texten) till bevis, att enighet vunnits
under förhandlingarna. Ratifikation
innefattar definitivt godkännande av ett tidigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
