Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In vitro - In vivo - Invokation - Involucrum - Involuta - Involutionsformer - Involvera - Invändning - Inägor - Inälvsmaskar el. Intestinalmaskar - Io (mytologi) - Io. - I. O. G. T. - Iokaste - Iolit - Ion (mytologi) - Ion el. Jon - Iona - Inoner (folkslag) - Ionescu, Take - Ionisation el. Ionisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
In vivo—lonlsation
700
vävnaden, för vilken den är karakteristisk.
Om en biokemisk reaktion separeras från sitt
naturliga medium och får försiggå i lösning,
blir det lättare att studera de för reaktionen
eller processen väsentliga omständigheterna,
än då den förlöper i en organism (in vivo, av
lat. vivus, levande). Ofta men ej alltid är
förloppet in vitro och in vivo detsamma. H. E.
In vivo, lat., se In vitro.
Invokation, åkallan.
Involücrmn, bot., se S v e p e.
Involüta, mat., se E v o 1 u t a.
Involutiönsformer, se B a k t e r i e r, sp. 731.
Involvera, innefatta, innebära.
Invändning, i vidsträckt mening varje i
rättegång framställt bestridande av bifall till
ett anspråk eller yrkande. Anmärker part på
fel i själva förfarandet, t. ex. om
stämnings-tid el. domstols behörighet, kallas i.
formell eller invändning »i rättegången». M
a-t e r i e 11 kallas i., när parten, medgivande
riktigheten av motpartens uppgifter i saken
eller utan avseende på om de äro sanna eller
falska, uppger någon omständighet, som i
alla händelser gör yrkandet obefogat, t. ex.
betalning, preskription el. dyl. Om parten
blott bestrider riktigheten av vad motparten
åberopar, föreligger icke i. utan nekande
eller bestridande. Om formella
invändningar handlar kap. 16 rättegångsbalken.
Part, som gör materiell i., har enl. kap. 17
§ 33 rättegångsbalken i regel att bevisa
denna. Jfr Erkännande. I. Afz. (T. E.)
Inägor, den till ett eller flera hemman
hörande jord, som är (åtm. till väsentlig del)
uppodlad till åker och äng eller använd som
tomtplats och trädgård. Motsats: u t ä g o r,
utmark, vartill särskilt räknas skog och
impediment.
Inälvsmaskar el. Intestinälmaskar,
den gemensamma benämningen på ett antal
maskar, som leva parasitiskt i de inre
organen av människor och djur. Se vidare
Binnikemaskar, Spolmask och
Spring-m a s k.
I’o (grek. lö, lat. I’o), grek, mjt., dotter till
konung Inachos i Argos och prästinna i
gudinnan Heras tempel där, älskades av Zeus,
varför Hera lät henne förvandlas till en ko och
vaktas av den hundraögde Argos. Zeus lät
Hermes döda Argos, men Hera sände en
broms, som jagade I. kring jorden, tills hon
i Egypten återfick mänsklig skepnad och åt
Zeus födde sonen Epafos, som blev konung
över Egypten. lo likställes med gudinnan Isis
(se d. o.); båda plägade framställas försedda
med horn. lomyten behandlas bl. a. av
Aischy-los i »Prometheus». A. M. A.*
lo., förkortning för lowa.
I. O. G. T., se G o d t e m p 1 a r o r d e n.
Ioka’ste, grek, myt., hos Homeros kallad
E p i k aste, mor till Oidipus (se d. o.).
lollt, miner., se Cordierit.
I’on, grek, myt., sonson till Hellen, det
hel-leniska folkets mytiske stamfar, själv stamfar
för den joniska (ioniska) stammen. Enl.
Euripides’ »lon» var I. son till Apollon.
lön el. J ö n, benämning på en positivt el.
negativt laddad atom eller radikal. Se vidare
Elektrolytisk dissociation, G a
s-dissociation och lonisation.
lona [aiåu’nø], ö bland Hebriderna,
Skottland; 9 kvkm, 234 inv. (1921); mest känd
genom det kloster Columba (se d. o.) där
an-lade. Jfr Hebriderna.
löner, folkslag, se Joner.
Ione’scu, Take, se Jonescu.
a-partiklars banor synliggjorda genom kondensation
av vattenånga på de längs banorna alstrade ionerna.
lonisation el. I o n i s é r i n g, uppdelning i
ioner. Vid upplösning av ett salt i vatten
verkar vattnet kraftigt ioniserande, och
saltlösningen får en viss elektrisk
ledningsförmåga. (Om de härvid uppträdande
fenomenen se närmare Elektrokemi, E 1 e k
t-r o 1 y s och Elektrolytisk
dissociation.) Även andra lösningsmedel, såsom
flytande ammoniak, äga god förmåga till i. av
häri lösta salter.
Hos gaser påvisas och mätes i. enklast
genom studium av gasens elektriska
ledningsförmåga. När ingen i. finnes, är gasen näml,
helt oledande. Men om ett laddat elektroskop
förbindes med en metallplatta någon cm från
en annan likadan men jordledd platta, kan
elektroskopet fås att urladda sig genom denna
s. k. luftkondensator, om gasmellanrummet
ioniseras, t. ex. genom att luften (gasen)
bestrålas med ultraviolett ljus, röntgenstrålar
el. radioaktiva strålar (a-, el. y-strålar).
Vissa kemiska reaktioner, ss. fuktig fosfors
långsamma oxidation i luften och all
förbränning med låga, medföra tydlig i. En med
hjälp av tillförda metall- el. saltångor färgad
gaslåga visar elektrisk ledningsförmåga enl.
vissa av Arrhenius (1891) funna lagar, på
visst sätt paralleller till vad som gäller vid
elektrolys.
En glödande metallyta åstadkommer i en
gas kraftig i. Från en till hög potential
uppladdad metallspets fås även i. av den
kringliggande gasen. Fenomenet ger sig lätt till
känna i form av s. k. elektrisk vind
(se d. o.). Om en kondensator med en gas
mellan plattorna har tillräckligt hög
fältstyrka, kan en ion mellan dem bibringas så
stor hastighet i fältet, att den under sin
rörelse häftigt stöter mot gasmolekylerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
