- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
707-708

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irak, Iraq (konungarike) - Irak Adjmi, Irak Adjemi - Iran, Eran - Iraner - Iranska språk - Iravadi, Irrawaddy - Irazú - Irbe, Karl - Irbis el. Snöleopard - Irbit - Ireland, John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

707

Irak Adjmi—Ireland, J.

708

Mosul boundary» (i Geographical Journal
1926); S. H. Longrigg, »Four centuries of
modern Iraq» (1926).

Iräk A’djmi, I r ä k A’d j e m i, »Persiska
Irak», landskap i det centrala Persien. Är i
v. ett magert bergland, som lämnar bete åt
fårhjordar, i ö. saltstäpp. Tvärsigenom I. går
stora landsvägen Teheran—Ispahan, omgiven
av konstbevattnade bördiga landremsor.

Irän, E r ä n, av fornpers. Aryan (ariernas
land), persernas namn på sitt land (urspr. i
motsats till omgivande »barbarland»,
särskilt det av turkiska stammar bebodda
Turan). Nu betecknar I. höglandet mellan Elburs
och Hindukusch i n., Indus i ö., Indiska
oceanen och Persiska viken i s. samt Tigris i v.,
med en areal av omkr. 2,7 mill. kvkm och vid
pass 15 mill. invånare. Politiskt är I. delat på
Afganistan, Belutsjistan och Persien. Under
dessa uppslagsord (jfr även Asien) skildras
också dess naturförhållanden, befolkning och
näringsliv.

Iräner, invånare i Iran (se d. o.), den ena
grenen av den a risk a stammen (jfr
Indo-européer). I forntiden utgjordes de
huvudsaki. av folket i persiska rikets iranska
provinser, varjämte en del på stäpperna i v.
Asien och s. Ryssland samt i Kaukasus levande
folk torde ha varit i., t. ex. s k y t e r (delvis),
b arm a te r, roxolaner, alaner m. fl.
Även till v. och n. v. Indien torde iranska
folkelement tidigt ha invandrat. Man skiljer
på sex olika iranska folkslag: 1)
tad-j i k e r, västra och mellersta Irans
befolkning; dit höra ock p a r s e r n a (se d. o.);
2) tät och gurän, huvudsaki. kring Baku
(i Aserbeidjan) och Zagrosbergen, tala en
persisk dialekt; 3) kurder (se d. o.) i
Kurdistan, talande ett nypersiska närstående
språk; 4) belutsjer i Belutsjistan och s.
Afganistan; 5) afganer i Afganistan (se
d. o., sp. 206—207) och delvis på indiskt
område; 6) os se ter (se d. o.) i mellersta
Kaukasus (jfr Alaner). K. F. J. (J. Ch-r.)

Iranska språk bilda tills, m. de
närbesläktade indiska den indoiranska språkfamiljen av
indoeuropeiska språk (se d. o.). Från
forn-iransk tid äro litterärt kodifierade a v e
sti s k a (se d. o.) och fornpersiska. Det
medeliranska stadiet representeras av p e
h-le vi (se d. o), s o gd is k a (se d. o.), s a k i
s-k a n, tillika med den föregående påträffad
bland de märkliga östturkestanska fynden,
och alaniskan, alanernas språk (jfr A 1
a-n e r). Till nyiransk tid höra de kaspiska
dialekterna (vid s., s. v. och delvis v. kusterna
av Svarta havet) och kurdiska (se d. o.).
Nyiranska äro även b a 1 ü c i (i Belutsjistan
och däromkring), delad i en nordlig och en
sydlig dialekt, afganska (i Afganistan, på
persiskt område i v. och i Indusområdet), P
a-mirdialekterna, yaghnöbi (vid
floden Yaghnob) och o s s e t i s k a (se d. o.). Se
vidare Persiens språk.

Ira’vad2, I r r a w a’d d y, Burmas huvudflod,

från berglandet i nordligaste Burma till
Bengaliska viken och Martabanviken. Floden
bildas av källfloderna Malikha och Nmaikha,
som förenas omkr. 50 km n. om Myitkyina
under namnet I. Vid Bhamo blir den segelbar
och träder nedanför Mandalay ut på den torra
burmanska slätten. Ungefär vid Prome
sänder I. ut sina första deltaarmar och ökar
dessas antal närmare havet. Deltalandet
omfattar ung. 45,000 kvkm; hela flodområdet
beräknas till 430,000 kvkm. I:s längd är omkr.
1,500 km, största bifloden Chindwin. En stor
del av Burmas inre handel förmedlas av I.
och Chindwin. I:s vatten tillvaratages för
konstbevattning av mellersta Burmas slätt,
över deltalandet är nederbörden rikligare,
växtligheten ymnigare, och utmed kusten växa
täta mangrovedjungler. Längs I. har
bur-mansk kultur och välstånd sedan äldsta tider
varit bofast. Alla Burmas gamla huvudstäder
ha legat här. De nuv. största hamnstäderna
äro vid västligaste mynningsarmen Bassein
och vid östligaste Rangoon. Jfr plansch 1 och
kartan vid art. Burma.

Irazü [-so’], verksam vulkan i Costarica,
3,450 m ö. h. Lär vara den enda plats, varifrån
både Atlanten och Stilla havet kunna skönjas.

Irbe, Karl, lettisk biskop (f. 1861).
Studerade 1881—86 i Dorpat, var 1888—1905
kyrkoherde i Livland (prost 1903—05) samt
1905—15 direktor för ett flickgymnasium i
Riga. Under världskriget övertog I. 1915
ledningen av själavården bland de lettiska
flyktingarna i Ryssland. Han återvände 1920 till
Riga, ledde utarbetandet av ny författning
för Lettlands evangelisk-luterska kyrka och
valdes febr. 1922 till dennas biskop; han
vigdes därtill 16 juli s. å. i Riga av ärkebiskop
N. Söderblom. I. blev 1923 teol. hedersdr i
Lund. Han har bl. a. skrivit en metodisk
lärobok (på lettiska) i religionslära (3 bd,
Wenden 1910). V. S-g.

I’rbis el. S n ö 1 e o p a r d, Fèlis u’ncia
(i’r-bis), ett kattdjur från mellersta Asien och
Sibirien, till storlek och färgteckning närmast
liknande leoparden. Längd 220 cm (därav
svansen 90), boghöjd 60 cm. Pälsen är lång,,
yvig, gulvit med svarta fläckar. I:s
byte-utgöres av vildfår, vildgetter o. dyl. T. P..

Irbi’t, stad i Uralområdet, Sovjetryssland,.
vid floden I. och järnvägen
Sverdlovsk—Tav-da; 11,719 inv. (1926). Vintermarknader
(sibiriskt pälsverk), efter Nizjnij-Novgorods
de-största i Ryssland. Järnindustri.

Ireland [ai’ølond], John, amerikansk
katolsk prelat (1838—1918). Född på Irland,,
emigrerade han 1849 till Minnesota, studerade
1853—61 i Frankrike, prästvigdes 1861 och
var några år under amerikanska
inbördeskriget fältpräst. I. blev 1865 kyrkoherde i
S:t Paul, 1875 biskopens koadjutor, 1884 själv
biskop och 1888 ärkebiskop av S:t Paul. Han
utövade där en livlig social verksamhet,
särskilt för nykterhetens främjande, grundläde
flera katolska nybyggarsamhällen i
Minne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:51:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free