Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irgens, Johannes - Iriarte (Yriarte), Tomás de - Iridaceae, Iridacéer - Iridektomi - Iridium, Ir - Iridotomi - Irigoyen, Hipolito - Iris (mytologi) - Iris (anatomi) - Irisera - Iriska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Iriarte—Iriska litteraturen
712
tjänst i U. S. A. juni—okt. 1905 kom han till
London och blev där 1908 norskt sändebud.
Febr. 1910—jan. 1913 var han utrikesminister
i ministärerna W. Konow och Bratlie. I. blev
1914 konstituerad stiftsfylkesman i Hamar
och fylkesman i Hedmark fylke samt
utnämndes mars 1916 till minister i Köpenhamn
(senare även i Haag). Han är från 1922 minister
i Rom. M. H.
Iria’rte (Y r i a r t e), T o m ä s de, spansk
författare (1750—91). Vann ryktbarhet
särskilt med sina »Fäbulas literarias» (1782),
djurfabler på vers, som genom anspelningar
på litterära samtida väckte mycket uppseende
och strid. K. A. H.
Iridäceae, Iridacéer, Ensa’tae, med
Li-liaceae närbesläktad växtfamilj. I regel örter,
vanl. med svärdlika blad och ofta med lök el.
knölstam. De flesta äro hemma i Kaplandet och
Medelhavsländerna samt i tropiska och
subtropiska Amerika. Många odlas som
prydnadsväxter, t. ex. Crocus och Gladiolus (se dessa ord)
samt Tigridia pavonia, tigerlilja (lökväxt
med få, stora, vanl. scharlakansröda blommor
och högt upp sammanvuxna ståndarsträngar;
från Mexiko), och Tritonia, »Montbretia» (T.
aurea och T. Pottsii, lökväxter med smärre, i
tvåsidiga ax sittande gula el. rödgula
blommor; från Sydafrika). Vilt i Sverige är endast
släktet Iris, svärdslilja, med de yttre
hyllebladen tillbakaböjda, de inre upprätta
och de tre stiftgrenarna bladlika, täckande
ståndarknapparna. Den gula svärdsliljan, I.
pseudacorus, som blir över meterhög och har
kraftig, vågrät jordstam, växer i kärr och vid
sjöstränder upp till Västerbotten. Den
blåblommiga I. sibirica odlas och har förvildats
på några ställen. Även många andra, mest
blå- el. violettblommiga arter odlas som
prydnadsväxter, t. ex. I. germanica och I. susiana
(med vågrät jordstam) samt de tidigt
vår-blommande I. xiphium (I. hispanica) och I.
xiphioides (med lök el. knölstam). I.
floren-tina och I. germanica lämna den officinella
violroten, rhizoma iridis. — Se bilder på
vid-stående färgplansch. G. M-e.
IrMektoml (av iris, regnbågshinnan, och
grek, ektomè, utskärning), en ögonoperation,
som i allm. tillgår så, att ett veck av
regnbågshinnan med en pincett framdrages genom
ett snitt vid hornhinneranden och avklippes.
I. har mångsidig användning. Så t. ex.
nyttjas den för att motverka tryckstegringen vid
glaukom (se d. o.), för att skapa en ny pupill
och därigenom förbättra synförmågan, om den
naturliga pupillen är täckt av en
hornhinne-fläck eller en linsgrumling, för att hindra de
skadliga följderna av alltför utbredda
sam-manväxningar mellan regnbågshinnans
pupil-lara del och linsen o. s. v. K. G. P-n.
Irldium, I r, en ädel metall, tillhörande
de tunga platinametallernas grupp, upptäckt
1803 av Tennant. I. har efter
saltlösningarnas växlande färg fått sitt om regnbågen
påminnande namn. Atomnummer 77,
atom
vikt 193,1, spec. v. 22,4, smpt 2,225° C.
Iridiummetallen är silvervit och ser ut som
polerat stål. I. är hårdare än platina, som det
annars mycket liknar. Iridiumpulver verkar
som platinapulver katalytiskt. I. är olösligt i
kungsvatten. Det brukas framför allt i
legeringar med platina, t. ex. i termoelement. I.
förekommer i naturen tills, m. platina och
os-mium. Årsproduktionen är omkr. 170 kg. I. B.
Iridotoml (av iris, regnbågshinnan, och
grek, tomé, skärning), en ögonoperation, vid
vilken iris endast genomskäres, utan att
någon del av denna borttages. I. utföres någon
gång i st. f. iridektomi (se d. o.). K. G. P-n.
Irigo’yen, H i p ö 1 i t o, president i
Argentina (f. 1856). Var 1881—1905 lärare vid en
flickskola, invaldes 1881 i
deputeradekammaren och blev småningom radikala partiets
ledare. I. spelade en
framträdande roll vid
revolutionerna 1890,
1893 och 1905 och var
1916—22 president (se
Argentina, sp. 38),
varvid han
beslutsamt upprätthöll
Argentinas neutralitet
under världskriget och
i Genève 1920 ivrade
för att alla stater
skulle få tillträde till
Nationernas förbund.
Han valdes ånyo 1928 (för tiden 1928—36), då
som kandidat för »personalistas», anhängarna
av I:s person. V. S-g.
Iris [!’-], grek, myt., personifikation av
regnbågen, vanl. gudarnas, särskilt Heras,
budbärerska. I. bär därför häroldsstaven
liksom Hermes. Hon framställes bevingad.
Iris [F-]. 1. (Anat.) Regnbågshinnan, en i
ryggradsdjurens öga bakom hornhinnan och
främre ögonkammaren men framom linsen
belägen hinna, i mitten försedd med ett hål,
pupillen. Hos blåögda människor saknas
färgförande celler i iris’ främre lager, hos
brunögda förekomma sådana talrikt. Emedan
regnbågshinnan är ogenomskinlig och har glatt
muskulatur för reglering av pupillens storlek,
tjänstgör den som ett diafragma: i nedsatt
belysning och mörker vidgas pupillen, i god
belysning och vid seende på nära håll minskas
den. ögat äger häri ett skydd mot alltför
starkt ljus, och genom avbländningen av de
optiskt oförmånliga randstrålarna minskas den
sfäriska aberrationen (se d. o.) och ökas
avbildningens djup. K. G. P-n.
2. (Bot.) Se Iridaceae.
Irisera, skifta i regnbågens färger.
Iriska litteraturen. Med kristendomens
införande på Irland under 400-talet följde
klassisk bildning och latinsk bokstavsskrift. Man
började då snart uppteckna den rika diktning,
som förut i minnet bevarats av den mäktiga
lärda kast, dit druider (se d. o.) och skalder
(fili) hörde. Druidernas prästerliga kall upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
