Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iriska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Iriska litteraturen
714
hörde efter kristendomens införande, men
skaldernas klass vann ny styrka, gynnades
med stora privilegier och smälte senare
samman med barderna (se Bard), som förut haft
lägre rang. Stora skolor uppstodo icke blott
för studiet av teologi och klassisk litteratur
utan även för lagkunskap och skaldekonst
m. m. Mot vanligheten under medeltiden
odlades i dessa skolor landets eget språk, och
de bästa lärarna voro ofta lekmän. Frånsett
de delvis förkristna oghaminskrifterna (jfr
O gham), utgöras de äldsta iriska
språkminnesmärkena av s. k. glossor i latinska
manuskript från 700- och 800-talet, vilka dock
uteslutande ha språkligt intresse. Först från
1100-talet har man litterära iriska texter,
men mycket av deras innehåll är betydligt
äldre, än vad handskrifternas ålder och
språkformen antyda. —■ Intressantast i denna litt.
äro de fornsagor av delvis mytisk, delvis
heroisk karaktär, vilka hörde till skaldernas
fasta repertoar (en skald skulle kunna
utantill 350 sådana sagor) och av vilka mer än
100 bevarats. Somliga behandla de olika
stammarnas första invandring till Irland och deras
inbördes strider, andra äro mera mytiskt
färgade med skildringar av gudarna och deras
hemvist, dock oftast mer eller mindre kristet
omdiktade. En grupp sagor berättar om s. k.
imrama (»sjöfärder»); de märkligaste äro
Brans, Maelduins och S:t Brendans. Dessa
färder gälla alltid de lycksaligas öar och
andra underland. Besläktade med imrama äro
därför de mera kristet färgade visionerna om
himmel och helvete, t. ex. »Adamnaus vision».
Den iriska visionslitteraturen hade under
medeltiden ett vidsträckt inflytande och har
påverkat såväl den isländska Solsången
(Solarljöd) och det norska Draumekvædet som
Dantes »Divina commedia». — En storartad
sagokrets utgöres av den Röda grenens
sago-cykel, som grupperar sig kring konungen av
Ulster, Conchobhar, och hans kämpar, främst
bland dem Cuchullin. Den berömdaste av
hithörande sagor, Tåin bö Cüailnge
(Boskapsro-vet i Cuailnge), handlar om det krig, som
utkämpades mellan Ulster och Connaught med
anledning av att drottning Medb låtit från
Ulster bortröva tjuren Dond. En annan
mångskiftande sagokrets är O i s i n -(O s s i a n -)
cykeln om Fionn Mac Cumhaill och hans
män, de s. k. fianna. Den har varit mera
folklig och lever alltjämt i sägner, ballader och
fantastiska sagor. Man har gissat, att den
isländska släktsagan stått i något slags
beroende av den forniriska sagan. Säkert är
emellertid, att redan den fornengelska
Beo-wulfdikten till stor del bygger på material,
hämtat ur den iriska Oisineykeln, som också
påverkat den nordiska formen av
Volsunga-sagan och satt åtskilliga andra spår i den
isländska diktningen. Då de kymriska
källorna för Artusdiktningen gått förlorade,
måste man, för att rätt förstå dess innehåll,
gå till det besläktade iriska material, som
träffas såväl i Röda grenens cykel som i
Oisineykeln. I nyare tid har Swift hämtat
uppslaget till »Gullivers resor» från iriska
imrama och Oisinsagor, liksom naturligtvis de
anglo-iriska författarna flitigt öst ur Irlands
gamla sagoskatt. Oisincykelns ballader ha
också givit Macpherson (se d. o.) uppslaget till
hans Ossianssånger, som dock äro ett plagiat.
En rik diktning i bunden form har
bevarats, karakteriserad av konstrik byggnad och
musikaliskt välljud. Särskilt naturlyriken
står högt. En stor del av den versifierade
diktningen utgöres emellertid av
genealogiska, topografiska och historiska minnesverser
utan poetiskt värde men intressanta från
historisk synpunkt. Dessa dikter ha också i
stor utsträckning använts av historieskrivare.
— Flera omfattande krönikeverk ha bevarats,
det äldsta författat av Tighernach O’B r aoin
(d. 1088). Ännu så sent som 1632—36
författades »De fyVa mästarnas krönika» i ett
kloster i Donegal. — Den religiösa
litteraturen är till stor del skriven på latin, men
redan den helige Patrik, som anses ha vistats
på Irland 432—461, har diktat en hymn på
iriska, bevarad i »Book of Armagh». Många
biografier över irländska helgon ha bevarats
såväl på latin som på iriska. — De forniriska
lagarna, Brehoernas lagar (av
breith-eamh, gen. breitheamhan [uttal brehö’n],
domare), ha bevarats bl. a. i det stora
samlingsverket Senchus Mor (Den stora gamla
kunskapen). De ha ej influerats av främmande
rätt och innehålla rättssedvänjor från
för-kristen tid. Stora delar ha visat sig vara
skrivna på vers av mycket ålderdomlig art.
På 1600-talet efterträdes den forn- och
medeliriska litteraturen av den nyiriska, som
kan sägas börja med Ge of f r ey K e a t ing
(Seathrfin Céitinn, d. omkr. 1650), vars
Ir-landshistoria fram till år 1200, »Foras feasa
ar Éirinn» (fullbordad 1634), är den enda
framställning av Irlands historia på iriska,
som skrivits för en större läsekrets. Fastän
samtidig med »De fyra mästarnas krönika» är
den av helt annan art. Medan krönikan nöjer
sig med ett torrt uppradande av fakta med
källornas ord och gammaldags skrivsätt,
berättar Keating på ett friskt och levande språk
och med egna reflexioner. »Foras feasa» har
också varit spridd i en mängd handskrifter
och flitigt läst, men den trycktes i
fullständigt skick först 1902. övriga prosaförfattare
under 1600- och 1700-talet torde ej kunna
tillmätas litterär betydelse. Den hänsynslösa
undertryckningspolitiken gentemot alla
yttringar av gaelisk kultur hindrade
framkomsten av prosalitteratur, som i regel är för
skrymmande att spridas i avskrifter. Bättre
var det ställt med poesien, som i avskrift och
genom muntlig tradition fick stor spridning.
Kraftigast hölls den lyriska traditionen
levande i Munster. Ett karakteristiskt motiv i
denna lyriska diktning är drömmen om
Irland i gestalt av en drottning, vars skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
