Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iriska litteraturen - Iriska språket - Irisk konst - Iritis - Irkutsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Iriska språket—Irkutsk
716
skildras i livliga färger och som bådar snar
befrielse från det engelska oket. Blott en
ringa del av denna poesi har kommit ut i
tryck. Det mesta ligger gömt i
manuskriptsamlingar, en stor del i privat ägo.
Farligare för den gaeliska litteraturen än
den brutala undertryckningspolitiken var den
anglisering, som särskilt efter hungersnöden
1846 tog mycket stark fart, varigenom den
gaeliska diktningen miste sin publik. Denna
anglisering hejdades först i någon mån av
den år 1893 bildade föreningen Gaelic league
(Connradh na gaedhilge), och en modern
gaelisk litteratur har därefter börjat växa fram.
I spetsen har därvid gått professor Douglas
H y d e (se d. o.), en av Gaelic leagues
stiftare. Såsom lyriska diktare förtjäna
nämnas Osborn Bergin (pseud. C r a d h
C r o i d h e É i g e a s) och T a d h g O’D o n
n-chadha (pseud. Törn a), båda professorer
i keltiska språk. På prosans område är fader
Peter O’L e a r y (Peadar Ua Laoghaire) en
betydande stilist med stort inflytande på den
nya litteraturen. Hans originella
folklivs-skildring »Séadna» (sv. övers. »Schiane»,
1921), har blivit det nya Irlands
nationalverk. Bland övriga författare förtjäna
nämnas PädraicPearse (sed. o.), novell- och
skådespelsförfattare samt ledare för
påskupproret 1916, P ä d r a i c O’C o n a i r e,
novellförfattare, och P ä d r a i g O’S iochfhradha
(pseud. An Seabhac), humoristisk
folk-livsskildrare. En kraftig rörelse för
gaelisk dramatik har på senare åren gjort sig
gällande, och en gaelisk teater med rik
repertoar har varit verksam i Dublin och förmått
hålla sig uppe även ekonomiskt. — Den
största svårigheten för den nygaeliska
litteraturens blomstring ligger däri, att den bildade
klassen är engelsktalande. Gaelisk litteratur
har därför måst i stor utsträckning stanna i
tidskrifter eller spridas i form av småskrifter
och läseböcker för skolorna. Sedan gaeliskan
efter Irländska fristatens tillkomst blivit
obligatorisk i alla dess skolor och officiellt
språk jämte engelskan, ha dock förhållandena
blivit bättre. — Om på engelska skriven litt.
i Irland se Engelska litteraturen.
Se i övrigt Douglas Hyde, »A literary history
of Ireland» (6:e uppl. 1910); Eleanor Hull,
Utsikt över Irkutsk.
»A textbook of irish literature» (2 bd, 1907—
08); E. Windisch och W. Stokes, »Irische
Texte» (1880—1909); Kuno Meyer, »Selections
from ancient irish poetry translated» (1911).
C. W. v. S.
Iriska språket, det gaeliska språk, som
talats och ännu fortlever på Irland. Från i:s
äldsta skede räknar man de med
oghamalfabe-tet upptecknade, omkr. 300 korta
gravskrifter (sannolikt mestadels från 400- och
500-talet), som påträffats i olika delar av
Storbritannien, mest på Irland. De tidigaste
litteraturminnesmärkena äro korta förklarande
noter i latinska handskrifter. Språket i dessa
noter, kallat forniriska (700—900-talet), är
redan starkt föryngrat; så ha t. ex.
deklina-tionsändelserna försvunnit. Först i
medel-iriskan (omkr. 1100—1600) framträda de
särdrag, som skilja i. från höglandsskotskan och
manx (jfr Gaeliska språket och
litteraturen). Skiljaktigheterna, i själva
verket oväsentliga, bli särskilt märkbara genom
i:s starkt ålderdomliga ortografi. Att man i
nyirisk tid (från omkr. 1600) kan anse i. som
mer än enbart en gaelisk dialekt beror
särskilt på uppkomsten av ett självständigt iriskt
litteraturspråk. — Från att under medelirisk
tid ha varit även Skottlands litteraturspråk
trängdes i., särskilt från 1800-talet, genom
Englands centralisationssträvanden alltmer
tillbaka, vilket dess upphöjelse till Irländska
fristatens riksspråk (1922) knappast förmått
motverka. Språket skrives dels med ett
särskilt alfabet, det iriska el. »angelsaxiska»,
utvecklat ur det latinska (jfr O g h a m), dels
med vanlig skrift.
Litt.: J. Vendryes, »Grammaire du
vieil-irlandais» (1908); R. Thurneysen, »Handbuch
des Alt-Irischen» (2 dir, 1909); G. Dottin,
»Manuel d’irlandais moyen» (2 dir, 1913); P.
S. Dinneen, »An irish-english dictionary» (ny,
utvidgad uppl. 1927). A. Lbd.
Irisk konst, se Irländsk konst och
Keltisk arkeologi.
Irltis, inflammation av regnbågshinnan
(iris) i ögat. Se ögonsjukdomar.
Irku’tsk, stad i sovjetryska området
Sibirien, mitt emot Irkuts inflöde i Angara och
vid Sibiriska järnvägen; 98,979 inv. (1926).
I. har breda gator och ståtliga offentliga
byggnader. Flera av
stadens kyrkor sägas ha
uppförts av svenska
ingenjörofficerare, vilka förts som
fångar till I. efter
Polta-vaslaget. I. är ett
kulturcentrum för Sibirien
och har sedan 1918 univ.
(2,180 stud. 1927),
geofy-siskt observatorium
(grundat 1886) och museum. Av
lärda samfund finnas ett
medicinskt (stiftat 1921)
och en sektion av Ryska
geografiska sällskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
