Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irún - Irwin, Edward Frederick Lindley Wood - Irving, Edward - Irving, sir Henry (John Henry Broddrib) - Irving, Washington - Irvingia - Irvingianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
Irün—Irvingianer
746
Iriin [-o’n], stad i sp. prov. Guipüzcoa, vid
Bidasoa. mitt emot fr. badorten Henday; 14,028
inv. (1921). Gränsstation på järnvägslinjen
Madrid—Paris. Järnverk.
Irwin [ä^coin], Edward Freder i ck
Lindley Wood, baron I., vicekonung av
Indien (f. 1881), son och arvinge till 2:e
vis-counten Halifax (se d. o., sp. 299). Han
var 1910—25 (konservativ) led. av underhuset
samt var okt. 1922—jan. 1924
undervisningsminister och nov. 1924—nov. 1925
jordbruksminister. Från 1926 är han vicekonung av
Indien och har på denna post vunnit
erkännande för fasthet och moderation. V. S-g.
Irving [ö’virj], Edward, skotsk präst (1792
—1834). Blev efter naturvetenskapliga
studier teolog och anställdes 1822 som predikant
i Londons skotska församling. Där blev han
dagens modepredikant
och samlade tusentals
åhörare. Från 1825
framträdde han med
en utpräglat
apoka-lyptisk förkunnelse,
som hade sin bakgrund
i franska revolutionen
och Napoleonskrigen.
I. sökte nu uppvisa
statskyrkans förfall
och ivrade för att den
apostoliska tidens
ordningar, främst dess
nådegåvor, skulle förnyas. 1830 bröt en
extatisk rörelse fram i kretsarna kring I. med
tungomålstalande och upprörda möten. I., som
1832 på grund av sin skrift om Kristi syndiga
människonatur blivit avsatt av den skotska
kyrkan, var siälv ej extatiker och sköts
därför snart åt sidan av de nya profeterna. Vid
sin död var han nästan glömd, men den nya
rörelsen uppkallades efter honom (jfr I
r-vingianer). Hg Pl.
Irving [5’viij] , sir H e n r y (hette eg. J o h n
Henry Broddrib), engelsk skådespelare
och teaterledare (1838—1905). I. var 1856—71
anställd vid olika teatrar i England och
Skottland och från 1871 vid
Lyceum theatre i
London, som han från
1878 under skilda
perioder själv ledde. Han
spelade sedan 1883
upprepade gånger i
Amerika. Bland I:s
roller märkas Hamlet,
Kung Lear, Macbeth,
Othello och Jago,
Cym-beline, Shylock,
Richard III, kardinal
Wolsey i »Henrik
VIII», Coriolanus och Petrucchio i »Så tuktas
en argbigga». I. var sin tids store engelske
skådespelare, som med flödande fantasi,
lidelse och humor skapade ett originellt och
skiftande galleri av karaktärer, helst utöver
vanliga mått och gärna med en dragning åt
det demoniska. I. adlades 1895 och blev fil.
hedersdr i Dublin. Biogr. av A. Brereton (2
bd, 1908). G. K-g.
Irving [ä’virj], Washington,
nordamerikansk författare (1783—1859). Gjorde 1804—
06 en europeisk resa och utgav 1809 den
humoristiska »History of New York by Diedrich
Knickerbocker», varefter han 1810—17 var
anställd i den fäderneärvda grosshandeln,
sedan 1814 som dess representant i Liverpool.
Efter dess konkurs 1818 ägnade sig I. åt
författarskap. Redan
»The sketch book»
(1820; sv. övers. 1888)
gjorde I. mycket
populär i Europa;
»Brace-bridge Hall» (1822; sv.
övers. 1865), »Tales
of a traveller» (1824;
sv. övers. 1865), »The
life and voyages of
ChristopherColumbus»
(1828; sv. övers. 1893),
»The conquest of
Granada» (1829; sv. övers.
1830—31), »The Alhambra» (1832; sv. övers.
1833) m. fl. arbeten befäste ytterligare hans
ställning som underhållande skildrare med
klar och livlig stil, älskvärt lynne och
god iakttagelse; ehuru han tog upp några
karakteristiska hemlandsmotiv (»Rip van
Winkle» m. fl.), hade han inga typiska
amerikanska drag. I. hade hela tiden vistats
i Europa (1825—29 i Spanien, sedan som
legationssekr. i London) men återvände 1832
till Amerika, där han förblev med
undantag för åren 1842—46, då han var
amerikansk minister i Madrid. Han skrev
alltjämt skisser, berättelser och biografier, bl. a.
en biogr. över G. Washington (5 bd, 1855—
64). — I. hade stor betydelse som
kulturförmedlare mellan Europa och Amerika; han var
i sitt land en pioniär som novellist och
biograf. — Sami, verk i 28 bd 1880, i 40 bd 1897
—1903; monogr. av P. M. Irving (4 bd, 1862
—64), C. A. Ingraham (1922) och G. Hellman
(1925). R-n B.
IrvFngia, bot., se D i k a t r ä d.
Irvingiäner [öv-], populär, av medlemmarna
själva ej erkänd beteckning på den s. k.
katolsk-apostoliska kyrkan, vars
upprinnelse var den kring E. Irving (se d. o.)
separerade församlingen. Vid sidan av Irving
framträdde som rörelsens förgrundsmän
bankiren Henry D r u m m o n d (se d. o.) och
advokaten John Bates Cardale (1802
—77). Den senare blev dess organisatör och
utsågs 1833 till »apostel». Snart
återupplivades fornkyrkans ordning med. apostlar,
profeter, evangelister och herdar, och sju
apoka-lyptiska församlingar skapades. Med
1840-talet inträdde rörelsen i en romaniserande
period. Nu kallade sig samfundet »den
katolsk-apostoliska kyrkan» och ville därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
