Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isbrytare - Isbräcka - Isbränna - Isbåt - Iscensättning - Ischemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Isbräcka—Ischemi
756
Schematisk vertikal- och horisontalsektion av en
isbrytare.
av propellerdrivna järnfartyg kommo i. till
användning. I. skilja sig från andra fartyg
genom väsentligt grövre materialdimensioner,
större maskinstyrka och avvikande skrovform,
särskilt på förskeppet och stävarna.
Två huvudtyper finnas, den europeiska
och den amerikanska. Grundprincipen
för den förra består däri, att fartyget med
stor maskinkraft föres mot isen, så att
förskeppet drives upp på och krossar denna
genom sin tyngd. Först byggdes dylika i. med
skedformat förskepp och en förstävsvinkel mot
isplanet av omkr. 40°. Denna förskeppsform,
den s. k. hamburgska, har visat sig mindre
tillfredsställande, enär i. vid grövre is lätt
stannar och måste taga ny ansats. Det
skedfor-made förskeppet ersattes därför omkr. 1890 med
en skarp bogform och betydligt mindre
stävvinkel (omkr. 20°), vilket numera uteslutande
nyttjas för i. av den europeiska typen. Isen
sönderspräckes genom fartygstyngden, men den
Finländska isbrytaren »Jääkarhu» under gång i is.
skarpa bogen skär och klyver dessutom isen,
vilket utom vid mera grov is eller packis
sker utan förnyade ansatser. I. av amerikansk
typ ha skarpt förskepp och liten stävvinkel
samt en särskild förpropeller, som vid
upprepad omkastning av rotationsriktning alstrar
vattenvirvlar, vilka underlätta den mekaniska
iskrossningen såväl genom sugning under isen
som bortförande akteröver av lösbruten is och
issörja. Denna typ, som 1888 uppkom i
Amerika, har med mycket gott resultat använts
först på Stora sjöarna och därefter i Finland,
Ryssland, Sverige m. fl. länder, där flertalet
större och modernare i. byggts enl. denna typ.
Den första praktiskt brukbara i. var
»Eis-brecher I», konstruerad för Hamburg 1871
av Fr. Steinhaus. Skandinaviens första i.
byggdes 1877 för Oslo, Danmarks 1883,
Finlands 1890 och Rysslands 1897. Flera
moderna i. ha sedan tillkommit i dessa länder.
I Sverige byggdes den första i.,
»Isbrytaren I» (numera försåld), för Göteborg 1883,
varefter 1894 följde »Bore» för Malmö, 1895
»Isbrytaren II» och 1917 »Isbrytaren III» för
Göteborg, 1897 »Isbrytaren I» och 1915
»Isbrytaren II» för Stockholm. Norrköping,
Gävle m. fl. hamnstäder äga också i. av större
eller mindre storlek. Svenska staten lät 1925
bygga den moderna »Statsisbrytaren».
I. ingå i vissa örlogsmariner, men dessa
tagas även i anspråk för handelssjöfartens
behov. Sålunda ingår i sv. marinen
»Stats-isbrytaren». Finlands marin har fem och den
ryska sex i., däribland den från 1928 års
undsättningsexpedition till Spetsbergen kända
»Krassin». Ax. L.;ö-g.
Isbräcka kallas den lodräta isvägg, som
bildas, där landis utmynnar i vatten, genom
vars smältverkan och lyftkraft isberg lösgöras
och i. utbildas. Se bild på plansch till
Antarktis. G. D. G.
Isbränna, isbetäckning på odlad mark, som
uppkommer, då ytvatten fryser, skadlig för
sädes- och vallplantor. I. förhindras genom
omsorgsfull planering av åkerfälten och deras
uppläggning i kullriga tegar, skilda genom
vattenfåror. H. J. Dft.
Isbåt, lätt men starkt byggd båt, försedd
med tre kölar eller medar för att även kunna
dragas på isen. I. nyttjades förr för
post-föring mellan öar och fastland etc. men föllo
ur bruk 1893. 1929 började dock i. åter
användas mellan danska öarna. Ö-g.
Iscensättning (fr. mise-en-scène),
sammanfattande benämning på de yttre anordningar
(dekoration, kostym, belysning, gruppering
m. m.), vilka krävas för ett teaterstyckes
framförande på scenen (se Regi). G. K-g.
Ischemi (av grek. i’schéin, hämma, och
hal’-ma, blod), blodfattigdom; vid allmän i. är
blodmängden (se Blod, sp. 537) i kroppen
minskad. Lokal i. beror ofta på en lokal
hämning av blodtillförseln genom
förträngning av de tillförande ådrornas vidd,
förändringar i kärlväggen (seArterioskleros),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
