Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islam - Islamitisk - Islamitisk konst - Island - Kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Islamitisk—Island
770
helgondyrkan. Denna nya rörelse utgick från
Nedjd, det inre Arabien, där A b d e 1 w a
h-häb stiftade en puritansk sekt; efter honom
kallades dess medl. vahhabiter. De sökte
återställa i:s lära i dess ursprungliga renhet,
motsatte sig den överdrivna dyrkan, som
ägnades Muhammeds person, hans namn, hans
födelsestad och hans grav, fördömde helgondyrkan
som avguderi och ogillade bruket av
sidenkläder, rosenkransar och tobak. I det inre
Arabien grundade Abdelwahhäbs anhängare
ett mäktigt rike (se Arabien, sp. 1205 ff.).
Till framställningen där kan nu fogas, att
Ibn Saud 1924 erövrade Meeka och sedan dess
såsom konung av både Hidjaz och Nedjd
intager en mycket stark ställning. — Den
viktigaste moderna islamitiska sekten är b
a-b i s m e n i Persien, stiftad av Ali
Muhammed från Schiraz (d. 1850). Han kallade sig
B ä b, »port», med samma betydelse som Jesu
ord »jag är vägen». Sekten, som visade
upproriska tendenser, förföljdes med grymhet,
särskilt efter ett mordförsök mot schah
Nasr-eddin 1852. Babismens läror utgöra en på
emanationsteorien (Mose, Kristus,
Muhammed och Bab äro stigande emanationer av
Gud) vilande panteistisk sufism, utan
asketism och med starka etiska krav. Månggifte,
konkubinat, skilsmässa, tiggeri, opium och
tobak förbjudas. Kvinnan likställes med
mannen, och demokratiska reformer krävas.
Sammanlagda antalet muhammedaner torde
i våra dagar uppgå till omkr. 220 mill.
övervägande muhammedanska länder äro i Asien:
Arabien, Syrien, Asiatiska Turkiet, Persien,
Afganistan, Belutsjistan, Turkestan samt
Ost-indiska öarna; i Afrika: Marocko, Algeriet,
Tunisien, Tripolis, Egypten, Sahara, Nubien,
Sudan och övre Guinea. Därjämte äger i.
många bekännare även på andra håll.
I. har trots sina betänkliga brister djupt
ingripit i mänsklighetens utveckling. Ej så
få obildade naturfolk ha denna religion att
tacka för sina första steg på civilisationens
bana, och i synnerhet i Afrika, där
kristendomen aldrig funnit någon synnerligen
gynnsam jordmån, betecknar i:s utbredande bland
de hedniska folken ett avgjort framsteg. I
våra dagar har den intima beröringen med
den moderna europeiska kulturen givit
upphov åt en ny rationalistisk strömning,
särskilt i Indien och Turkiet. Det senare landet
genomgår f. n. under Kemal pascha en djupt
ingripande europeiseringsprocess.
På den vetenskapliga och sköna
litteraturens område har i., särskilt under medeltiden,
intagit ett mycket framstående rum (se
Arabiska litteraturen, Persiska
litteraturen och Turkiska
litteratu-r e n). Till följd av en i traditionen bevarad
bestämmelse, som varnar för avbildningar av
människor och djur, har i. ej någon
monumental bildkonst (plastik, måleri) men
däremot ett betydelsefullt miniatyrmåleri (se
Muhammedansk konst).
Litt.: A. Müller, »Der Islam» (2 bd, 1885—
87; i Onckens historieverk); I. Goldziher,
»Muhammedanische Studien» (2 bd, 1888—
90), »Die Religion des Islam» (i »Kultur der
Gegenwart», I, 3, 1, 1906) och »Vorlesungen
über den Islam» (i
»Religionswissenschaft-liche Bibliothek», bd 1, 1910; 2:a uppl. 1925);
M. Hartmann, »Der Islam» (1909) och »Fünf
Vorträge über den Islam» (1912); Houtsma m.fl.,
»Enzyklopaedie des Isläm» (1913 ff.); I.
Goldziher, »Islam fordom och nu» (1915); Chr.
Snouck Hurgronje, »Mohammedanism» (1916);
A. Guillaume, »The traditions of islam»
(1924). K. V. Z. (P.L.)
Islamitisk (se I s 1 a m), muhammedansk.
Islamitisk konst, se Muhammedansk
konst.
Island (isl. Island), Europas näst största ö,
i Atlantiska oceanen, mellan Grönland och
Skandinavien; ligger mellan 63° 24’ n. br.
(Dyrhölaey) och 66° 33’ n. br. (Rifstangi) samt
mellan 13° 27’ v. Igd (Gerpir) och 24° 31’ v.
Igd (Bjargtangar); 104,785 kvkm.
INNEHÅLL:
sp.
Kuster............. 770
Ytbildning......... 771
Geologi ........... 772
Klimat............. 772
Växtvärld ......... 772
Djurvärld ......... 773
Befolkning......... 773
Näringar........... 774
Kommunikationer...... 775
Statsfinanser........ 775
Undervisningsväsen ... 776
Författning och förvalt-
ning .............. 776
Flagga............... 777
Tidningspress ....... 777
Historia ............ 777
Litteraturanvisningar.. 783
Kuster. Med undantag av sydkusten, som
är jämn, sandig och utan inskärningar, äro
I:s stränder i allm. höga, branta och
sönderskurna av fjordar och bukter, mellan vilka
höga uddar och
halvöar skjuta ut
i havet (jfr
kartan). På v. kusten
märkas de stora
bukterna
Faxafjör-öur och
Breiöifjör-öur mellan
halvöarna Reykjanes,
Snæfellsnes och den
stora halvön i n. v.,
som är
sönderskuren av talrika
fjordar, Vestfirdir. På
n. kusten intränga
Hünaflöi,
Skaga-fjöröur, Eyjafjör-öur, Skjälfandi,
Axarfjöröur och Pistilfjöröur; den senare
om-slutes av halvöarna Melrakkaslétta (med
Rifstangi) och Langanes. ö. kusten har många men
täml. små fjordar, öarna äro fåtaliga. Vid s.
kusten ligger ögruppen Vestmannaeyjar,
utanför n. kusten Grimsey. — I. ligger på den
undervattensrygg, som sträcker sig från
Skottland till Grönland, och omges av en
submarin platå, 15—100 km bred och med
ett bottendjup av intill 200 m. Här finnas
Islands vapen.
I blått fält ett rött kors med
silverkanter.
X. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
