Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iso- - Isoanabaser - Isobarer - Isobaser - Isocyklisk - Isoëtes - Isoföreningar - Isogami - Isokatabaser - Isoklinalveck - Isokrates - Isokromatisk - Isokron el. Isokronisk - Isokronobaser - Isola - Isola bella, Isola madre - Isolani (Isolano), Johann Ludwig Hektor von - Isolateral - Isolation - Isolationsförmåga - Isolations(håll)fasthet - Isolator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Isoanabaser—Isolator
796
Jfr Atlantiska oceanen, sp. 413. —
I sohy é t e r (av grek. hyeto’s, regn),
»neder-bördskurvor», linjer genom orter med lika
stor nederbörd. — I s o h y’p ser (av grek.
hy’psos, höjd), »höjd- el. nivåkurvor», linjer,
som förena punkter på jordytan med samma
höjd. — I s ok line r (av grek. kWnein, luta),
linjer för lika magnetisk inklination.
Isoanabäser, geol., se Isobaser.
Isobärer (av grek. i’sos, lika, och ba’ros,
tyngd) el. Isobarometriska linjer,
de linjer, som på en synoptisk karta
sammanbinda orter, vilkas barometerstånd,
reducerat till havsytans nivå, är lika. Jfr
Klimat och Lufttryck. A. Å.
Isobäser (av grek. i’sos, lika, och baséVn,
stiga), linjer för lika landhöjning el.
nivåförändring (G. De Geer 1890). I de fall, då
landsänkning behöver särskiljas från landhöjning,
användas orden isokatabaser (av grek.
kata’, nedåt) och isoanabaser (av grek.
ana’, uppåt). Genom isobaskartor har bl. a.
erhållits en överblick över de nivåer, till vilka
det forna ishavet inom skilda delar av landet
nått upp och avlagrat den viktigaste
odlingsbara jorden. I de sällsynta fall, där linjer
för fullt samtidig landhöjning kunna
uppdragas, kallas de isokronobaser (av grek.
chro’nos, tid). En särskilt markerad lutning
(g r a d i e n t) förekommer ofta hos de forna
nivåplanen utefter tidigare deformationslinjer
i jordskorpan. G. D. G.
Isoca’rdia, musselsläkte av ordn.
Eulamelli-branchia, fam. Cyprinidae. Skalet är
hjärt-formigt. I. är känd sedan juratiden. I
Sveriges danien finnes en art, i nutida hav
(Europa, Kina, Japan) 5 arter, däribland en, som
under postglacialtiden levat vid Sveriges
västkust men som efter den postglaciala
värmetiden (yngre stenåldern och bronsåldern)
är stadd i utdöende. - R. H-gg.
Isocy’klisk, kem., se Cykliska
föreningar.
Iso’etes, bot-, se Braxengräs.
Isoföreningar, kem. Förstavelsen i so-
framför namnet på en organisk förening anger vanl.,
att kolkedjan innehåller en grenbildning och
att föreningen är isomer med en annan
organisk förening med ogrenad kedja. I. B.
Isogaml, se Befruktning, sp. 1099.
Isokatabaser, geol., se Isobaser.
Isoklinälveck, geol., system av veckade
lager, som blivit sammantryckta, så att veckens
skänklar bli parallella. I. kunna vara
upprätta, lutande el. överstjälpta. K. A. G.
Iso’krates (lat. Iso’crates), atensk författare
och lärare i vältalighet och stilkonst (436—
omkr. 338 f. Kr.). Han grundade en skola,
som fick stor betydelse och där utom talare
även statsmän och historiker utbildades. I:s
program lade i motsats till sofisternas vikt ej
blott vid formen utan även vid idéinnehållet.
Sina egna s. k. tal utarbetade och filade han
med oändlig möda och omsorg. I verkligheten
voro de icke avsedda att föredragas utan att
läsas och gjorde stort intryck på tidens
bildade publik. I. ivrade för Greklands
sammanslutning till gemensam kamp mot arvfienden,
perserna. I:s »panegyriska tal» av år 380 kan
sägas vara förebudet
till andra attiska
sjöförbundet; han har
senare för sina syften
vänt sig bl. a. till
konung Filip av
Make-donien. I:s filade form
verkar lätt tröttande;
hans betydelse som
politisk journalist har
först på senare tid
blivit uppskattad. I:s
skrifter ha utgivits av
bl. a. Fr. Blass (1891)
och Drerup (I, 1906). Jfr Fr. Blass, »Die
attische Beredsamkeit», 2 (2:a uppl. 1892); I.
Harrie, »Athenare» (1927). A. M. A.*
Isokromätisk kallas en fotografisk plåt,
som genom optisk sensibilisering och genom
att användas i samband med lämpligt
ljusfilter bibringats lika känslighet för spektrets
samtliga färger (jfr Fotografi, sp. 875).
Isokrön el. Isokrönisk (av grek. i’sos,
lika, och chro’nos, tid), upptagande lika lång
tid. I. kallas även sammanbindningslinjer på
en karta för orter, som från en viss
utgångspunkt kunna uppnås på samma tid (per
järnväg, båt etc.).
Isokronobaser, geol., se Isobaser.
Isola [i’zåla], it., ö.
Isola beJla, Isola ma’dre [i’zåla-], se B o
r-r o m e i s k a öarna.
Isoläni (rättare Isoläno), Johann
Lud-wig Hek tor, greve von I., österrikisk
kavallerigeneral (1586—1640), skapare (under
Wallenstein) av det lätta kejserliga
kavalleriet, kroaterna, i trettioåriga kriget. I. blev
överste 1625 och 1632 chef för samtliga
kroatförband. Han var en djärv och skicklig
kavallerianförare, var med vid Breitenfeld,
Nürnberg och Lützen, deltog 1634 i
förräderiet mot sin välgörare Wallenstein samt
erhöll härför gods och grevetitel. Han stred
s. å. vid Nördlingen. Wdt.
Isolateräl är en växtdel (blad, bål o. s. v.),
vars inre byggnad är lika på över- och
undersidan el. runtom. Motsats: d o r si v e
n-t r a 1 (se d. o.).
Isolation, avstängning, avskiljande.
Isolationsförmåga, se
Isoleringsförmåga.
Isolations(håll)fasthet, se
Isoleringsförmåga.
Isolator (se Isolera), kropp, som kan
betraktas som oledare för elektricitet; glas,
lack, kautschuk, porslin, olja, luft m. fl. äro i.
Strängt taget leda även dessa kroppar
elektriciteten, om än i mycket obetydlig grad,
jämfört med ledare (till vilka räknas metaller,
saltlösningar m. fl.). I allm. är en kropps
isolerande förmåga starkt beroende på
fuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
