Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Geografisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
Italien (Geografisk översikt)
818
Sardinien och Sicilien ävensom en del mindre
öar längs landets kuster, några öar vid
Dal-matiens kust samt i Dalmatien Zara med
område. Mot n. v., n. och n. ö. gränsar I. till
Frankrike, Schweiz, Österrike och
Jugoslavien; gränsen utgöres av Alperna; i n. ö.
övertvärar den Karstplatån. Italienska
halvön omges av Adriatiska, Joniska, Tyrrhenska
och Liguriska havet. Mellan Adriatiska och
Joniska havet går Otrantosundet, mellan
Sicilien och Tunisien ett blott 150 km brett sund
med ön Pantelleria, som tillhör I.; v. om
Sardinien utbreder sig Baleariska bäckenet. — I:s
nordligaste punkt är Glockner-Karkopf (Vetta
dTtalia), 47° 5’ n. br., den sydligaste på
fastlandet Capo dell’ Armi (Kalabriens sydspets),
37° 55’. Av öarna når Lampedusa längst mot
s. (35° 50’). Den italienska halvön har starkt
utpräglad längdutsträckning. Dess längd är
från Mont Blanc till Apuliens sydspets 1,135
km, den minsta bredden av den egentliga
halvön blott 135 km.
Kusterna äro mycket omväxlande och
i regel rikare på hamnar i v. än vid
Adriatiska havet. Genuabukten har branta
stränder och goda hamnar: Imperia, Genua,
Spe-zia. Toscanas och Latiums kuster äro
till-sandade av Arnos och Tibers avlagringar, och
här ligga mest utbyggda hamnar, ss. Livorno.
Mellan Toscana och det franska Korsika har
I. flera öar: Capraja, Elba, Pianosa, Giglio
m. fl.; från Monte Argentario gå längs
kusten sumpmarker, Maremmerna, Pontinska
träsken; först vid Gaetatrakten börjar ånyo
en bergig kust med Gaeta-, Neapel- och
Salernobukten, Sorrentohalvön, Pontinska
öarna, Ischia och Capri. Kalabriens kust är
i allmänhet bergig men fattig på hamnar;
från Apuliens låglänta kuster skiljes halvön
av Tarantobukten med den goda hamnen
Ta-ranto. Samma karaktär med låglänta
stränder, rika på laguner, bibehåller kusten upp
till Monte Garganos klipphalvö. N. härom
är kusten jämn, naturliga hamnar ha blott
Ancona och Rimini; därpå börjar Podeltat
med laguner och slam- och sandavsättningar,
som alltjämt växa ut i havet. Chioggia och
Venezia äro de enda hamnarna av betydelse
vid denna kust. I det genom världskriget
nyförvärvade området vann I. goda hamnar
på Istriens bergiga kuster, Trieste och Pola,
ävensom Fiume. Av Dalmatiska öarna
tillhöra Cherso och Lussin I., så även Lagosta
längst i s., mitt emot Monte Gargano.
Sardinien och Sicilien ha övervägande
bergskuster med flera goda hamnar.
I. består av två till sin natur vitt skilda
områden, Norditalien och den italienska
halvön. Norditalien är den kontinentala
delen av riket, i n. och v. uppfyllt av
Alperna, i övrigt omfattande Poslätten; mot ö.
tillkomma Karstplatån och delar av det
dalmatiska kustbältet. Alperna (se d. o.) nå
på franska gränsen i Mont Blanc 4,810 m;
det högsta självständiga massivet är Gran
Italiens vapen.
I rött fält ett silverkors.
Paradiso (4,061 m). Av Sydtyrolens
alpmas-siv ligga numera Ortler, Adamello och
Dolo-miterna helt på italienskt område. De
italienska Alperna stupa brant mot Poslätten;
på övergången till
denna ligga I:s
förnämsta sjöar, Lago
Maggiore, Lago di
Lugano, Lago di
Como, Lago dTseo.
Lago di Garda,
samtliga randsjöar,
bildade under
istiden genom
isero-sion och
moränav-lagring samt i
regel djupa.
Poslätten är en ung
flodslätt, bildad genom
utfyllning av
innersta delen av
Adriatiska havet
genom floder och glaciärer från Alperna
och Apenninerna, och växer alltjämt
genom ständigt fortgående deltaavsättning.
Po upprinner invid Monte Viso, mottager
från n. de vattenrika alpfloderna Dora
Ri-paria, Dora Baltea, Ticino, Adda, Oglio,
Min-cio m. fl., som uppsamla vattnet från de stora
alpsjöarna, samt från s. Tanaro, Secchia o. a.
i allm. korta och mindre vattenrika bifloder
från Apenninerna. Med Podeltat
sammansmälta i n. Adiges och Brentas delta; i n. ö.
märkas vidare floderna Piave, Tagliamento
och Isonzo. över slättlandet höja sig ö. om
Turin Monferratos bergland (716 m) samt
mellan Verona och Padova Bericiska och
Eu-ganeiska kullarna (421 m och 603 m).
Den egentliga italienska halvön har som
ryggrad Apenninerna (se d. o.), som i Gran
Sasso dTtalia i Abruzzerna nå 2,921 m ö. h.
Mellan Romerska Apenninerna, Abruzzerna
samt Neapolitanska Apenninerna och
Tyrrhenska havet utbreda sig de vulkaniska
Sub-apenninerna, följda av en rad kratersjöar,
Lago Trasimeno, Lago di Bracciano, Lago di
Albano m. fl., och längs Tyrrhenska havets
kuster talrika utslocknade el. verksamma
vulkaner. Endast Vesuvius är f. n. aktiv på
fastlandet, men solfatarer, fumaroler och
mo-fetter påminna jämte de fruktansvärt
förödande jordbävningarna om tidigare
vulkanisk aktivitet. Slättbygderna äro små och
spridda; de äro antingen flodslätter, ss. kring
Arno, Tiber m. fl. av halvöns i allm. korta
och vattenfattiga floder, el. kustslätter, ss.
Latiums på vulkanisk grund vilande kustslätt,
den rika och bördiga Neapolitanska
kampagnan utmed Tyrrhenska havet samt
Apuliens vid Adriatiska havet och Tarantobukten
fruktbara men längre inåt -land i
vattenfattiga kritkullar, murgie, övergående slätter.
På andra sidan Messinasundet fortsätta
Apenninerna på Sicilien, vars n. delar nå 1,900—
2,000 m. På ö. delen av ön reser sig Etnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
