Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Geografisk översikt - Geologi - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Italien (Geologi—Växtvärld)
820
vulkankägla (3,279 m), det utomalpina I:s
högsta bergstopp och ännu jämte Stromboli
och Vulcano på Lipariska öarna aktiv. —
Sardinien (se nedan) avviker till sin natur
mycket från I:s fastland, mot vilket det vänder
sin hamnfattiga östsida. I Gennargentu når
Sardinien 1,829 m. O. Sjn.
Geologi. I:s geologiska byggnad är
huvudsaki. betingad av den alpina
bergskedjeveck-ningen i krit- och tertiärperioderna, som får
sitt uttryck i de stora bergskedjorna Alperna
och Apenninerna (se dessa ord). Äldre än
dessa är ön Sardinien, som jämte Korsika,
Elba, delar av Toscana och Kampanien utgör
ett område av under paleozoisk tid veckat
land, tillhörande de hercyniska bergskedjorna,
vilket genom förkastningar och särskilt
genom inbrottet av Tyrrhenska havets
område fått sin nuv. form. Mellan Alperna och
Apenninerna inskjuta Poslättens
kvartärbild-ningar, vilka avslutas av Podeltat i
Adriatiska havet. Alpernas bergland går ned på
slätten, och i dalgångarna finnas spår av de
gamla glaciärerna, vilkas ändmoräner som
amfiteatrar avstänga dalgångarna och sluta
runt omkring sydändan av de stora sjöarna
(se Alperna, karta över sista
nedisnings-stadiet, sp. 633—634). De till I. hörande
delarna av Alperna räknas i v. till Penninska
alperna och i ö. till Dinariska alperna (se
Alperna, karta sp. 629—630). Intressanta
äro de eruptiva Adamello- och
Predazzomassi-ven i Trentino samt de marina
tertiärlag-ren i Vicentinsk-Veronesiska föralperna med
fossila fiskar och palmer. Västalperna
fortsättas på italienskt område av Havsalperna
och Liguriska alperna, vilka höra samman
med den apenninska bergskedjan. Från
kvar-tärtiden härröra på Sicilien förekommande
strandvallar med en marin molluskfauna, som
utom nu levande element från
Medelhavsfau-nan även innehåller vissa mera köldälskande
former. K. A. G.
Klimat. Beträffande klimatet hör I. till
jordens mest gynnade länder. Det skyddas av
Alperna mot kontinentala köldinbrott, havets
närhet mildrar allestädes
temperaturextre-merna, och bergskedjorna i det inre ge
upphov till riklig nederbörd, så att svårare
sommartorka förhindras. Mellersta och södra I:s
klimat, särskilt kuststräckorna^, kan
betecknas som det typiska Medelhavsklimatet
(Koppens »olivklimat»). Temperaturfördelningen
inom detta område är utomordentligt
likformig; sålunda äro medeltemp. för jan. och juli
i Livorno 7,1° C och 24,4°, i Rom 6,7° och
24,8°, i Neapel 8,2° och 24,2°, i Palermo 10,3°
och 24,9°. östkusten företer något extremare
förhållanden. Halvöns inre har i allm. något
lägre både sommar- och vintertemp. än
kusterna. Podalen har relativt kall vinter,
medan sommaren ej är nämnvärt svalare än
söderut. I Milano äro medeltemp. för jan.
och juli 0,2° C och 23,8°, i Alessandria -—0,5°
och 23,6°; i Alessandria har en temp. av 17,7°
en gång uppmätts. Även i fråga om
nederbördens fördelning på årstiderna avviker det
norditalienska klimatet från Medelhavstypen.
Det företer näml, nederbördsmaxima i maj
och okt. samt minima sommar och vinter.
Längre söderut blir vårmaximum mindre
utpräglat och inträder allt tidigare, medan
höstmaximum försenas, och i Syditalien har man
endast ett maximum, i nov. (el. dec.), medan
sommaren är regnfattig. De regnfattigaste
trakterna äro lågländerna i s., särskilt
Apu-lien, samt delar av Sicilien och Sardinien;
nederbördsmängden sjunker där på enstaka
platser under 50 cm om året. Däremot är
Poslätten väl bevattnad, med en
genomsnittlig årsnederbörd av mer än 90 cm. I
Florens uppgår nederbörden ävenledes till omkr.
90 cm, i Rom och Neapel till omkr. 80
cm. Vida större är nederbörden i
bergstrakterna; på Apenninernas västsluttningar
överstiger den flerstädes 150 cm, och i den
östligaste alpregionen förekomma
nederbörds-mängder på över 250 cm om året. Snö är
ingenstädes i I. någon okänd företeelse. I
Neapel faller snö i medeltal en gång varje år.
ödeläggande hagelfall förekomma ej sällan,
mest i Podalen. Ett gissel för Sicilien är
sciroccon, en häftig, mycket het och torr
stoftförande sydlig vind, som kan anställa stor
skada, om den uppträder vid olivernas eller
vinets blomning. En annan beryktad
företeelse är nordanvinden b o r a (se d. o.). I. är
trots den rikliga nederbörden ett soligt land.
Nederbörden faller mest i korta, häftiga
skurar med efterföljande uppklarnande;
molnigheten är därför även under vintern relativt
låg och antalet solskenstimmar stort.
Särskilt berömda för sitt härliga vinterklimat äro
(jämte den italienska Rivieran) stränderna av
de norditalienska alpsjöarna. E. P.
V äxtvärld. Ur växtgeografisk synpunkt
råder stor skillnad mellan norra och södra I.
Apenninerna utgöra en viktig
vegetations-gräns. Medan norra I. nära ansluter sig till
Mellaneuropa, har södra I. en rent mediterran
prägel, överallt är den ursprungliga
vegetationen starkt undanträngd. Den tätt bebyggda
Poslätten intages nu nästan helt av åkerfält,
kantade av fikon- och mullbärsträd, popplar
m. fl. Av den fordom rikliga skogen finnas
endast spridda rester, bestående av asp,
svart-och vitpoppel m. fl. På Alpernas och
Apenninernas sluttningar växa kastanjeskogar,
som högre upp ersättas av bokskogar. På
Apenninerna finnes kastanjeskogen ung.
mellan 200 och 1,000 m ö. h. Boken går upp till
närmare 2,000 m. Mångenstädes har den
ursprungliga mediterrana floran starkt
förändrats genom talrika införda arter, ss.
Opun-tia, Agave och Eucalyptus. Cypressen har
införts från Orienten redan i forntiden,
överallt utom i norra I. odlas oliven i stor skala
och sätter sin prägel på de lägre nivåerna.
Den går i mellersta I. till 400 m, i södra till
600 m ö. h. Här och där bildar pinjen gles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
