Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ithaka - Ithome - Itinerarium - Itio in partes - Ito Hirobumi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Ithome—Ito
888
Kustlandskap från Ithaka.
till stor del av kala och svårtillgängliga
klippor och är ung. 93 kvkm. I. var i forntiden
vida berömt som den homeriske sagohjälten
Odysseus’ fädernesland, men de bl. a. av
Schliemann gjorda försöken att återfinna
lämningar av de i Odysséen skildrade platserna
ha lika litet som Vollgraffs grävningar (1904)
lämnat något resultat. Stort uppseende har
väckts av W. Dörpfelds teori om ett
namnbyte, så att ön Levkas, som ligger n. om I.,
skulle vara det homeriska 1., vars namn
sedermera överflyttats på det nuv. I. Dörpfeld
har genom grävningar på Levkas sökt
bekräftelse på sin teori, dock utan att nå avgörande
resultat. Den nuv. huvudorten, som ligger på
öns s. del, är V a t h y. Litt.: H. Schliemann,
»I., der Peloponnes und Troja» (1869); W.
Voll-graff, »Fouilles dTthaque» (i Bulletin de
Cor-respondance Hellénique 1905); W. Dörpfeld m.
fl., »Alt-Ithaka» (1927). A. M. A. (M. Pn N-n.)
Ithöme (nygrek, även Vurkano), ett ung.
800 m högt berg i det grekiska landskapet
Messenien. I. var huvudplatsen för
messe-niernas motstånd mot spartanerna under förstå
messenska kriget i slutet av 700-talet f. Kr.,
senare akropolis (borg) för huvudstaden
Messene. På toppen låg Zeus Ithomatas’ tempel.
Itinerärium (av lat. i’ter, resa),
resebeskrivning, resehandbok. Hos romarna voro två
slags i. i bruk, dels i. scriptum, som innehöll
en förteckning på stationer mellan två
huvudorter och deras inbördes avstånd, dels i.
pic-tum, ett slags resekarta. Bland de förra
märkas de två Itineraria Antonini (bevarade i
bearbetning från 400-talet), upptagande
färdvägar till lands och sjöss inom Romerska
riket under kejsar (Marcus Aurelius
Antoni-nus) Caracallas tid; av de senare är blott
Tabula peutingeriana (en efterbildning från
1100-talet av ett romerskt original från
400-talet) bevarad. Litt.: K. Miller, »Itineraria
romana» (1916).
rtio in pa’rtes, lat., gående
åt skilda håll; omröstning, som
sker så, att olika
meningsfloc-kar gå åt olika håll; vid den
gamla tyska riksdagen
särskild omröstning i
religions-saker (se Corpus e v a
n-gelicoru m).
Ito Hirobumi, japansk
statsman (1841—1909 28/io). Var
samurai (adlig vasall) under
daimyoätten Mori av Choshu
(i v. Japan) och tillhörde en
krets av adelsmän, som
strävade att avvärja det
hotande västerländska
främlings-väldet genom den kejserliga
maktens återupprättande med
stöd av militära och politiska
hjälpmedel efter europeiska
mönster. 1863 lyckades han,
trots det ännu gällande
förbudet mot utrikes resor, smyga
sig ombord på ett engelskt fartyg och fick efter
ankomsten till London livliga och djupa
intryck av Europas makt och bildning. Efter sin
hemkomst, 1864, betroddes han med viktiga
underhandlingsvärv i de olika partiernas
inbördes förvecklingar. Han blev efter
stats-välvningen 1868 guvernör i den för
främlingarnas handel öppnade hamnstaden Hyogo-Kobe
och sändes 1870 till Amerika för studier ang.
myntväsendets reglering. Genom sin
tillstyrkan av guldmyutfotens och metersystemets
antagande gav han uppslaget till senare
finansiella och ekonomiska reformer. Han deltog
i Iwakuras stora ambassad till Amerika och
Europa (1871—73) och verkade efter
återkomsten i flera år dels som minister för allmänna
arbeten, dels som inrikesminister för Japans
nationella och intellektuella kulturutveckling.
Efter det kejserliga löftet av 1881 om
sammankallandet av en riksdag uppdrogs åt I.
att ombesörja utarbetandet av den nya
författningen. För detta ändamål företog han
under de följ, åren studieresor i Europa. Som
förarbeten till författningens införande
om-bildades adelsorganisationen 1884, då I.
utnämndes till greve, departementalstyrelsen
1885, då han utnämndes till premiärminister,
ävensom riksrådet 1888, vars president han
såväl då som flera gånger efteråt blev efter
sin avgång från andra höga ämbeten. Efter
grundlagens publikation febr. 1889 och
riksdagens sammankallande nov. s. å. blev I.
överhusets förste president. Som
premiärminister stod han i spetsen för regeringen 1892
—96 ävensom under kortare tider 1898 och
1900—01. I denna egenskap förberedde och
genomförde han kriget med Kina, varunder
han även förhandlade med Li Hung-chang om
fredsslutet i Shimonoseki (1895). Som
ickeofficiell underhandlare förberedde han
avslutandet av japansk-engelska alliansen 1902.
Även under förvecklingarna och kriget med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
