Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ito Hirobumi - Ito Yuko - Itongasi - I-tschang - Itú Ytú - Iturbide, Agustín de - Itureen - Itzehoe - Iudex - Iudicium - Iugerum - Iul. - Iulia - Iulius, ätt - Iulius Nepos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Ito—lulius Nepos
890
Ryssland ingrep han utan formlig
ämbets-anställning kraftigt i de politiska ärendena,
särskilt genom avslutandet av traktaten med
Korea i Söul (mars 1904). Han upphöjdes 1895
till markis och 1904 till furste. Efter freden
i Portsmouth 1905 genomförde han som
kejsarens högste representant i Korea (febr. 1906
—juni 1909) detta rikes ombildning till ett
japanskt lydland. Han mördades av en korean
26 okt. 1909 i Charbin vid ett möte med en
rysk beskickning. — I:s porträtt återges
på vidstående plansch. H-e.*
Ito Y u k o, greve, japansk amiral (1843—
1914). Var under kriget med Kina 1894—95
högste befälhavare över jap. flottan,
tillkämpade sig i Yaluslaget (sept. 1894) herraväldet
till sjöss och blockerade därefter kinesiska
sjöstridskrafterna i Wei-hai-wei intill
kapitulationen. Efter kriget blev I. marinstabschef,
greve (1907) och till sist storamiral. ö-g.
Itongasi, en Helgelseförbundets
missions-station i Natal, grundad 1909.
I-tschang, se I - c h a n g.
Itu, Y t ü, stad i brasilianska staten Säo
Paulo, nära Tietéfallen; 30,392 inv. (1920).
Uppblomstrande metall- och bomullsindustri.
Itu’rbide, Agustfn de, kejsare i Mexiko
(1783—1824). I. deltog som spansk officer
kraftigt i kuvandet av
upproren 1810—14 och
steg till general.
Under kampen mot den
liberala spanska
författningen i Mexiko
blev I. rörelsens
ledare, en provisorisk
junta förklarade okt. 1821
Mexiko oberoende, och
18 maj 1822 utropades
I. till kejsare
(Agustfn I), men
konflikter med kongressen
och armén nödgade honom att avgå 19 april
1823. I. gick i landsflykt men angrep i ett
manifest den nya regeringen, återvände juli
1824, arresterades genast och avrättades.
Iturèen (lat. Ituräè’a), ituréernas land.
Itu-réerna voro urspr. en arabisk ökenstam
(namnet sammanhänger med J e t u r, som i 1 Mos.
25: 15 uppräknas bland »Ismaels söner»). De
torde, när de först omtalas, ha bott ö. om
Jordan, trol. n. v. om oasen Djof. I samband
med arabiskt framträngande flyttade de
norrut, till trakten kring Jordans källor samt
sluttningarna av Libanon och Antilibanon (jfr
distriktnamnet Djedur, s. ö. om Hermon), och
uppblandades väl med där förut boende
ara-meisk befolkning. Deras nya rike omtalas
i 2:a årh. f. Kr.; huvudstad var Chalkis. En
konung av I., Ptolemaios (reg. 85—40 f. Kr.),
betalade tribut till Pompeius; Antonius lät
36 f. Kr. avrätta hans son och efterträdare
Lysanias. Därefter tyckes riket I. ha
upplösts i smärre områden, som senare tillföllo
Herodes den store och flera hans ättlingar.
Itzehoe [i’tsohä], stad i preuss. prov.
Schles-wig-Holstein, vid den segelbara Stör; 19.250
inv. (1925). Livlig industri (cement-, socker-,
maskin- o. a.). I. är Holsteins äldsta stad.
lüdex, lat. (plur. iüdices), domare.
Civilprocessen inleddes i Rom genom en
förhandling inför en överhetsperson (in iüre), som
därefter för tvistefrågans avgörande (in
iudi’-cio) tillsatte domare, iüdices, en el. flera, tagna
ur en i äldre tider bland senatorerna utsedd
domarkorporation, från Sullas tid delad i två,
sedan flera, dekurier. Ur denna togos även
de domare, som vid upphörandet av dömande
folkförsamlingar bildade s. k. quaestiönes
per-pe’tuae, domstolar för olika slag av
brottmål, under ledning av en praè’tor eller av
en iüdex quaestiönis. Rätten att fungera som
domare blev en politisk tvistefråga. C.
Grac-chus genomförde dess överlämnande till
rid-darståndet med uteslutande av senatorerna.
Sulla återställde den gamla ordningen, men
år 70 f. Kr. ordnades saken genom en
kompromiss, vars detaljer med tiden varierade.
Under kejsartiden sköts domarnas
verksamhet åt sidan, särskilt genom senatens
dömande myndighet samt hänvisning till
prae-fe’ctus u’rbi av kriminella, senare även av
civila mål. (E.St.)
Iudi’cium, lat., rättslig dom; omdöme;
omdömesförmåga.
lügerum, lat. (plur. iügera), »plogland»,
romerskt ytmått om 240X120 rom. fot (=
2,523,3 kvm). Två iugera utgjorde ett
here-dium och troddes ha av Romulus tilldelats
varje medborgare. Jfr Centuria.
lul., förk. för lat. lulius.
lülia. 1. Dotter till lulius Caesar, blev år
59 f. Kr. given till äkta åt Pompeius. Hon
avled redan år 54, och hennes död bidrog i
sin mån att påskynda utbrottet av
söndringen emellan de båda mäktiga männen. —
2. Dotter till Octavianus, förmäldes först med
hans systerson Marcellus, sedan med Agrippa,
därpå år 11 f. Kr. med Tiberius. Tidigt blev
hon känd för utsvävande vandel, slutligen till
följd därav (år 2 e. Kr.) förvisad till ön
Pandataria samt därefter till Rhegion, där
hon dog (år 14 e. Kr.). — 3. Den förras
dotter; hon hade liknande öden och dog efter
tjugu års landsflykt på ön Trimerus nära
Apu-lien. I samband med domen över henne har
man satt skalden Ovidius’ förvisning. (E. St.)
lulius, namn på en romersk patricisk ätt,
vilken skall ha härstammat från Alba longa
och ville leda sin härkomst från Aeneas’ son
lulus (el. Ascanius). En gren av ätten
omfattade Caesares; den är först känd från
andra puniska krigets tid. R. Tdh.*
lulius Ne’pos, västromersk kejsare (d. 480).
Utsågs 473 av östromerske kejsaren Leo I till
västromersk kejsare, fördrev 474 den till
kejsare utropade Glycerius men måste 475 fly
till Dalmatien undan sin härmästare O restes,
som gjort sin son Romulus Augustulus till
kejsare. H. Sgn.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
