Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ivan III Vasiljevitj (rysk storfurste) - 4. Ivan IV Vasiljevitj (rysk storfurste) - 5. Ivan V Aleksejevitj (rysk medregent) - 6. Ivan VI Antonovitj (rysk tsar) - Ivangorod (Estland) - Ivangorod (Polen) - Ivan Lejonriddaren - Ivanov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Ivangorod—Ivanov
898
m. m. (1503); han förde även
gränsfejder mot Sverige. Efter
sitt giftermål med Sofia, av
de grekiska Palaiologernas ätt,
betraktade han sig som de
ortodoxa kejsarnas arvtagare;
han lät kalla sig gosudar över
allt Ryssland. I. införde
västerländska konstnärer till sitt
hov och lät bygga bl. a.
Bla-govjesjtjenskij- och
Uspen-skijkatedralerna i Moskva.
I. IVVasHjevitj (1530
—84), den föregåendes sonson.
Blev storfurste vid faderns död
(1533), men styrelsen sköttes
eller vansköttes under hans
minderårighet av rivaliserande
stormansätter. I. kröntes 1547
till tsar. Början av hans
regering var lyckosam; han stod då under
inflytande av sin första hustru, Anastasia
Romanovna, popen Silvester och bojaren
Alek-sej Adasjev. Bojarernas makt minskades
till förmån för en enhetlig riksförvaltning,
ny lagbok och kyrkoordning utfärdades, hären
reorganiserades, bl. a. genom införande av
värvade skjttar, stréltsy. Kazan erövrades
1552, Astrachan 1557, varigenom Volga blev
en helt rysk flod. Efter Anastasias död
(1560) bröt I. med sina rådgivare, blev
alltmera misstänksam och grym samt fick
tillnamnet groznyj, den bistre,
förskräcklige. För att få tillträde ti 11 Östersjön förde
I. misslyckade krig mot Polen-Litauen
(särskilt om Livland) och Sverige, som 1583 bl. a.
vann områden i Ingermanland. Däremot
förvärvade kosacken Jermak Timofejev åt
Ryssland vidsträckta delar av Sibirien. — I.
påbörjade i Moskva den bisarra
Basiliuskate-dralen. Han var en högt begåvad och bildad
man, ofta onaturligt grym, ofta fylld av
ruelse över sina gärningar; han var åtta
gånger gift och dödade i vredesmod sin son
Ivan. Med en deserterad fältherre, furst
Kurb-skij, förde han en sällsam skriftlig dispyt,
utg. i ty. övers. 1921. Jfr K. Waliszewski,
»I. le terrible» (1904); om Ivan I—IV se även
K. Stählin, »Geschichte Russlands», I (1923).
I. V A 1 e k s e’j e v i t j (1666—96). Var
vid brodern Fjodors död (1682) närmast
arvs-berättigad men nästan sinnesslö. Han var
till sin död sin yngre broder Peter I:s
med-regent utan att ha något inflytande. I. var
fader till kejsarinnan Anna.
I. VI A n t o’n o v i t j (1740—64; reg. 1740
—41), se Anna Leopoldo vna. A. A-t.
Iva’ngorod [-gorøt], förstad till Narva,
Estland, vid Narova. Ruiner av den gamla
fästningen. Se även Narva. I. anlades av
ryssarna 1492 för att hindra svenskarna från att
landvägen underhålla förbindelser med
liv-ländska ordens land. Knut Posse och Svante
Nilsson (Sture) erövrade och förstörde 1496
fästet, vilket dock återuppbyggdes av rys-
Fästningen Ivangorod vid Narva.
sarna. 1581 intogs I. av Pontus De la Gardie.
Genom freden i Stolbova 1617 avträddes det
jämte det övriga Ingermanland till Sverige.
1704 återtogs det av ryssarna. Det tillhör
nu Estland och bildar en del av Narva under
namnet Janilinn. L. W:son M. (L. af P.)
Iva’ngorod [-gerat], po. Dublin, fästning i
polska vojevodskapet Lublin, vid Weichsel.
Fästningen anlades av ryssarna på 1840-talet.
I. var under världskriget av stor strategisk
betydelse, särskilt som vänstra flygelpunkt i
den befästa Weichsellinjen. Under
centralmakternas oktoberoffensiv 1914 utkämpades
v. om I. häftiga strider (slaget vid I.),
varvid fästningen var stöd för ryska 4:e
arméns (Ewerth) vänstra flygel. Under
centralmakternas stora sommaroffensiv 1915
framgick häravdelningen v. Woyrsch mot I., intog
17 juli den framskjutna fältställningen bakom
Islanka och genombröt 21 juli fästningens
främsta försvarslinje. Sedan Woyrsch
övergått Weichsel nedanför I. och när samtidigt
4:e österrikiska armén framryckte på högra
Weichselstranden, fick kommendanten,
ingenjörgeneral von Schwarz, order att utrymma
I., som 5 aug. besattes av centralmakternas
trupper. Ryssarna hade dessförinnan
undan-fört eller förstört allt av värde. L. af P.
Ivan Lejonriddaren, riddardikt. Se E u f
e-mia visorna. Jfr A. Blanck, »Folkunga
-tidsstudier», 2 (i Samlaren 1927).
Iva’nov [-of]. Flera ryska ikonmålare,
skulptörer och arkitekter under
1600—1800-talet ha burit detta namn. Andrej I v
a-novitj I., historiemålare (1772?—1848), en
av företrädarna för den ryska pseudoklassiska
akademistilen, var fader till Sergej
Andre j e vit j I., arkitekt och arkeolog (1822
—77), och till Aleksandr Andrej
e-vi t j I., berömd målare (1806—58). Den
sistnämnde fick sin första utbildning vid
konst-akad. i Petersburg, reste 1830 via Dresden
och München till Florens och Rom. Där kom
han i förbindelse med nasarenerna, vilkas
konståskådning fängslade hans mystiskt spe-
X. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
