Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacobi, Friedrich Heinrich - Jacobi, Hermann Georg - Jacobi, Karl Gustav Jacob - Jacobi, Moritz Hermann - Jacobs, William Wymark - Jacobsen, Carl Christian Hilmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Jacobi, H. G.—Jacobsen, C. Chr. H.
912
polemik med Fichte och Schelling; mot den
senare riktade han bl. a. »Von den göttlichen
Dingen und ihrer Offenbarung» (1811).
J. är en sentida men framstående
representant för ett slags rousseauanism, för en
dyrkan av den sköna själen, och hans
själv-upptagenhet avspeglar sig även i hans
filosofiska romaner. Hans betydelse för
romantiken är dock ej så stor, även om hans
tankar röra sig i samma riktning som dennas
antagande av den intellektuella åskådningen.
Sina sista år ägnade J. helt åt att utge
sina samlade skrifter (6 bd, 1812—15; bd 5
—6 red. av Fr. v. Köppen). Brev av J. finnas
bl. a. i hans samlade skrifter, i »Auserlesener
Briefwechsel» (utg. av Fr. v. Roth 1825—27)
och i hans av M. Jacobi utg. brevväxling med
Goethe (1846). Monogr. av F. Harms (1876),
Fr. A. Schmid (1908) och A. Frank (1910).
H. Schreiner, »Der Begriff des Glaubens bei
F. H. J.» (1921). En skildring av J. finns i
Atterboms »Minnen från Tyskland och
Italien» (2 bd, 1859). C. H-m.
Jacobi
kä’bij, Hermann Georg, tysk
indolog (f. 1850, prof, i sanskrit i Münster
(1876), Kiel (1885) och slutligen i Bonn (1889
—’1920). J., kanske den förnämste av [-nutida indologer, är den bäste europeiske
kännaren av jainismen (se d. o.), vars viktigaste
religionsurkunder han utgivit och översatt;
han har givit mycket betydande bidrag till
kännedomen om präkritspråken samt
behandlat Mahäbhärata och Rämäyana, Indiens
klassiska litteratur, estetik och filosofi, astronomi
och kronologi. J:s teori om en långt högre
ålder för vedalitteraturen (se Ved a) än den
allmänt antagna har stött på starkt motstånd
och torde ej längre vara hållbar. Genialt
är J:s verk »Compositum und Nebensatz»
(1897). J. Ch-r.
Jacobi [-kå’bi], Karl Gustav Jacob,
tysk matematiker (1804—51), av judisk
härkomst. Blev 1825 fil. dr i Berlin på en avh.
med analytisk behandling av teorien om bråk,
1827 e. o. och 1829
ord. prof, i matematik
vid univ. i
Königs-berg, där han skötte
professuren till 1842,
då han för sin hälsa
for till Italien, och
återvände sedan till
Berlin, där han
vistades till sin död. Led.
av sv. Vet.-akad. 1836.
— J:s matematiska
gärning omfattar
matematikens flesta
de
lar; särskilt märkliga äro hans
undersökningar om elliptiska funktioner, vilka han
behandlade från en ny synpunkt. J. införde
härvid Ø-funktionen i sin avhandling
»Funda-menta nova theoriae functionum ellipticarum»
(1829), vidare behandlad i senare avh. i
Crel-les Journal. Inom talteorien kompletterade
han Gauss’ arbeten; han sysselsatte sig bl. a.
med sönderdelning av tal i 2, 4, 6 el. 8
kvadrater. J. var en av de första grundarna av
determinantteorien och gjorde betydelsefulla
undersökningar ang.
funktionaldeterminan-ten. Han behandlade även dynamiska problem,
och 1866 utkommo J:s »Vorlesungen über
Dynamik». Han utgav vidare arbeten inom
va-riationsräkning, integralräkning, där han
särskilt behandlade dubbel- och
multipelintegraler, geometri med satser om ytors
krökningsförhållanden, geodetiska linjer m. m.
J. efterlämnade ett mycket stort antal
manuskript, sedermera delvis publicerade i Crelles
Journal. Bland hans arbeten märkas vidare
»Canon arithmeticus» (1839) och »Opuscula
mathematica» (1846—51). Hans »Gesammelte
Werke» (7 bd och suppl.-bd, 1881—91) utgåvos
av vet.-akad. i Berlin. Biogr. av L.
Königs-berger (1904). E.Ph.
Jacobi [-kä’bi], Moritz Hermann
von, tysk fysiker (1801—74). Blev 1835 prof,
i byggnadskonst i Dorpat, kallades 1837 till
Petersburg, där han 1847 blev medlem av
ryska vet.-akad. och kom att intaga en
framskjuten ställning. J. var en av
föregångsmännen för elektricitetens praktiska
användning, särskilt inom galvanoplastiken. G. H-r.
Jacobs [d^éPkøbz], William Wymark,
engelsk författare (f. 1865). Har skrivit en
mängd humoresker, mest från sjömanslivet,
av vilka »Sjögastar», »Frisk bris», »På kryss»
m. fl. föreligga på svenska.
Jacobsen, Carl Christian Hilmann,
dansk bryggare, konstsamlare och mecenat
(1842—1914), son till J. Chr. J. Blev student
1861, utbildades i utlandet till bryggare och
anlade 1870
bryggeriet Ny Carlsberg på
faderns mark. J.
ombyggde och utvidgade
det 1880—83, och det
blev snart det största
och modernaste
bayerska bryggeriet i
Danmark. Han
överlämnade det 1902 till
Carlsbergfonden (se d.
o.); från 1906 var han
dir. för både Gamle
och Ny Carlsberg. J.
var sin tids frikostigaste konstmecenat i
Danmark. 1879 stiftade han ett legat på 100,000 kr.
(senare ökat till 250,000) till prydandet av
Köpenhamns parker och torg med skulpturverk.
1882 grundade J. Ny Carlsberg-glyptoteket,
ett över hela Europa känt museum för dansk,
klassisk och fransk bildhuggarkonst. Det
överlämnades 1888 till staten, och
museibygg-naden uppfördes 1897 för allmänna medel; en
tillbyggnad för en av J. ytterligare skänkt
samling av klassisk, egyptisk och etruskisk
konst fullbordades 1907. J. upprättade 1896
en med Kunstmuseet förenad
avgjutningssam-ling; 1890 var han medstiftare av Kunstindu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
