Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jackson, Andrew - Jackson, Frederick George - Jackson, Thomas Jonathan - Jackson, Williams - Jacksonville - Jackträdet - Jacmel - Jacobæus, Hans Christian - Jacobellus - Jacobi, Friedrich Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Jackson, Fr. G.—Jacobi, Fr. H.
910
vat sällspord och varaktig popularitet. Litt.:
Biogr. av W. G. Sumner (2 bd, 1882) och A.
C. Buell (2 bd, 1904); J. Fiske, »Essays
histo-rical and literary», I (1902). V. S-g.
Jackson [d^äksn], Frederick George,
engelsk polarfarare (f. 1860). Företog 1888
en färd till Grönland, 1893 till Vajgatj samt
utforskade 1894—97 v. delarna av Frans
Josefs land (Jackson-Harmsworthexpeditionen).
Skrev bl. a. »The great frozen land» (1895)
och »A thousand days in the Arctic» (2 bd,
1899). O. Sjn.
Jackson [d^äksn], Thomas Jonathan,
nordamerikansk sydstatsgeneral (1824—63).
Blev 1846 artilleriofficer, deltog med
utmärkelse i kriget mot Mexiko, blev 1848 major
och tog 1852 avsked,
varefter han var
lärare i filosofi och
artilleritaktik vid
krigsskolan i Lexington till
krigsutbrottet 1861.
J. blev då
överstelöjtnant i sydstaternas
armé. Han avgjorde
genom ett djärvt
anfall till de
konfedere-rades förmån första
slaget vid Bull Run
(21 juli 1861) och fick
där av general Bee för sin orubbliga
uthållighet (»som en stenmur») det namn, S t o n
e-w a 11 Jackson, vilket alltsedan dess
allmänt använts om honom. Sin stora
strategiska berömmelse vann J., nu generalmajor,
genom sina mästerliga operationer i
Shenan-doahdalen våren 1862, där han i det längsta
höll sig uppe mot överlägsna
unionsstrids-krafter genom energiskt och skickligt bruk
av det offensiva försvarets konst. Från
She-nandoahdalen ilade J. till syd stat
shuvudstaden Richmonds undsättning och tog ärofull
del i de häftiga striderna i dess närhet 25
juni—1 juli s. å. Därefter var han anförare
för general Lees förtrupper under tåget till
Maryland, tog därunder (29 aug.) avgörande
del i andra slaget vid Bull Run och erövrade
(13 sept.) Harper’s ferry. J. stred tappert
vid Antietam (17 sept.) och anförde vid
Frede-ricksburg (13 dec.) de konfedererades högra
flygel, hade betydande andel i den där vunna
segern och befordrades till generallöjtnant. I
striden vid Chancellorsville (2 maj 1863) blev
J. vid återkomsten från en djärv
rekognoscering med en mindre trupp av misstag
beskjuten från sina egna linjer och avled några
dagar senare. J. var en varmt religiös, enkel
och rättfram krigarnatur, mästare i snabba
och överraskande truppförflyttningar samt
över huvud en av de skickligaste strateger
krigshistorien känner. Hans korrespondens
är delvis utgiven i »Life and letters of general
Thomas J. J. by his wife» (1892). Litt.: Biogr.
av R. L. Dabney (2 bd, 1864), G. F. R.
Hen-derson, »Stonewall J. and the american civil
war» (2 bd, 1900); J. H. Anderson, »Notes on
the life of J. (Stonewall) and on his
campaig-ning in Virginia» (1904); F. G. Bengtsson,
»Stonewall J.» (i Ord och Bild 1929). V. S-g.
Jackson [d^äksn], Williams,
nordamerikansk indoiranolog (f. 1862), sedan
1895 prof, vid Columbia university. Av J:s
arbeten märkas hans Avestagrammatik och
-läsebok, »Zoroaster» (1899) och översikten av
iransk religion i W. Geiger och E. Kuhn,
»Grundriss der iranischen Philologie», II (1896;
ny eng. uppl. 1928). J. Ch-r.
Jacksonville [d^ä’ksnvil], stad i Florida,
U. S. A., vid S:t John’s river, nära
mynningen; 95,450 inv. (1925). Viktig hamnstad,
export av sydfrukter och virke. Livligt
besökt vinterkurort. Skeppsvarv, gjuterier,
maskinverkstäder, sågverk m. m.
Jackträdet, dets. som jakträdet, se
Brödfruktträd.
Jacmel [$akmä’l], stad i republ Haiti,
på s. kusten; omkr. 12.000 inv. Kaffeexport.
Jacobæus, Hans Christian, läkare (f.
18 7 9 29/6). Blev med. dr vid Karolinska
institutet 1907, docent där 1908 och professor i
medicin 1916. Han var överläkare vid Maria
sjukhus (med. avd.) 1914—16 och blev 2:e
överläkare vid Serafimerlasarettet 1916.
Förutom doktorsavh., »öfver ’Paget’s disease’»
(1906), har han publicerat många arbeten av
stort värde för klinisk diagnos av bröst- och
bukhålans sjukdomar. J. har utarbetat en
metod att avbränna adherenser vid
pneumotho-raxbehandling av lungtuberkulos. G. Wrgn.*
Jacobe’llus, se Jakob från Mies.
Jacobi [-kå^bi], Friedrich Heinrich,
tysk filosof (1743—1819), var först köpman,
blev sedan råd i hovkammaren, ägnade sig
först sent åt vetenskapen och var 1804—13
president för vet.-akad. i
München. Redan tidigt
hade han börjat
grubbla över filosofiska
problem, och han släppte
aldrig sambandet
mellan filosofien och de
frågor, som direkt
angå människans
förhoppningar och inre
liv. Därvid uppträdde
han alltid som den
kristna trons
försvarare och ville ställa
fi
losofiens högsta sfär utanför det begreppsliga
tänkandet. Typen för all förståndsfilosofi var
enl. J. Spinozas system, som han undersökte
i »Über die Lehre des Spinoza» (1785). Men
Spinoza kan icke antaga en personlig Gud, och
hans system är icke endast deterministiskt
utan även ateistiskt. Själv ponerade J. en
högre kunskapsförmåga, som han gav olika
namn: förnuftet, känslan och tron. I denna
mystiska förmåga skåda vi Gud o. a. objekt
omedelbart och få kunskap om vår egen
frihet och odödlighet. J. invecklades i våldsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
