Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacopo della Quercia - Jacopone da Todi (Jacobus de Benedictis) - Jacotot, Jean Joseph - Jacquard, Joseph Marie - Jacquardmaskinen - Jacque, Charles Émile - Jacquemart, Jules Ferdinand - Jacquerie - Jacques (namn) - Jacques I (kejsare av Haïti) - Jacquin, Nicolaus von - Jadassohn, Salomon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Jacopo della Quercia—Jadassohn
918
Ja’copo della QueTcia, italiensk skulptör,
1400-talet; se Quercia.
Jacopo’ne da To’di (Jacöbus de B e
ne-d fetis), italiensk skald (omkr. 1240—1306Y.
Blev jur. dr i Bologna men lämnade i sorg
över sin hustrus bråddöd världen, blev
botgörare och spelade dåre under tio år. Sedan
vann han inträde i franciskanorden (1278) och
satt länge fängslad för delaktighet i en
sammansvärjning mot Bonifatius VIII. — J., som
är en av de tidigaste skalderna på italienskt
folkspråk, är känd som författare till »Laude»
(eg. lovsånger), religiösa dikter av asketiskt
och mystiskt innehåll. Delvis i dialogform,
ha dessa givit J. anseende som föregångsman
på det italienska dramats område. Man har
tillskrivit honom sekvensen om Marias smärta
vid Jesu kors, »Stabat mater dolorosa», en
samtida latinsk flagellantsång, som först på
1400-talet fick kyrklig användning, men hans
författarskap till denna berömda dikt är
tvivelaktigt. J:s verk ha fullständigast utgivits
1617, i urval 1858, i ty. övers. 1864. — Litt.:
J. Kayser, »Beiträge zur Geschichte und
Er-klärung der ältesten Kirchenhymnen» (2 bd,
1881—86); J. Bergman, »Ur medeltidens poesi»
(1899; med god sv. övers, av »Stabat
mater»). Li.
Jacotot [$akåtå’], Jean Joseph, fransk
pedagog (1770—1840). Var urspr. advokat,
deltog som officer i franska arméns fälttåg
i Belgien 1792, var 1793—1815
matematiklärare i Dijon och 1818
—30 prof, i franska vid
univ. i Louvain. J:s
främsta verk är
»Mé-thode d’enseignement
universelle» (1823—39),
som behandlade
undervisningsmetoderna för
modersmålet,
främmande språk, musik,
teckning, matematik
m. m. Hans
språkundervisning gick ut på
att först lära utantill
en sats, vars olika ord sedan grundligt
analyserades i fråga om ljud och stavelser. Med denna
första läsundervisning gå skrivövningar hand
i hand, och J. blev därigenom en av de första
förfäktarna av den s. k. skrivläsemetoden.
Vid inlärandet av språk utgick han från
studiet av en enda bok. J:s metod blev särskilt
uppmärksammad i Tyskland; i England
påverkade han Joseph Payne. S-e.*
Jacquard [$akä’r], Joseph Marie, fransk
textiltekniker (1752—1834). Var son till en
sidenvävare i Lyon och sysslade tidigt med
förbättring av vävningsmetoderna samt var en
tid militär. 1805 uppfann han i Lyon den efter
honom benämnda Jacquardmaskinen
(se d. o.). J. belönades av staden Lyon på
Napoleon I:s föranstaltande med en livränta
m. m., men han förföljdes av uppretade
väv-nadsarbetare, som sönderslogo och brände
hans maskiner. Till
sist fick han
upprättelse, och maskinen
kom till allmän
användning i
Lyon-traktens vävnadsin-dustri. G. H-r.
Jacquardmaskinen
[^akä’r-], en av J. M.,
Jacquard (se d. o.)
uppfunnen
mönster-vävnadsapparat av
epokgörande
betydel
se. Maskinens viktigaste delar utgöras av
en mängd krokar och nålar, som påverkas
av s. k. mönsterkort för att kunna i önskad
ordning höja vävens varptrådar, så att ett
visst mönster bildas. Apparaten uppställes
över vävstolen. Sina ursprungliga huvuddelar
har J. även i moderna utföringsformer
fortfarande kvar. Jfr Vävning. G. H-r.
Jacque [^ak], Charles É m i 1 e, fransk
målare (1813—94). Målade företrädesvis djur,
särskilt får, var bosatt i Barbizon och förde
dit Millet 1849. J:s etsningar närma sig
Mil-lets i stämningens styrka. Målningar av J.
bl. a. i Nationalmuseum i Stockholm. G-gN.
Jacquemart [$akmä’r], J u 1 e s
Ferdinand, fransk grafiker (1837—80). Utförde
enastående skickligt etsningar för
vetenskapliga publikationer (konsthantverk). Bl. a.
illustrerade han sin faders, Albert J:s (1808
—75), arbeten om keramik och möbler. J:s
syster målarinnan N é 1 i e J. (1841—1912) har
bevarat sitt namn genom den donation hon
gjorde till Institut de France av de
konstsamlingar hon och hennes man, bankiren
Edouard André (d. 1894), hopfört, Musée
Jacquemart-André. E. L-k.
Jacquerie [$akri’], se Frankrike,
historia, sp. 988, och Jacques.
Jacques [$ak], franska formen av Jakob.
Av J. som adelns öknamn för bonden uppkom
ordet jacquerie som benämning på
franska bondeupproret 1358.
Jacques I [$ak], kejsare av Haiti (se d. o.,
sp. 282, och Dessalines).
Jacquin [$akä’], Nicolaus von,
österrikisk botanist (1727—1817), prof, i Wien.
Gjorde en samlingsresa till Centralamerika och
utgav ett antal för sin tid värdefulla, rikt
illustrerade praktverk över österrikiska och
amerikanska växter och
använde därvid Linnés
system. Led. av sv.
Vet.-akad. 1783.
Släktet Jacqtiinia bär namn
efter honom. E-k N-d.
Jadassohn,
Salomon, tysk
musikteoretiker, tonsättare
(1831—1902), lärare i
musikteori vid
kon-servatoriet i Leipzig
från 1871, fick
profes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
